söndag 31 mars 2013

Ett par konstiga saker den 31 mars 2013

- Idag sa jag hejdå till det hus som min mamma har bott i, i nästan 30 år. Själv bodde jag där under åren på högstadiet.

- Idag skulle min pappa ha fyllt 80 år.

Båda sakerna känns väldigt, väldigt, konstiga.

fredag 29 mars 2013

Status: flyttkaos

Så här ser det ut hemma hos min mor just nu. Och detta är bara ett litet hörn av huset.




onsdag 27 mars 2013

Saker man kan ägna påsken åt

Okej, nu har jag vattnat blommor, betalat räkningar, skickat hundra mail, försökt hämta ett paket, lagat lunch, lyssnat på Depeches nya skiva, packat inför påsken, fixat tre påskägg med överraskningar, gett feed-back på en uppsats, tackat ja till att skriva en artikel, postat underskriften av en forskningsansökan, tvättat tvätt, hängt tvätt och sorterat tvätt.

Nu drar jag till min mor och packar ner ett helt hus.

tisdag 26 mars 2013

Saker som borde fixas asap

- Skriva feed-back på en uppsats
- Packa
- Göra i ordning påskägg och påsköverraskningar
- Hänga tvätt
- Hämta paket på posten
- Lyssna på Depeche nya skiva
- Vattna blommor
- Betala räkningar

När saker och ting (verkligen!) inte blir som man tänkt sig

Mitt på upploppet till årets viktigaste forskningsansökan drabbas Lille O. av magsjuka och hög feber. De två orörda dagarna i planeringen som skulle ägnas åt finslip och rediga tankar förvandlas raskt till magsjukeläger med en mycket ynklig son. Vad ska man säga? Det är inte mycket att göra åt saken - och på något sätt lyckades både jag och Maken få in våra ansökningarna i tid (det är inte den typ av deadline som går att förhandla, systemet stänger helt enkelt vid midnatt). Stora delar av mitt slutfix har utförts med Madagaskar i bakgrunden och en febervarm son i famnen.

Nu har Lille O. piggnat till en smula och jag andas ut

söndag 24 mars 2013

Och nu tänker jag på konsumtion (igen)

Det är sannerligen inte varje dag jag vill shoppa upp halva Lindex, men just nu är jag ganska sugen på det. De prickiga tröjorna, de färgglada chinosarna, den randiga klänningen...

Förra året köpte jag ett par chinos, en randig kavaj och en tubkjol ur Holly & Whyte-kollektionen (allt på rea dessutom) och rubbet har använts flitigt och är av ypperlig kvalitet (ett gammalt tema på denna blogg; men jag står inte ut med noppror, lösa trådar och vridna sömmar).

Mycket nu

Just nu fungerar det inte riktigt att vara aktiv på alla fronter. Det är ansökningssässong i forskarbranchen. Och för min del även en utbildning, en konferens och några andra deadlines. Utöver det fortsätter livet som vanligt. Barn ska hämtas och lämnas. Mat ska handlas och tillagas. Tånaglar behöver omvårdnad (I kid you not...). Nappar är på rymmen. Tusen frågor bör besvaras. Kramar ska kramas. Tvätt tvättas. Och så vidare.

tisdag 19 mars 2013

Nu ska vi prata om tånaglar (yeah?)

Apropå en gång i tiden så minns jag också den tid (som känns lika avlägsen som när jag hade min säng i fred) då jag hade tio tånaglar på mina fötter. Det var fint, mycket fint.

För säga vad man vill om långdistanslöpning men intakta tånaglar ingår inte i paketet.

Lille O. och sängen

En gång i tiden (ja, den känns väldigt avlägsen) så var min säng just min. En plats där jag fluffade mina kuddar, bredde ut mig, strödde böcker omkring mig - eller vad jag nu föredrog att göra. Numera delar jag oftast sängen med Lille O. och hans vapendragare, den sunkiga mjukdjurshunden. Eller de två mjukdjurshundarna, för att vara mer exakt. Ett extra täcke och en extra kudde. Och Lille O. klistrad mot min rygg, med hundarna i ett fast grepp.

Ganska ofta finner jag även olika saker prydligt omstoppade i sängen. En bil eller två. Ovan nämnda hundar. Ett trollspö. Några duploklossar.

Det är fint. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på när Lille O. kommer att tycka att den egna sängen är ett trevligt ställe för sömn.

Ps. Grabben snarkar också.

söndag 17 mars 2013

Saker man kan roa sig med (en alldeles vanlig söndag)

Hmm, tja, det finns olika sätt att spendera en söndag. Det här var väl inte något av de mest lyckade.

Sedan storstädade vi halva huset, gjorde rent ugnen och hade schlagerdisco i vardagsrummet.

torsdag 14 mars 2013

Nu ska vi prata yta (hud, hud!)

Som Alexandra skriver så verkar bloggvärlden ha gått bananas på hudvård under de senaste dagarna. Och jösses vad jag skulle behöva engagera mig i min hud, min eländiga hud. Huden som mest betsår av brist på pigment, torra hudflagor, fräknar och rynkor. De allra flesta produkter åker i papperskorgen (eller rättare sagt: hem till min mamma) efter några dagars användning. Får jag inte röda utslag så hotar huden att ramla av (jo, bokstavligen). Eller så får jag acne (väldigt charmigt tillsammans med rynkorna...).

Det här har resulterat i att jag använder exakt samma produkter år ut och år in. Ansiktscreme från Clinique (Superdefense/dry combination). Make up-borttagning från Nivea (ja, sådan där som man köper på Ica för 49 kronor). Smink från Clinique (Naturally Glossy Mascara/Jet Black och någon duo-ögonskugga). Deo från Biotherm (den med blå kork). Ibland köper jag någon body lotion på apoteket. Det enda som jag lyckas variera är parfymer (även om jag på denna punkt är väldigt svag för Burberrys varianter).  Rubbet, förutom det som köps på Ica och apoteket, inhandlas på flygplatser.

Ibland känner jag att det skulle vara kul att testa någonting nytt - men drabbas av snålhet när det kommer till att slänga upp ett antal hundralappar för en burk hudcreme som jag med stor sannolikhet inte kommer att kunna använda. Så, vad göra? Bita i det sura äpplet och betala, eller nöja sig med de produkter som fungerar?

När man plötsligt ser saker

En kollega frågade mig om jag visste något om två andra kollegor. Om de typ är ihop, eller så. Jag svarade att jag inte har en aning, men att jag har noterat att de verkar gilla varandra väldigt mycket. De ser så där extra glada, och en aning generade ut, i varandras närvaro. De umgås mycket. Fikar, käkar lunch och hänger på varandras kontor. Det behöver ju inte innebära att de vill ha (eller har) en kärleksrelation, men någonting säger mig att de tycker betydligt mer om varandra än två slumpmässiga kollegor.

Jag vet att många tycker att arbete och kärlek inte alls hör ihop, men jag tycker mest att det är trevligt (öhhh, jag och Maken jobbar ju tillsammans, likaså var jag och min förra sambo kollegor, fast på en annan arbetsplats, så jag är nog inte rätt person att uttala mig) så länge folk hanterar det på ett bra sätt. Och ja, vi har (och har haft) många par på jobbet. De allra flesta har varit helt öppna med det - och har hanterat det ypperligt, både formellt och informellt (okej, något undantag har så klart funnits, men det har ärligt talat inte varit värre än när kollegor har mer eller mindre normala konflikter).

Hur som helst, när jag tänkte lite till på just dessa två kollegor så blev jag en smula varm i hjärtat. De är inte något givet par och jag tror att det finns en hel del hinder i vägen om de skulje vilja bli det. Men samtidigt. De är väldigt lika varandra och det nästan lyser om dem när någon av dem pratar om den andre. Och sådant tycker jag är fint.

onsdag 13 mars 2013

Plötsligt händer det i garderoben (del 2)

För några månader sedan tröttnade jag på att rota runt i mina garderober och stöna över alla kläder som jag inte vill använda. Kläder som jag (nog?) gillade när jag köpte, men som av ett eller annat skäl känns helt fel nu (vilket är en ganska ny upplevelse - för även om jag lägger ganska mycket pengar just på kläder så är det ingenting som jag köper slumpmässigt eller utan att tänka efter).

Hur som helst. Jag hämtade några kartonger, stuvade ner diverse klänningar, koftor och kjolar och ställde ner dem i källaren. Det blev även en stor kasse till Myrorna och några plagg som jag gav bort. Efteråt kändes garderoben betydligt mer inbjudande. Lite färre färger och mönster. Mer luft och fler prydliga högar.

Och den känslan har hållit i sig! Jag har knappt handlat några vardagskläder under årets första månader, ändå så känns innehållet i garderoben roligare än på länge. Så roligt att jag funderar på att dra ett nytt varv och rensa ut lika mycket till. Frågan är dock vad jag ska göra av de kläder som jag (sannolikt) inte kommer att använda igen? Kanske ger jag rubbet till Myrorna (eller någon liknande organisation). Kanske lägger jag ut de bättre plaggen på Tradera. Tills jag har bestämt mig så får de ligga nerpackde.

Jag inser att de senaste åren stilmässiga utsvävningar, som jag skyller på graviditet och postgraviditet, inte är för mig. Det blir bäst om jag håller mig till randiga tröjor, preppy cardigans, svarta klänningar och mörkblå jeans. Kanske kan jag spexa till det med ett par röda skor eller prickiga strumpor, men absolut inte mer än så.

tisdag 12 mars 2013

Vardag, oh, vardag

Efter en vecka i fjällen så landade vi hemma. Vid en igenplogad infart, ett tomt kylskåp och en proppfull brevlåda. Huset luktade lite instängt, som det alltid gör när ingen har varit hemma på ett par dagar, och blommorna blängde anklagande på oss. Lille O. pep förtjust över återseendet med sina älskade bilar och bollar. L. kröp ner i min säng och konstaterade att det luktar bäst hemma och ville kolla på film.

Sedan dess har jag tvättat en miljard (okej, lätt överdrift) maskiner med tvätt. Storhandlat. Packat gymapåsar. Lagat lax. Jobbat.

Och tja, haft vardag. Det är okej, men jag skulle ha kunnat åka lite mer skidor eller fikat på Åre bageri istället.

söndag 10 mars 2013

Vi drar till fjällen (del 5 - eller hem)





Och så packade vi ihop alla prylar, för jösses så mycket prylar fyra personer behöver under en vecka i fjällen, och stuvade in rubbet i bilen.




Och städade ur lägenheten och sa hejdå till Åre för den här gången.

Vi drar till fjällen (del 4)

I likhet med förra året så är vi i en hyrd fjällstuga när den svenska mellofinalen är. Vi bunkrar chips och godis på den lokala icabutiken och bänkar oss i en blåspräcklig soffa. Dottern försöker göra bidragens koreografi och röstar på diverse underliga bidrag. Men någonstans mitt i är det som om inte ens L. lyckas upprätthålla entusiasmen. Det är rätt sopigt hela arrangemanget, till och med ur en sexårings perspektiv.

Ps. Och inte blev det bättre av att Robin vann. L. såg helt nollställd ut, av chock.

torsdag 7 mars 2013

Vi drar till fjällen (del 3)

Ni som har läst den här bloggen ett tag, eller känner mig i den fysiska världen, vet att jag har ett osunt förhållande till bostäder. Hus. Stugor. Boningar i största allmänhet. Jag skulle gärna flytta vart annat år. Jag skulle även vilja ha ett litet...hmm...fastighetsimperium. Det finns dock familjemedlemmar som har andra åsikter, i alla fall när det gäller flyttandet.

Hur som helst. Igår var liftarna stängda i så gott som hela Åre, på grund av stark kuling, varför vi ägnade oss åt andra saker. Vi badade, åt lunch i byn och fikade. Och så ägnade vi oss åt hemnetporr de luxe. Vi snokade på stugor i och strax utanför Åre. Eller snokade och snokade, vi kollade seriöst på några olika alternativ. Kollade in lägen i relation till backar, liftar, mataffärer och bussar. Tidigare så har vi alltid utgått från VM-åttan, som är den lift som leder till de mest intressanta backarna, men nu har vi insett att vi kommer att utgå från ungarnas behov och önskemål ganska många år framöver. Nog för att ungar lär sig att bränna ner för svarta pister relativt snabbt, om de åker ofta, men det är ju väldigt praktiskt om man är i backar och liftar som de snabbt blir självgående i. En insikt som öppnade upp för helt nya alternativ, som faktiskt är helt realistiska.

Ja, priserna i Åre är höga. Och nej, vi är inte gjorda av pengar. Det handlar om prioriteringar - och om vi ska köpa någonting här så måste vi se över hur vi gör med andra saker i vårt liv. Men kärleken till fjällen är mycket mycket stark. Bara tanken på att ha en egen stuga, som vi kan åka till när som helst, gör mig alldeles varm i kroppen.

tisdag 5 mars 2013

Vi drar till fjällen (del 2)

Det blir inte mycket bloggat just nu. Vi är på traditionsenlig fjällsemester, åker skidor med kidsen och somnar ovaggade nio på kvällen. Nog för att vi normalt blir slut av att åka skidor...men det är ingenting i jämförelse med vad man blir av att åka skidor med en envis tvååring (som är helt besatt av att åka men som är för liten för att egentligen klara av det) och en sexåring som inte kan åka själv i bygelliften. Det är dock fantastiskt kul att se hur snabbt det gå framåt. Idag har jag åkt i diverse blå och gröna backar med L. (och av misstag i en röd - men hon fixade den också, även om den var lite väl brant och det blev en rejäl vurpa mitt i). För bara några veckor sedan tyckte hon att barnbacken i Agnäs var Mount Everest.




lördag 2 mars 2013

Vi drar till fjällen

För övrigt så börjar vi vårt sportlov nu - och en veckas ledighet!

Saker vi inte får glömma att packa:

- skidor * 4
- pjäxor * 4
- stavar * 2
- hjälmar * 4
- skidkläder * 4
- badkläder * 4
- alla möjliga sorters kläder * 4
- lakan * 4
- handdukar * 4
- O:s hundskrälle och napp
- L:s kuddar
- L:s Nintendo
- diverse datorer och iPads
- massor med sladdar och laddare
- O:s resesäng
- löparkläder
- löparskor
- Snowracer
- kamera

Snart på våra tallrikar: långbakat högrev

I förra veckan åt jag långbakat högrev på Victoria - och det var helt sanslöst gott. Så idag har jag rotat fram lite högrev i frysen och stoppat in det i ugnen med en halv pava rödvin.  Det kanske inte alls blir som på Victoria - men jag tänker...hur illa kan det bli? Det är bra kött från en lite gård i Norrbotten och långkok blir ju vanligtvis bra hur man än gör.

Mer långkok åt folket!

Att sakna sin klubb

Härom dagen skrev Onekligen-Lisa om sin tisdagsklubb, en kompisklubb som träffas på tisdagar (eller andra dagar) för att tjata hål i huvudet på varandra och dricka vin. Och som jag ibland saknar mina tidigare motsvarigheter. Jag och Bästa K. träffades så gott som varenda onsdag i flera år. Efter jobbet drog vi en repa på stan, glodde på dyra handväskor och drack kaffe. Sedan gick vi till någon bar, drack två Vodka lime och tjatade hål i huvudet på varandra. Det handlade inte om att festa halva natten, vanligtvis var jag hemma vid nio på kvällen. En annan ritual som jag hade var mina luncher med Bästa M. Luncher som jag ärligt talat saknar så mycket att jag nästan börjar gråta när jag tänker på dem.

Sedan flyttade jag 67 mil och fick en annan vardag. En vardag som självklart har många fantastiska sidor - även om jag kan sakna vanor och sammanhang från förr.