Om Knausgård och skrivarlinjer

Jag fick en Knausgård-överdos tidigare, efter att ha läst tre och en halv del av Min Kamp i rask takt. Under julen tog jag dock upp och läste klart del 4. Igår började jag läsa del 5.

Jösses.

Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om det här, men för mer än 20 år sedan gick jag på en skrivarlinje. En utbildning som är väldigt, väldigt, lik den som Knausgård skriver om. Träffsäkerheten i skildringen är helt bisarr. Eller så är den typen av utbildning så stereotyp att det bara finns ett rimligt sätt att skriva om den. Inte nog med att vi i princip fick göra samma skrivövningar och hade identiska procedurer för kritik så är karaktärerna på både elever och lärare förvillande lika.

Och ja, jag kan identifiera min egen typ också. Tveksamt smickrande.