tisdag 29 oktober 2013

Insert: höstlov

Tänka sig, vi kom faktiskt fram. Det var i och för sig yttepytte jobbigt att åka tåg ensam med två barn, varav det ena är av det vildare slaget, och att känna sig i vägen för övriga passagerare (fatta hur många småbilar, Nintendo DS, böcker, bananer och iPads vi strödde omkring oss...trots att jag hela tiden försökte fösa ihop oss och berget av prylar) i sju och en halv timme. Likaså var det yttepytte jobbigt att släpa vårt berg med packning genom Stockholms central när det var fullständigt passagerarkaos och massor med inställda tåg på grund av stormen - och att sedan prångla sig in på nästa överfyllda anslutning (addera här en helt slutkörd son som fick panik över alla människor).

Men sedan blev vi hämtade av min mor och installerade i hennes lägenhet. Med köttbullar i magen återvände livskrafterna till ungarna - och hela projektet kändes meningsfullt igen.

Nu ska vi ha höstlov.

söndag 27 oktober 2013

Spänningen stiger

I morgon ska jag och ungarna åka tåg, typ genom halva landet, vilket kommer att ta större delen av dagen. Det känns...spännande. Kommer Lille O. att driva omgivningen till vansinne? Kommer tålamodet att ta slut efter en timme? Är käket i restaurangvagnen ätbart?

Det mest spännande är dock att jag inte ska manövrera två barn i en massa timmar utan att jag även ska transportera packning för tre personer. Packning för ett helt höstlov, vilket innebär allt från strumpor och mjukdjur till datorer och löpargrejer.

Är vi kända för att packa lätt? Nej.

Vi som har sjukt morgonpigga ungar

Vad tycker vi om att ställa om till vintertid? Nä, just det, det tycker vi inte om.

En timme extra. Idag klev sonen upp klockan fyra.

Maken konstaterade lakoniskt: vintertid, det får vi betala för i en månad.

fredag 25 oktober 2013

Hur korkad kan jag bli (bevisligen mycket...)

Ibland tar jag mig för pannan över min egen dumhet. För hur tänkte jag när jag släpade med två trötta och hunriga ungar till den lokala leksaksaffären för att köpa en present? En fredag eftermiddag. Halv fem. Innan middag. Det spelar ingen roll att jag lite lamt försökte förklara spelreglerna på vägen dit, att vi endast skulle köpa presenten och ingenting annat - men att det gärna fick titta på andra grejer. För det är ju klart att den snart treåriga sonen ändå låg raklång på butiksgolvet och brölade över livets samlade orättvisor (och särskilt över det faktum att han inte fick en gigantisk låda med Star Wars-lego). Även dottern fick en lätt härdsmälta på Halloween-avdelningen och ville shoppa upp ett lager av Monster High-prylar. Men grejen är ju den att jag knappast kunde förvänta mig någonting annat. Det var jag som tänkte fel, inte de som reagerade konstigt eller oväntat (även om det så klart hade varit trevligare för alla inblandade om både sonen och dottern hade uppfört sig som i en tysk reklamfilm för frukostflingor).

Jaja. Presenten är inköpt. Samtliga inblandade har överlevt. Nästa gång vi besöker en leksaksaffär ska ungarna vara piggare och mättare än vad de var just idag.

torsdag 24 oktober 2013

Vita lögner, gråa lögner?

Nej, i likhet med Charlotta så har jag inte mina bästa stunder när jag ljuger. Men ljuger det gör jag. Absolut inte om allt. Definitivt inte för jämnan. Men då och då. Säkert varje dag, om någon liten grej. Ibland har jag lust att ställa mig och skrika:
- You can't handle the truth!



Jag tror inte att kollegan vill höra hur ful jag tycker att hennes nya klänning är, lika lite som jag vill såra henne. Inte heller har jag lust att dissa det senaste anskrämliga pysslet, bestående av hoptejpade toarullar, som sonen har släpat hem från dagis - eller sillådan som svärmor lagar varje jul (fast hon anar nog att det inte är en favorit). Ibland hör det helt enkelt till allmänt hyfs att inte säga rakt ut vad man tycker, tänker och känner.

Sedan finns det ju, så klart, en massa situationer där jag skulle kunna låta bli att dra en vit, gråspräcklig eller till och med kolsvart lögn. Varför säga att maten på en restaurang är god när den knappt är ätbar? Eller förneka att det finns köttbullar i frysen när ungarna inte vill käka kyckliggryta? Det är väl bara att säga som det är. Det blir kanske lite spänt, eller så får man lov att förklara sig, men det är ingen stor grej.

Jag tycker dock att det är lurigare med alla situationer då jag helt enkelt inte ids gå in i en diskussion, utan håller med (ofta lite diffust och luddigt genom att säga så lite som möjligt) om sådant som jag inte alls håller med om.  Ofta säger folk att de uppskattar människor som är raka och säger vad de tycker, men i verkligheten undrar jag hur det står till med den saken. Om alla alltid ska säga sitt, tycka och tänka högt, så blir det väldigt...jobbigt. Samtidigt som det, så klart, inte går att glida undan allt som är obehagligt eller missvisande.

Äh, jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Kanske någonting om att jag borde bli bättre på att välja mina strider och mina mer eller mindre vit-gråa lögner? Jag kommer dock fortsätta att säga att toarullarna är jättefina. Och diskret knöla ner dem i soptunnan någon vecka senare.

tisdag 22 oktober 2013

Hej vintern (jaja, snart kan vi åka skidor)

Och så råkade jag titta ut genom vardagsrumsfönstret. Någonting skymtade i ögonvrån - och jo, visst var det så.

Gatan, träden och trädgården, är täckta av ett vitt luddigt snötäcke. Inte bara några snöflingor uan ett rejält lager med nysnö.

Hur mycket jag än gillar att åka skidor så måste jag erkänna att jag har svårt att förlika mig med vinterns längd här uppe i norrland. Den börjar lite för tidigt och slutar lite för sent.

Dagens (en liten lista)

Jobb: två undervisningspass, ett möte, genomläsning av ett par intervjuer och lite fix med en kurs.
Klädsel: grå klänning med kofta (hej COS!), stickade strumpbyxor, spexigt rött halsband från 70-talet och matchande röda ballerinas.
Frisyr: min nya hang up och lösning på allmän frisyrpanik: fläta.
Musik: Prefab Sprouts nya. (Oh Paddy, som jag har saknat dig!)
Ord: generisk kompetens (om någon säger det en gång till idag så kommer jag sannolikt att skrika, alternativt fly ut i skogen)
Önskan: löparrunda.
Middag: ugnsbakad lax, potatis och fetaostcreme med bladpersilja.

måndag 21 oktober 2013

När man inte vet om det är en komplimang eller någonting annat

Kollega: Fan vad du är snygg idag då!
Jag: Tack?
Kollega: Ja alltså, du och x...ni är alltid så himla tillpiffade. Har fina klänningar och sånt. Matchande...saker.
Jag: Ehh, ja, det kanske vi har?
Kollega: Det syns att ni tänker efter. Typ planerar vad ni ska ha på er. Jag tar mest det som ligger på stolen bredvid sängen.
Jag: Ehh, ja.

lördag 19 oktober 2013

Att prata om det

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är förbannat bra att folk skriver sådana här inlägg. Som inte ryggar tillbaka för att berätta om sorg och smärta. Det är inget att skämmas över, eller någonting som ska tigas ihjäl, det är en del av livet. Tack Emma!

Finally!

För första gången på flera veckor har jag kommit ut för att springa. Yeah! Livet återvänder, typ. Det är numera en väldigt konstig och frustrerad känsla att inte kunna träna som vanligt, då jag som nu har varit
tokförkyld. Både min kropp och mitt huvud är inställt på att springa minst tre, oftast fyra, gånger i veckan. Att inte träna är inte skönt, slappt eller befriande, det är frustrerande. Jag behöver mina mil.

Hur som helst; en bra början på dagen. Löparrunda, kaffe, Prefab Sprouts nya skiva och snart ett nystädat hem.

måndag 14 oktober 2013

All denna tid

Sonen ska till tandläkaren, dottern har utvecklingssamtal och maken ska på kurs (typ hela dagen). Och så är det ett möte som jag borde gå på. Och chefen vill att jag skulle skriver ihop en anhållan och en projektansökan. Och någon stans mitt i så vore det ju fint om jag kunde jobba också? Med det jag egentligen borde göra. På arbetstid.

söndag 13 oktober 2013

Helgen

För förkyld. För många cup cakes. För mycket kalas. För lite sömn.

Men också en fin cykeltur med ungarna. En kort telefonsamtal med bästa vännen. Höstlöv vid stugan.

fredag 11 oktober 2013

Vad är det för fel på sängen? Vavava? (del 2)

Nä, sonen tycker inte alls att det är läge att sova i egen säng eller i eget rum. Tvärtom. Nu har han gått tillbaka till sina bebisvanor, att somna på min axel samtidigt som han pillar i mitt hår. Håhåjaja.

Maken är dock förvissad om att det har gått över till femtonårsdagen.

Insert: klagosång

Ja, jag vet att det finns värre saker här i världen - men just nu tycker jag ganska synd om mig själv. Den här kvällen skulle jag ju ägna åt att lägga fram kläder, äta pizza, gulla med mina tånaglar och ladda mentalt.

torsdag 10 oktober 2013

Fest hela dagen lång (eller hur det nu var)

Alltså vår son, denna inte ens treåriga guldklimp, säger väldigt roliga saker.  Som härom dagen när barnen och personalen på dagis pratade om vad föräldrarna gör på dagarna. Vissa jobbar, andra pluggar, någon är hemma med småsyskon...och så vår son som bestämt utbrast:
- Nä. Dom är på fest med sina kompisar.

Där ser man. Jag har ju länge misstänkt att ingen av våra ungar tror att vi jobbar. Egentligen.

onsdag 9 oktober 2013

Ich bin ein kulturtant (del 2)

Jag råkade se hos Linda att det är rea hos COS. Vi kan sammanfatta min relation till COS så här: från en total ickerelation till lösningen på hela min garderobskris. Det senaste året har jag varvat fyra snudd på identiska klänningar från COS (typ sådana här), några koftor från samma ställe samt lite kläder från Lindex Holly Whyte-kollektion. Thats it.

Över huvud taget så är klänningar grejen. Med en snygg klänning och ett par matta heltäckande strumpbyxor kan det liksom inte gå fel. Man är välklädd och det är matchat och klart.

Så ja, det kliar i reafingret...

När man kanske måste tänka om (om datorer och stimulans)

Här i huset har vi inte några genrella begränsningar när det gäller datorspel, tv eller filmer. Dels för att vi tror att sådana saker, i likhet med böcker, pyssel och lekar, är stimulerande (utifrån devisen everything bad is good for you, a la Steven Johnson). Dels för att det inte är något pratiskt problem. Dottern spelar datorspel, surfar, kollar på youtube och streamar tv-serier. Vi har koll på vad hon (ungefär) är inne på och hittills har själva innehållet inte heller varit några problem. Ibland spelar och kollar hon mer, ibland blir mindre - men vi tycker inte att det konkurrerar ut andra former av läsande eller mer traditionella lekar. Hon älskar böcker och hon leker mycket och gärna både på egen hand och med sina kompisar.

Men så härom dagen laddade jag ner några spel till lillebror, utifrån tips från Isas blogg. Och ungen blev helt besatt av Build & Play. Besatt på nivån att han vaknade mitt i natten och vrålade:
- Måste bygga robot! Spela på mammas iPad! Måste bygga robot!
Det var också det första han ville göra när vi kom hem från förskolan, spela på iPaden.

Kanske är det nyhetens behag, eller så kommer vi att få omvärdera våra principer. Men samtidigt så förstår jag Lille O, Build & Play är ju ett alldeles underbart spel för en snart treårig unge.

måndag 7 oktober 2013

Ich bin ein kulturtant

Just nu har jag lite hårångest av det vanliga snittet. Spara ut luggen? Klippa av håret? Kanske gå tillbaka till någon assymetrisk page? Hur som helst. Av någon anledning så sladdade jag in på Oleana & Friends hemsida (hej kulturtanter!) och fick syn på dessa bilder. Alltså, vill jag se ut!  Håret, sminket, rubbet. Se särskilt bilden där damen har en vit skjorta under en prickig tröja och en lång kofta. Oh. My.

Jag överväger både mörkrött läppstift och nagellack. Sist det inträffade är ungefär...tolv år sedan.

Och så måste luggskrället sparas ut.

lördag 5 oktober 2013

Och myset sänkte sig som en yllefilt över folkhemmen (eller hur det nu var)

Så är hösten definitivt här. Mörkret lägrar sig över folkhemmen och nordanvinden letar sig in under kläderna...och folk talar sig varma för tedrickande, raggsockor, lyxiga doftljus, höstlöv, mysiga yllekoftor och Veronica Maggio. Över huvud taget så verkar folk vara, eller vilja bli, väldigt mysiga så här års.

Ja, ni hör att jag kanske inte riktigt köper detta. Blir man inte bara trött av att krypa upp i soffhörnet, vira in sig i fjorton lager ylle och hinka i sig en balja kanelte? För att inte tala om doftljusen. Men mitt problem är kanske att jag blir så trött och deprimerad av mörkret att den typen av behandling skulle försätta mig i koma istället för någon form av mysnirvana. Själv tror jag mer på dagljuslampor och att springa mil efter mil till Nine Inch Nails.

fredag 4 oktober 2013

Vän av ordning

Jag inser att det är något fel i huvudet på mig, men jag blir verkligen störd av oordning. Så pass störd att jag satte mig i dotterns rum och parade ihop hennes Monster High-dockor med rätt kläder och skor. Till och med de satans små strumpbyxorna letades fram ur skrymslen och vrår och monterades på.

Ja, det är sjukt.

torsdag 3 oktober 2013

Living on the edge

När L. var liten så reste jag en hel del med henne ensam. Jag typ stoppade ner henne i en bärsele och satte mig på ett flygplan och så var det inte mer med det. Med Lille O. har det inte alls blivit så (med undantag för en flygresa när han bara var några veckor gammal). När vi har rest så har vi gjort det hela familjen tillsammans.

Hur som helst. Nu funderar jag på att dra iväg med kidsen under höstlovet. Maken stannar hemma och jobbar. Frågan är dock...exakt hur jobbigt är det att spendera sju timmar på en tåg med två kids, varav det ena är två och ett halvt och det andra är sju år? Spontant tänker jag att det är enklare än att flyga en timme och sedan byta till två olika tåg (med vänttider blir det kanske fem eller sex timmars resa). Med iPads och diverse mutor så borde det fungera, utan nersammanbrott halvvägs.Tilläggas bör kanske att två och ett halvtåringen är av det lite...ehhh, vildare slaget.

onsdag 2 oktober 2013

Och alla dessa prylar... (del 2)

Här kommer en (självgod) lista över saker som jag tycker att jag har blivit bättre på, när det kommer till att minska prylberget i hemmet:

- Vi har slutat med papperstidningar. Jag har en digital prenumeration på DN. Maken har motsvarande på New York Times.
- Jag har avslutat samtliga prenumerationer på magazin. Svårast var nog att säga upp Elle Interiör, som jag har haft i minst 15 år. Ibland köper jag något elektroniskt lösnummer av Runners World eller någon inredningstidning. Det har dock blivit ganska få nummer under det senaste året.
- Alla böcker som finns digitalt läser jag just digitalt. Många går att låna på biblioteket, resten köper jag som e-böcker. Resultatet är att jag har köpt tre-fyra pappersböcker i år (vilket är extremt få i jämförelse med tidigare).
- Då jag beställer en hel del varor och tjänster på nätet får jag många nyhetsbrev och erbjudanden via e-post. Numera försöker jag dock att avbeställa dessa, så att jag slipper all förbannad reklam. Nej, jag vill inte veta att det är tag tre betala för två på Sportamore - även om jag gillar detta företag. Jag vill köpa grejer för att jag verkligen har identifierat ett behov eller önskemål - inte för att det kommer ett lockande erbjudande.
- Att vi inte köper fysiska skivor och filmer behöver jag väl inte nämna?
- Jag har nästan helt slutat att handla på auktion och loppisar. För även om det är billigt och miljövänligt att återanvända grejer så är det faktiskt just grejer - som ofta inte fyller någon som helst funktion. Jag behöver inte 20 charmiga loppiskoppar eller ännu ett par fina gardiner från 50-talet. Ett undantag är dock konst. Jag köper fortfarande tavlor på auktion. Annars under året så tror jag att jag har köpt en blomkruka och ett blombord i string. Antalet prylar som har flyttat ut är betydligt större.

Sedan finns det helt klart områden som jag kan förbättra. Jag handlar ganska mycket kläder. Likaså handlar jag mycket löparrelaterade prylar (hey, ska vi prata om mina skor?). Samtidigt så känns båda dessa områden förhållandevis okej, då jag försöker att ägna mig åt medveten och genomtänkt konsumtion. Okej, den skulle lätt kunna minskas...men ändå. Jag försöker att inte impulsköpa kläder - och jag försöker köpa grejer av så pass god kvalitet att de håller ett bra tag framöver.

Men ja, jag ska fortsätta att jobba på att minska prylarna. De är för många.

tisdag 1 oktober 2013

Och alla dessa prylar...

Ett litet tema på den här bloggen har ju varit hur trött jag är på alla f*****de prylar som finns i hemmet. Kläderna som hänger i garderoberna, drivorna med böcker och tidningar, leksakerna som mest verkar befinna sig under strumporna och allt för sällan leks med.

Just nu har jag en dröm om att skicka iväg övriga familjemedlemmar en helg och fritt kunna rensa i alla rum, skrymslen och garderober. Jag kan (faktiskt...) tänka mig att packa ner sådant som inte är uppenbart skräp (typ trasiga grejer och udda strumpor) och inte köra prylarna raka vägen till återbruket/Myrorna/valfri loppis. För jag tror att ungarna skulle tycka att det var betydligt roligare att leka med sina leksaker om de inte drunknade i en massa prylar som de har tröttnat på eller som helt enkelt inte är i fas med vad de gillar just nu. De nedpackade grejerna kan plockas fram senare, när - eller om - de saknar dem.

Och nej, jag är inte bara the evil mother som vill tillämpa sådana här idéer på andra. Jag har några kartonger i källaren som är packade med tanken att om jag inte saknar grejerna inom rimlig tid så ska jag göra mig av med dem. Snart har de stått tillräckligt länge för att komma till den punkten. Jag betvivlar att jag kommer sakna någonting av innehållet.