Det är ju semester (del 3)

Vi drog till en äventyrslekplats, vi drog till Kyrkstugan vid Nydala. Barnen lekte på den lilla byggan, gräsänderna vaktade sina ungar, vi drack kaffe och åt ananaskaka och funderade på om vi möjligen behöver en båt. Till slut mjuknade storasyster och började leka med sin lillebror - och det mina damer och herrar händer verkligen inte varje dag.

Att läsa en blogg

Via någon blogg så råkade jag surfa in på bloggen Trehundrasextiofemdagar, en slags dag för dag rapport under ett år, av en kvinnan som har blivit brutalt dumpad. Jag har ingen aning om hur autentisk den är. Däremot så vet jag, efter att ha läst hela bloggen baklänges, att den är väldigt litterär. Likaså att det efter ett antal inlägg inte spelar någon roll om den är autentisk på detaljnivå (vilket tydligt har diskuterats hej vilt på sina håll, just för att den är så litterär och för att vissa detaljer onekligen är rätt anmärkningsvärda). Om man någon gång har blivit brutalt dumpad så är igenkänningsfaktorn skrämmande stor.

En bit in i bloggen slogs jag av ett par saker: oh my, vilken tur att det inte fanns social medier vid mitten av 90-talet. Och att jag inte bloggade då. Trots att jag för länge sedan har lämnat den historien bakom mig så kommer jag alltför väl ihåg fantomsmärtorna, mardrömmarna och panikattackerna. De tog fan i mig flera år, och ett samboförhållande, att ta mig ur. Någonstans långt nere i källaren ligger dagböckerna och en packe med brev. Där får de ligga.

Det är ju semester (del 2)

Inför den här sommaren så insåg vi att det är läge att hänga hemma en hel del. Hänga hemma som i att fixa med huset och stugan. Måla vindskivor, ringa hantverkare, bygga klart drädäck, skrapa garage, fixa med växthuset, bygga klart utedasset och andra mer eller mindre roliga grejer. Grejer som minst sagt har blivit eftersatta under de senaste (småbarns-) åren. Tanken är att vi ska åka iväg på några mindre resor också, men merparten av de kommande sex veckorna ska spenderas i Umeå.

När jag väl hänger hemma så kommer jag på mig själv med att göra det mest märkliga saker, som att rensa i byrån med träningskläder. Jag sorterade alla linnen och tröjor (kortärmade, långärmade, merinoull och diverse funktionsmaterial), jackor (tunna, vindtäta, hoodies, merinoull), västar (det fanns faktiskt bara en väst!), tights (långa, knälånga och korta), shorts (ett par!), underställ, överdragskläder, mössor, vantar, buffar, sportbh:ar, trosor, strumpor och tillbehör (vätskebälten, klockor och lite anat krafs). Sedan sorterade jag ut några noppriga tröjor och slitna strumpor...och begrundade berget med kläder. Jag har i och för sig tränat och rört på mig under större delen av mitt liv, men innan jag började springa så var jag ganska sparsmakad med träningskläder (jag hade kanske två par tights och ett par linnen). Numera är träningdkläder min vanligaste konsumtion. Till mitt försvar så springer jag 3-4 gånger i veckan, 52 veckor om året. Jag springer i regn, jag springer i snöstorm. Jag springer när det är minus 17 grader och plus 30. Jag skulle antagligen kunna skriva en bok om perfekta lager-på-lager av kläder, för olika väder. Och tro mig, (funktions-) kläder gör skillnad.

En normal människa skulle vid anblicken av klädberget ha tänkt:
- Jösses, jag behöver verkligen inte köpa så mycket som en strumpa de kommande fem åren!
Min reaktion var:
- Jösses, jag behöver verkligen de där orange Lavvu Peak-tightsen! De skulle ju vara perfekta till Houdini-zippen! *klick klick*

Ps. Så går det för övrigt med min medvetna konsumtion.

Det är ju semester (del 1)

Vi drog till Klabböle energicentrum, kollade på konst och sprang i timmerrännorna.

Sufjan, oh Sufjan

Om man inte har någonting annat för sig så kan man alltid damma av några gamla Sufjan Stevens-skivor. Särskilt om man har spelat sönder Bon Iver och Wilco. Och om man känner sig lite för glad och lycklig.

Det här med midsommar

Det här med helgdagar är inte vår grej. Jag vet inte ens varför, men vi lyckas sällan uppbåda någon större entusiasm för snapsvisor, julgranar, målade påskägg  eller små grodor. Inte ens sedan vi fick barn har entusiasmen blivit större. Ibland har vi mycket trevligt ändå, men själva idéen med helgdagar känns mest påklistrad.

Dagen innan midsommarafton var jag på damlunch med ett gäng vänner/kollegor (Damlunch, visst låter det som om vi borde ha blått hår? utbrast en av damerna). Någon skulle åka ut till sin stuga. Någon annan hade en date på gång. En tredje skulle stuva in familjen i bilen och dra hem till sina föräldrar i Västerbottens inland. En av dem hade också varit till ICA Maxi och storhandlat innan lunchen: Och där var Ume:s samlade befolkning, totalt krig! Ungefär där och då, kring lunch dagen innan midsommarafton, klingade informationen in i huvudet på mig. Det är midsommar och vi har inte ens varit och handlat mat.

På själva midsommarafton strilade (så klart) regnet ner, i den tiogradiga värmen. Entusiasmen över små grodor och midsommarkransar ökade inte direkt. Men efter en sväng till mataffären så åkte vi ändå till Gammlia. Resningen av midsommarstången och dansen var redan över, men det var fortfarande mycket folk, matstånd och lite allmänt midsommarpyssel. Stora L. gjorde en midsommarkrans, jag och maken åt lite Indisk mat, Lille O. kollade på några hönor och vi småpratade med lite folk vi känner. Det var alldeles lagom. Lite senare spelade jag Prefab Sprouts i köket, lade in lite Västerbottenssill, kokade färskpotatis och skivade upp lax.


Det är ungefär så mycket midsommar vi mäktar med.

Det är nu det ska ske! (jodå...)

Apropå Supermoms fantastiska Tumblr så kan jag meddela vad vi ska börja semestern med: bootcamp: nu ska grabben lära sig att sova.

Nu är det slut på tvåtimmars nattningar. Nu är det slut på att hacka sönder övriga familjemedlemmars sömn. Om jag så ska ägna hela min semester åt detta projekt så ska grabben, aka Lille O., lära sig att sova tryggt och lugnt. I. Sin. Säng.

Livet (och luggens vara eller icke vara)

Insikt: livet är för kort för att spenderas på frisyrångest. Lik förbannat så följer mitt liv cyklerna: page-axellång-halvlångt-kapa av till page igen samt kort lugg, lång lugg, spara ut skiten igen. Just nu kombinerar jag page med lugg på utväxt.

Och nu när jag var ganska nöjd med beslutet att spara ut skiten så snubblade jag över dessa bilder. Emily har på pricken samma hårfärg och page som mig - och en så jäkla snygg kort lugg. Plötsligt känns min oformliga lugg på utväxt väldigt deprimerande.

Wilco, oh Wilco (don't cry)

Efter att ha hetslyssnat på Antwoords Donkermag den senaste veckan var jag tvungen att rensa huvudet. Istället för den vanliga snart är det sommar, ut och åka bil-musiken (läs: Neil Young) så rotade jag fram lite gammal Wilco (samt Wilcos samarbete med Billy Bragg). Som att skifta från latexdräkt till yllekofta på ett ögonblick.

Oväntat återfall på tidningsfronten (vad är det med folk och kuddar?)

För något år sedan detoxade jag från mångårig överkonsumtion av inredningstidningar. En dag vaknade jag och kände att en j***a Elle interör till och jag blir våldsam. Inte för att jag har slutat intressera mig för interiör, design eller arkitektur men för att allt (inom respektive tidning) var exakt samma sak i varenda nummer. Samma cykelfabriker som konverterats till fantastiska boenden med betonggolv och eamesfåtöljer, barnfamiljer som flyttat till ett gammalt kapell och inrett med olikfärgade köksstolar och gula bumlinglampor, nyfunkislägenheter där Ikea möter Josef Frank och...minsan om det inte är en eamesfåtölj igen (och så vidare i all oändlighet). Oftast jättefina inredningar, men just samma sak. Så jag sade upp prenumerationerna och bar iväg de kvarvarande kassarna med tidningar till återvinningen.

De senaste veckorna har jag dock, av outgrudlig anledning, köpt några tidningar. Och...tadaa! Allt är sig likt. Kanske är det, om möjligt, fler stilleben med glasburkar, små figurer och träpinnar. Och pastelliga geometriska mönster. Och svarta thonetstolar. Men på det stora hela är allt sig likt (vad inbillade jag mig?).

Under mina 25 år av inredningstidningskonsumtion har jag samlat på mig några, i det närmaste existentiella, frågor:
- Varför förvarar folk kuddar i vitrinskåp? Eller ännu mer exakt; varför har folk så många kuddar?
- Är det inte vansinnigt opraktiskt att ha prydnadssaker i trädgården (typ ljuslyktor, små fat och fluffiga kuddar på stolarna)? Här skulle grejerna blåsa bort på tre minuter.
- Är det någon som någonsin tänder stearinljus inne på toaletten?

Jag tror att jag ska komma fram till ett svar på de här frågorna innan jag köper en ny inredningstidning.

Ps. Jag glömde att det fakstikt har hänt någonting i inredningstidningarna. Den massiva återkomsten av marmor, mässingsdetaljer och kopparbeslag. Och små glaslådor...med mässingsdetaljer. Mysteriet med kuddarna kvarstår.

Fulbloggande (men snart blir det kanske bättre?)

I övrigt då?

Jag drog till Hufvudstaden och sprang marathon. Vi har fått upp växthuset. Tiden går alldeles för fort och snart är det (typ) semester.

Hepp.

Konsumtion (rapport: maj)

Ja jäklar vad det konsumeras!

Maj månads försyndelser:
- ett par löpardojor (då jag springer både långt och ofta var det dags att byta ut mina distansskor)
- två par löparlinnen (som sagt, jag springer ju ofta...)
- ett par korta löpartights (se ovan...)
- en sport-bh (se ovan...)
- ett par korta löparstrumpor (se ovan...)
- en ljusblå skjorta (kan ha med klädångesten att göra...)
- ett par strumpbyxor (oh welll, de går åt)

Sammanfattningsvis: endast dojorna och strumporna var, mer eller mindre, nödvändiga.

Ps. Jag har till och med säkert glömt någonting.