Sonen, som alltid har varit den närhetstörstande typen, har åter igen bestämt sig för att det absolut inte går att sova i sin egen säng. Nejdå, han vill sova kloss mot sin kära moder (som å sin sida är den väldigt lättväckta typen) eller ligga och sparka på sin omhuldade fader (som märkligt nog verkar finna sig i behandlingen). Men vad värre är att sonen även har fått för sig att han inte vill somna i sängen. I någon säng. Nejdå, han vill somna i soffan. Till ljudet av amerikansk fotboll eller någonting annat ljudmässigt diffust. Och när man försöker flytta honom så vaknar han och skriker panikslaget.
Seriöst: jag blir galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar