Peppen! (jo, jag sa faktiskt det...)

Nu ska jag använda ett uttryck som jag verkligen, verkligen, inte tycker om. Men vad tusan: peppen! Peppen på vad som ligger i två gigantiska lådor i garaget, nämligen mitt växthus.

Efter ungefär tio års funderingar, då vi har kollat på de mest fantastiska och storslagna växthus (tänk england, tänk murade grunder, tänk fina stensättningar...tänk jätteprojekt) så gjorde vi en helomvändning och köpte enklast tänkbara växthus för nästan inga pengar alls. Det är inte stort. Det är inte glamouröst. Det går knappast att sitta och fika i det. Men det är ett växthus - och förhoppningsvis kommer jag kunna odla enkla grejer i det (typ tomater, gurkor, chilli och örter). Det är en början - och det är framförallt inte ett jätteprojekt.

I helgen började vi riva den murkna trädgårdsboden och röja marken där växthuset ska stå. Underarbetet är inte klart ännu, men det är det förhoppningsvis snart. I köket står en massa yttepytte plantor och väntar på sitt nya hus.

Yeah! Nu ska det odlas!

Ninja & Yolandi

Numera lyssnar jag nästan bara på musik på jobbet och när jag springer. Annars står två rara barn och vrålar stäng av musiken! Och inte har jag längre samma koll på nya skivsläpp eller vad som kan tänkas vara kul, hett, whatever, som tidigare. Men de senaste dagarna har jag i princip bara lyssnat på Die Antwoords nya singel Pitbull Terrier. Jag kan knappt bärga mig inför Donker Mag. Kan den vara lika bra som föregångarna? Spänningen stiger.

Ps. Hmm, nej, Antwoords videos är kanske inte direkt barnvänliga.

Oxfordskjortor och franska filosofer

Så en dag när jag satt och jobbade i jobbfiket (ja, jag brukar förflytta mig dit när jag har tröttnat på mitt kontor) så uppenbarade sig en kvinna med den perfekta klädstilen. Hon hade i all enkelhet en halvskrynklig ljusblå oxfordskjorta, en ljusgrå cashmeretröja, ett par beiga chinos och ett par blåa tygskor. Det kan ju låta skittråkigt, men just så ser min garderobsvision ut. När jag öppnar garderoben vill jag mötas av tio skjortor (ja, vi kan väl spexa till det så mycket att någon kan ha diskreta ränder), några chinos, ett par enfärgade ylletröjor. Kanske också några koftor och kjolar. Jag tänker att rubbet ska gå i färgskalan mörkblått, ljusblått, ljusgrått, beige och vitt. Jag vill inte ha några överraskningar. Jag vill inte ha någonting "roligt".

Efter ganska lång period då jag mest har gått omkring i klänningar och koftor från COS, i en ganska skum färgskala i senapsgult, grått, mörkgrönt, rostrött och svart, så är jag redo för att se ut som om jag ska på en filosofiföreläsning vid någon anrikt brittiskt universitet. Jag tänker dock att det kan matchas med fransk filosofi. Just nu är jag nyfiken på Gilles Deleuze.

Ps. Det heter beige och inte nude. *slut på meddelandet*

In i tystnaden, ut ur tystnaden?

Alla verkar fundera på bloggdöden. Och här råder dödens tystnad. Eller tja, jag vet inte. Det mesta känns skrivet eller kommer aldrig gå att skriva om, så vad göra? Det konstiga är att jag aldrig har haft så många läsare i den här bloggen som nu, när det mest består av tystnad.

Jag funderar lite till över bloggens varande och eventuella icke-varande. Under tiden kanske jag springer några mil i skogen, långbakar en fläsksida, hetsläser några böcker och överväger ett par nya löpardojor.

Konsumtion (rapport: april)

Denna månad har verkligen inte varit bra när det gäller att hålla igen på konsumtionen. Jag ska inte skylla på saker som semester, men åtminstone en del av förklaringen ligger i att vi åkte till mellansverige och besökte outletten i Barkarby under påsken.

Hur som helst, så här blev månadens resultat:

- en färgglad vår/sommarkjol (fin men inte nödvändig alls...)
- en matchande kofta (inte den heller...)
- ett par matchande strumpbyxor (jo, strumpbyxor går åt)
- ett par svarta jeans (bra köp och till superpris!)
- ett par solglasögon (ehhh, hur tänkte jag här? Jag har flera par som jag trivs med och använder ofta.)
- ett par löparglasögon (dessa är dock ok - jag funderade hela förra säsongen på att köpa ett par och dessa kommer att användas flitigt)
- ett par gummistövlar (jo, faktiskt ett nödvändigt inköp. De gamla har hål.)

Fragment

Så hetsläste jag Donna Tartts Steglitsan på några nätter och förlorade mig i New York-längtan och antikvitetsaffärsdamm (jo, det är en särskild sorts damm), sprang några  mil, grälade med dottern och kom på att vi genast måste köpa ett växthus. Efter snart elva års funderande på det sistnämnda är det dags att skrida till verket.

Och nej, ovan nämnda saker har ingenting med varandra att göra.