I backspegeln: 2012

I januari bloggade jag inte. Följaktligen har jag inte en susning om vad som hände, förutom att jag sprang, sprang och sprang.

I februari började jag blogga igen. Lille O. fyllde ett år och började käka riktig mat (hejdå barnmatsburkarna!) Vi hängde i stugan, fick förskoleplats (som vi var gravt missnöjda med) och lade pärlplattor. Professionellt så stötte jag i det omtalade glastaket och blev skitförbannad. Och det är jag fortfarande när jag tänker på det.

Mars bjöd på sedvanlig skidsemester i det högt älskade Åre. Vi fick oväntat ny förskoleplats åt Lille O., på samma ställe som Stora L., och jag fick psykbryt över alla förbannade prylar som finns i hemmet.

I april fortsatte vi att åka skidor och hänga i fjällen. Stora L. lanserade till och med idéen att vi ska flytta till Åre permanent (why not?). Vi renoverade i hemmet, färgsorterade böcker och jag tog mig i kragen och gick till tandläkaren.

Maj månad skulle ha inletts med semester, men så blev inte fallet. Jag flängde dock runt en del ändå. Till födelsestaden, Stockholm och Skåne. Virusen härjade i hushållet och jag var nervös inför hur det skulle gå med min marathondebut. Uppladdningen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Månaden avslutades dock med en helt annan stor händelse: min 40-årsdag.

Årets viktigaste dag (i alla fall i termer av hur mycket jag förberett den) var den andra juni, då det var dags för Stockholms marathon. Vi kan sammanfatta den så här: det var obeskrivligt kallt och regnigt men jag överlevde. I övrigt var det 40-årsparty, jobb och stundande semester. Jag plockade ihop en trave med böcker och drog till stugan.

I juli fortsatte vi att semestra, både här och där och på några andra ställen. Fast mest av allt lagade jag mat. Och sprang.

Början av augusti bjöd också på lite semester innan det var dags att dra till jobbet och vardagen igen. Jag började dock jobbsässongen med att dra till fjällen. Jag reflekterade kring min inre naturtomte, köpte en snorgrön jacka och dagdrömde om Åre. Dottern började skolan (okej: sexårs - men för henne är det skolan) och sonen återvände till förskolan utan syrran vid sin sida.

I september fortsatte kampen mot alla de förbannade prylarna i hemmet. Maken korsade atlanten och jag var uttråkad. Annars var det mest jobb. Ord och text. Och så drog jag till Italien och shoppade lampor (well, det var inte riktigt därför jag åkte till Italien...men jag kom hem med ett par flådiga solglasögon och tjusiga lampor till sovrummet). Innan månaden var slut anmälde jag mig till nästa års Stockholms marathon.

Sonen pratade och pratade i oktober. Jag åkte till Köpenhamn, köpte italienska skor, och drog vidare till Stockholm. Det var mest jobb, men även ett mycket kärt återseende och tårar. Sedan var det dags att stuva in familjen i bilen, köra alldeles för långt och fira min mor. För hundrade gången funderade jag över vårt hus och möjligheten att bygga om och ut (arkitekt, anyone?).

I december funderade jag över innehållet i min garderob och vidtog till slut radikala åtgärder. Maken firades, jag städade kontoret, lagade julmat och reflekterade över bloggens vara eller icke vara.

Plötsligt händer det (i garderoben)

I min allmänna leda över innehållet i garderoben, som på det stora hela känns fel, så släpade jag upp två stora kartonger från källaren och vräkte ner (okej: vek och lade i prydliga högar) alla plagg som jag inte använder eller avser att använda inom en rimlig framtid. Kvar hänger mindre än hälften av det tidigare innehållet. Ungefär åtta svarta klänningar, lika många mörkblå, ett antal enfärgade koftor (och typ tre mönstrade), några skjortor och fem kjolar.

Så snart sonen har vaknat från sin middagslur ska skor och väskor få utstå samma behandling.

Kartongerna åker tills vidare ner i källaren. Om jag inte har saknat kläderna inom ett år så åker de (osedda?) till närmaste klädinsamling. Det blev även en stor kasse som åker dit med omedelbar verkan.

Snart kanske det går att andas när jag öppnar garderoben?

Hej konsumtionen!

Åkte ner på stan en sväng, utan barn och make, för att kolla in rean. Utan större förhoppningar, bör tilläggas. Kom hem med en fantastisk pennkjol från Filippa K (mörkt mörkt blå) och en buteljgrön merinotröja. Kläder utan en endaste liten krusidull, bara perfekt skärning och perfekta material.

Appropå att jag är innerligt trött på 95 procent av innehållet i min garderob. 2013 ska bli ett stilfullare år (än de senaste...).

Saker man kan fundera på (hej bloggen!)

För ungefär ett år sedan tog jag ett uppehåll från bloggen, då jag inte längre kände att jag kunde skriva hur jag ville eller om vad jag ville. Innehållet kändes spretigt, ofokuserat och utan spänst. Den självpåtagna anonymiteten mest som en begränsning.

Efter en månad sa jag hej till bloggen igen, utan att ha kommit ett uns närmare en lösning på mina problem. Jag hade dock någon vag tanke om att det skulle lösa sig. Att jag skulle finna ett nytt fokus. Att jag skulle hitta en praktisk lösning på gränsen mellan anonymitet och offentlighet. Ett år senare kan jag konstatera att det inte har blivit så. Jag står kvar och stampar på samma fläck - men vill samtidigt inte ge upp bloggen. Trots dess ofokuserade karaktär så har den blivit en självklar del av mitt liv.

Nåja. Kanske vaknar jag upp en morgon, skiter i att vara (halv-) anonym och skriver det jag vill. För ibland känns det som om jag är den sista personen i hela bloggosfären som försöker upprätthålla någon form av anonymitet. Ärligt talat så är jag inte ens säker på vaför det är viktigt för mig.

Plötsligt händer det (i stugan)

Lille O. har klättrat upp på bordet för att hålla uppsikt över farfar som (tappert) skottar fram stugan. Det är uppenbarligen mycket spännande att titta på.

Hej, mitt vinterland

En bit ovanför staden. Lite syskonkärlek. Och massor med snö.

Julen (snart är den faktiskt över!)

Till slut blev granarna klädda. Håret färgat. Gästrummet städat. Tvätten tvättad. Och berget med mat tillagat.

Paltkoman sänkte sig över mexilådan. Vi spelade Alfapet för barn och Chet Baker. Sonen fick sin efterlängtade innebandyklubba och dottern ungefär en miljard monster, dockskåpsgrejer och spel. Jag fick en kokbok och resten gav varandra var sitt exemplar av valfri Mo Yan-bok (ja, nästan i alla fall).

Julen (ja, mat blir det i alla fall)

På köttbullsfronten inget nytt. Vi kör på två sorter, enligt beprövat recept.

Julen (ja, ännu lite mer om julen...tar det aldrig slut?)

En av de längsta trådarna på den här bloggen handlar märkligt nog om julen. Jag är inte direkt någon som går igång på julpyssel, paketinslagning, pyntade granar eller överfyllda skålar med hemmagjort godis. Okej, jag tycker att det är hyfsat kul att lägga in några sorters sill, rulla köttbullar och köpa några julklappar till ungarna. Men det stannar där. På ganska...måttlig nivå.

I år har julpyntet begränsats till en knallrosa julgran på dotterns rum (jepp, hon har valt den alldles själv), några ljusstakar och en julduk som min mor sydde någon gång på 60-talet. Denna julduk, som för övrigt ingår i ett helt sett med dukar och löpare, säger en hel del om min mor - som redan på 60-talet ägnade sig åt synnerligen tillrättalagt julpynt. Allt var nämligen färgmatchat i lila, guld och mörkgrönt. Julgranskulorna. Dukarna. Porslinet. Inga icke-matchande tomtar där inte. Behöver jag tillägga att mitt eget hemmasnickrade julpynt, som jag gjorde som barn, förpassades långt in i något skåp? Hahaha. Det är förlåtet.

Ehh, ja (del två)

För övrigt så ha dottern deklarerat att hon ska ha ett eget rockband när hon är femton år. Och spela elbas. Och ha rockfrisyr.

Inte heller detta är jag rätt person att avstyra. Tvärtom så utbrast jag:

- Jättekul! Det tycker jag absolut! Om du har ett band när du är femton så får du så klart en elbas!

Ehh, ja

Dotter, sex år, spelar Icona Pop på högsta volym och skrålar med:
- I don't care! I love it! I don't care!
Och så klämmer hon i med väl placerade:
- BITCH!

Hmmm. Det känns inte riktigt som att jag är rätt person att avstyra detta.

Saker att ta tag i (ASAP!)

- handla ett berg med julmat
- fixa diverse sillar, köttbullar och annan julrelaterad mat
- klä julgranar
- sanera hemmet
- köpa se sista julklapparna (hej svärmor!)
- färga håret
- springa minst ett par mil (för det psykiska välbefinnandet).

Kanske dags för den alternativa julsångslistan?

Helt apropå ingenting (ehhh...nu ljuger jag) så har jag lust att sätta ihop en jullista. En jullista över julsånger som jag hatar (ja, tycker väldigt illa om i alla fall). Jag vet redan nu vilken låt som kommer att vinna den inte så hedervärda första platsen, nämligen Funs slakt på Snow Sleigh. Observera att detta inte beror på julsångspuritism eller att man inte bör ge sig på Ronettes - utan på att det är en fullfjädrat vidrig julsång. Som tapetklister.

Vi får se hur undersysselsatt jag är under de kommande dagarna..

Tracey

Istället för köra ännu ett varv på Phil Spectors julskiva, Christmas in Hollies, fucking Fairytale of New York (nej, jag står inte ut med Pouges) eller Det är inte snön som faller (som i och för sig är genialisk) så kan man förgylla tillvaron med Tracey Thorns nya julskiva. Strunt samma att det är genomcyniskt att ge ut julskivor när karriären har gått i stå, men Tracey är förlåten.

Saker man kan ägna sig åt några dagar innan jul

Städar kontoret. Slänger papper. Dricker kaffe. Rotar fram dåliga samveten ur pappershögarna. Äter juleskum. Skriver kryptiska post-it-lappar. Bidar min tid.

Snart jul

När somliga har...koll på läget

- Jag skickade ett meddelande till dig om skolavslutningen.
- Ja, jag såg det...
- Mmm.
- När...är det?
- Torsdag.
- Nästa torsdag?
- Nästa? Det är ju nu på torsdag.
- Nu?
- Ja...det är ju julafton på måndag. När tror du att det är skolavslutning?
- ÄR DET JULAFTON PÅ MÅÅÅÅNDAG?
- Moahaha.

Att fira någon som inte fyller speciellt jämnt

Jaja, något ska man äta och något ska man ha i såsen

Härom dagen gjorde jag en bekännelse i lunchrummet. När det kommer till matlagning är jag värsta Martha Stewart-typen.

Hang up

Den senaste tiden har jag kämpat mot impulsen att slänga ut 95 procent av det som finns i min garderob. Jag vill ha nytt. Jag vill ha annat. Jag vill ha allt som finns på COS. Och jag vill se ut som en korsning mellan Jackie K., en bibliotekarie och Jane Birkin. Klänningar, klänningar, enfärgat och präktiga koftor med små knappar. Gärna i rostbrunt, marinblått och en konstig snorgrön färg.




Härom dagen blev det i alla fall några inköp på det temat. (Men jag vill ha mer!)

Konversation mellan hushållets löpare och ickelöpare

- Jag känner mig helt slut!
- Hmmm, konstigt.
- Vad då?
- Så det har ingenting att göra med att du var ute och sprang i två timmar* tidigare idag?
- Neeej! Det har det faktiskt inte! Jag är mer slut...i huvudet.
- Och det har inte att göra med att du var ute och sprang i två timmar?
- Klart att det inte har.
- Moahahaa.
- Det skulle ju betyda att jag är...klen. Eller slö.
- Visst hörru.
- Pffff!

* på oplogade vägar, i fullt snöfall.

Plötsligt händer det (jag kan knappt tro det)

Och plötsligt - hela två veckor innan jul - har jag handlat julklappar. Typ de flesta. På en och en halv timme fokuserad shopping. En och en halv timme som även inkluderade att ta sig tvärs genom stan i värsta snökaoset.

Ur någon annans synvinkel

 
Det är roligt att ladda över bilder från kameran och finna att dottern har smygit runt och fotograferat. Aktionbilder på vardagsrummet (vilket ärligt talat är en mycket bra idé...på så sätt slipper man se all bråte), närbilder på leksaker och blommor, abstrakta arrangemang av allehanda slag...

...och smygtagna bilder på lillebror.

Hmm, vi har lite olika smak...

Det händer att man känner sig iakttagen här i huset. Say hello, Operetta!

Så där helt appropå ingenting

- Du får vänta. Jag måste tänka.
- Eh, ja?
- Mmm. Man måste tänka mycket om man ska bli smart.
- Är det någon som har...sagt det?
- Nä. Det har jag kommit på ändå.
- Mmm. Det är bra! Och smart.

Det är inte snön som faller (del 2)

Appropå min inställning till julen så är jag inte fullständigt ond. Kidsen får julklappar. Svärföräldrarna inlagd sill, hemmakokt skinka och julkalkon. Och redan nu hänger det två julstjärnor i hemmet (trots att det är alldeles för tidigt).