Maken råkade nämna att han kanske borde söka en tjänst som kommer ut vid ett annat universitet. Söka som i att just söka, vilket inte nödvändigtvis är samma sak som att han tänker ta jobbet om han får det. Plötsligt började jag tänka åtta steg framåt. Tänk om. Tänk om han faktiskt skulle få jobbet. Tänk om jag också skulle ta och söka någonting annat. Tänk om vi skulle flytta, dit där jobbet finns eller någon annan stans. Innan jag hann besinna mig sladdade jag in på Hemnet och diverse jobbforum.
Och tänkte ungefär åtta steg till, vilket faktiskt fick mig att bli en smula...kanske inte ledsen, men i alla fall nedstämd. För visst trivs jag här, i staden och med mitt jobb. Samtidigt så finns det så mycket som jag saknar, men som jag av praktiska skäl skjuter åt sidan. Jag kan inte spendera min tid och uppmärksamhet på att gå omkring och sakna människor, aktiviteter och allmänna företeelser dagarna i ända. Jag måste fokusera på här och nu - och på allt det som är bra och värt. Men när jag släppte lös dagdrömmarna så kom det upp en massa saknad. Vänner som jag träffar för sällan. Gamla kollegor. Asfalt. Konserter. Stadslägenheter med högt i tak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar