I ganska många år har jag haft ett mindre externt uppdrag för en organisation. På detta sätt har jag fått inblick i en verksamhet som jag sannolikt aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars. Jag har också lärt känna några riktigt kul, intressanta, kompetenta och begåvande människor, i helt andra branscher än jag själv är verksam i. I några år har jag dock funderat på att avsäga mig uppdraget, mest för att prioritera min tid annorlunda - men också för att jag har funderat på vad jag egentligen bidrar med, efter nästan tio år. Under det senaste året har det också dykt upp problem och konflikter, som jag i efterhand kan känna borde ha hanterats på andra sätt än vad som blev fallet (men det är ju lätt att vara efterklok). Trots dessa funderingar har jag haft otroligt svårt att säga nej till fortsatt engegemang. Jag bryr mig om organisationen. Jag bryr mig om verksamheten. Och på något sätt så har uppdraget blivit en självklar del i det jag gör.
Hur som helst. För några veckor sedan så meddelade jag berörda personer att jag ställer min plats till förfogande, men att jag fortfarande finns till hands som kollega och vän. Det kändes som att göra slut. Jobbigt. Och märkligt befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar