Saker man kan roa sig med (nej, jag är inget tekniskt geni)

Efter att ha slitit mitt hår och fått åtta nya rynkor i pannan (samt en skål med pytt i panna över mig) så installerade jag Wine för tredje gången. Och voilà! Nu fungerar det!

Bra. Nu kan jag fortsätta att älska mac.

Saker man kan roa sig med (hmmm, eller inte)

Jag har feber. Lille O. har feber. Regnet vräker ner. Och jag försöker få allt annat än kommersiella shareware-program att fungera i mac. I feberdimman har jag fått oväntade kunskaper om Wine/Wine skin/Wine box. Inte för att det fungerar, men ändå. Jag installerar, ominstallerar, försöker bända in mina filer med våld och funderar över mina tillkommakortanden (och karriärrådgivningen i skolan).

Gahhhh!

Saker som kan hända

En vilt främmande kvinna vänder sig om och spänner ögonen i mig:
- Du måste vara L:s mamma.
- Öhhh, ja?
- Tänkte det. Ni är väldigt lika varandra.
Varpå ytterligare en kvinna vänder sig om och fyller på:
- Ja, väldigt lika.

Och jo, ibland när jag tittar på bilder från när jag var barn så inser jag hur lika vi är, jag och dottern. Men oftast så tänker jag att vi inte är det. Jag är ju rödhårig. Hon är blond. Det gör att jag på något sätt missar alla andra drag (vilket är en smula konstigt...när jag funderar på det).

Hoppsan, vad tiden går fort (och andra floskler föräldrar slänger sig med)

Nyss var ju dottern en Liten L., med betoning på liten. Så en dag sitter jag inklämd med 30 andra föräldrar i ett klassrum, på föräldramöte. Vad hände?

Dagdrömmar 3.0

Jag gissar att nästan alla människor har någon slags återkommande dagdröm om hur de skulle vara i den lite bättre versionen av sig själva. Den lite lyckligare/snygga/roliga/smarta/harmoniska/whatever-versionen. Kanske inte ens 2.0-versionen utan en ännu mer trimmad? Det där tänk om-jaget. Om jag bara hade...läst till arkitekt i tokyo/vågat ragga upp den där fascinerade personen/sagt upp mig från jobbet och startat det där genialiska företaget/skrivit den bästsäljande romanen eller vad det nu kan vara som man inte vågade/orkade/tog sig för.

En för mig gammal, numera övergiven och synnerligen oförverkligad, dröm är att bli musikjournalist. Jag kan inte ens förklara inför mig själv varför jag aldrig har försökt att förverkliga den. Ingenting har egentligen hindrat mig (även om det kanske senare skulle ha visat sig vara en dum eller föga framgångsrik idé). En lite mer nutida dagdröm är någon slags diffus tillvaro i Åre. Ibland brukar till och med Maken skämta om mina Åre-fantasier och uppmana mig att sätta upp två tydliga målbilder på anslagstavlan framför datorn; en bild på valfri bästsäljande författare (typ Henning Mankell) och en bild på valfritt flådigt hus i Åre. Och sedan sätta igång att dra in kosing för att finansiera det hela.

Vad jag skulle göra i Åre? Tja, springa terräng. Åka skidor. Glo på fällen. Fika på Åre bageri. Skriva. Åka lite mer skidor. Glo på fjällen. Springa. Vara skrämmande harmonisk. Tänka att jag får vara kvar när turisterna åker hem. 

Jag ar dock lite svårt att komma på hur jag ska kunna försörja mig, eller oss, på detta.

Saker man kan göra: panikgoogla

Drabbades av plötslig husångest. Ett superfint hus har kommit ut på nätet, men ingen av oss orkar flytta (100 meter fågelvägen...). Så jag panikgooglar: umeå + arkitekt.

Saker man kan göra en söndag (del okänd)

Dagen började med 16 kilometer slölöpning (jo, numera betraktar jag det som en ganska kort distans). Det var varmt. En kompis till L. kom över i några timmar. Helgens gäster åt frukost och avvek till en brunch annorstädes. Sonen försökte klättra i äppelträd (grabben är ett och ett halvt...var ska detta sluta?). Grannarna kom över med lite pannkakstårta till kidsen. Maken slog någon golfboll. Gästerna återvände för middag och tappade bort en cykelnyckel. Kanske ropade min mor in ett stringblombord åt mig på auktion.

Och så var söndagen nästan slut.

Om att släppa lös naturtomten

På något sätt håller jag på att omforma min identitet. Inte bara inse att jag bor i Norrland sedan drygt nio år (och att våra barn pratar umedialekt...och har hemskt söta sj-ljud) utan också att jag är en hurtfrisk naturtomte. På något sätt har jag levt kvar i bilden av mig själv som någon som dricker drinkar på Kjelssons (sedan lång tid nedlagt hak på Birger Jarlsgatan), går på konserter minst en gång i veckan, knappt vet var köket ligger i lägenheten och bränner lönen på NK. På något plan är jag väl den personen också, men ju längre tid jag bor här uppe så blir  andra sidor tydligare. Passionen för fjäll. Löpningen. Skidåkningen. Behovet av att stå och vråla vid havet. Egentligen är det ingenting nytt och jag vet faktiskt inte om det har med Norrland att göra. Jag är i princip uppfödd på skidor och har alltid älskat att vara i naturen. Men...under de senaste åren har naturtomten fått mer fritt spelrum. Det är mer funktionsmaterial och terränglöpning än väskor från Fendi, om vi sammanfattar det så.

Jodå, konsumtion är visst kul

I flera månader har jag funderat på att köpa en svart Lofoten-jacka från Norröna. Men så provade jag en snorgrön historia från Klättermusen och insåg att det är you and me babe.

Den är löjligt fin! Och ja, jag är löjligt förtjust. Fjällen, här kommer vi!

Carpe diem (bla, bla, bla)

Okej, nu gäller det att njuta. I kanske 15 minuter.

Hemmet är sanerat. Det finns inga halvätna bananer på oväntade ställen. Till och med soffjäveln är tvättad.

Vardag

På något sätt försöker vi komma in i nya vardagsrutiner. Dottern ska till skolan, tidigare än vad hon har varit på förskolan under lång tid. I likhet med sin far är hon en morgontrött filur. Sonen ska vara utan den högt älskade storasystern på förskolan. Vi ska jobba. Skriva artiklar. Boka prylar. Styra upp. Fixa middagar. Handla. Och allt annat som hör vardagen till. Sakta börjar det falla på plats.

Fjällen (jo, även om sommaren)

Saker man kan göra (trots att semestern är slut)

Man kan hänga på bildmuseet.

Om konsten att koka sig själv levande

För en race report, se systerbloggen.

Puh. Det var varmt.

Saker man kan göra på lunchen

Normalt sett vinner jag inga priser i sporten Köpa billiga kläder på rea (eller köpa billiga kläder över huvud taget) men idag har jag köpt ett par alldeles utmärkta brallor och en randig kjol för den imponerande summan 88 kronor. Hej halva reapriser, på från början billiga grejer!

Låt hoppet leva, snälla Ikea!

Alltså...den nya Ikea-reklamen som går på TV. Är det bara jag som inte blir sugen på att shoppa nya möbler när reklamen handlar om brödsmulor, kringspridda leksaker, linssoppa och hem som ser ut som hos en själv och alla andra (det vill säga: skit)? Är inte poängen med reklam att få en att tro att det finns hopp om att bli en lite bättre, snyggare och mer framgångsrik människa? Att en ny soffa faktiskt kan komma att eliminera de halvätna mackorna på golvet och strumporna som inte hittar fram till tvättkorgen? Om jag vill ha socialrealism läser jag hellre en bok, eller ser en film av Ken Loach. Låt mig få behålla drömmen om det tillrättalagda livet.

Mitt liv som nörd (en springande sådan)

Till mitt försvar så måste jag säga att jag har sjukdomsinsikt: jag vet att jag har snöat in på löpning.

Jag vet att det är nördigt att springa omkring i löparkeps (jo, se det är en särskilt ful sorts kepa i funktionsmaterial) och knähöga strumpor (och att googla på löparstrumpor i timmar...). Likaså inser jag att det framstår som fullkomligt asocialt att ägna luncherna åt att diskutera upplägg på intervallpass och de senaste passens tider (var inte oroliga, diskussionerna sker med andra lika nördiga personer).  Och ja, jag förstår att det flesta inte finner ett par mils landsvägslöpning som den optimala söndagsaktiviteten. Eller nödvändigheten av att utöka antalet mil per vecka, från  i genomsnitt fyra till fem (eller helst sex) mil - för att kunna börja springa ultalopp.

Som sagt, jag inser själv hur det låter. Men! Ett beslut inför nästa år har tagit form. På måndag ska jag försöka knipa en plats till detta fantastiska lopp (kolla på filmen!). Nu jäklar ska det springas terräng! Jag är galet peppad!

I soffan

Ibland har jag kontoret hemma, som idag när jag läser någons manus och försöker vara klok och konstruktiv. Det gäller bara att undvika att uppröras över dammråttor, strumpor i miniformat och allmän bråte. Som bonus lyssnar jag på Crosby, Stills, Nash & Young och dricker kaffe som man inte får magont av (hej jobbets kaffeautomat!).

Kommunikation är bra (när den fungerar)

Maken läser tidningen och utbrister:
- Jaha, Kraftwerk! Fantastisk 3D-show! Och varför var inte du där då?
- Om jag vore du så skulle jag inte nämna Kraftwerk. Alls.
- Vadå?
- Tyst.
- Men...vadå? Varför åkte du inte?
- Varför åkte jag inte!!!??? (Piper i falsett.)
- Skulle jag ha sagt...åk?
- Tyst!

 Insert: äktenskaplig kris.

Saker man kan göra (fast det inte är semester)

Efter en vecka med rivstart på jobbet och inskolning av L. på fritids/sexårs stuvade vi in oss (och alla fem miljoner prylar) i bilen och drog till stugan. Maken spelade golftävling, jag monterade ikeaprylar och målade trädgårdsmöbler, barnen hängde på bästa stranden i Klösand. Det är sådana dagar som man inte vill åka tillbaka till stan utan bara glo på havet, sprätta sand, dricka kaffe och ha de allmänt bra.

Antagligen sist på bollen, men satan så bra!

Vardag, oh vardag!

Sommarlovet går mot sitt slut. Vi är tillbaka till jobbet, lille O. på förskolan och stora L. skolas in på fritids/sexårs. Det sistnämnda är ganska omvälvande för alla inblandade, för även om L. är väldigt peppad på att börja skolan så är det mycket som känns nytt, stort och ovant. Snart är det dessutom slut på de flytande morgonrutinerna och flexibla ankomsttiderna. Kvart över åtta ska den unga damen infinna sig på skolan, vilket kan bli en utmaning både för henne och den morgontrötte fadern.

Även om det är trevligt att vara ledig så är det skönt att återgå till vardagen. Jag gillar när saker och ting flyter på, när dagarna är överskådliga och begripliga och alla iblandade vet ungefär vad som väntar. Det låter kanske tråkigt, men så är det. Jag är helt enkelt bättre på vardag än semester/fest/allmän spontanitet.

Sommarläsning (del 6)

Titel: Timmarna
Författare: Michael Cunningham
Antal sidor: 223
Handlar i grova drag om: Timmarna består av tre historier, som utspelar sig i tre olika tidsperioder, om en tämligen vanlig dag i tre kvinnors liv. Den första kvinnan är författarinnan Virgina Wolf, den andra kvinnan är 50-talshemmafrun Laura och den tredje är den framgångsrika New York-bon Clarissa. Virginia brottas med omgivningens konventioner och ett stegrande vansinne som hotar att lamslå hennes författarskap. Laura förbereder sin makes födelsedag men känner sig allt mer fångad i förorten, äktenskapet och omgivningens förväntningar på att vara en god mor och maka. Clarissa förbereder en fest för Richard, en av hennes närmaste vänner och före detta älskare - som nu är nära döden. Berättelserna vävs samman kring Virginia Wolfs bok Mrs Dalloway, men också kring mer övergripande teman som kön, självmord och det svåra i att leva i relationer.
Så tycker jag: I likhet med många andra så har jag sett filmen, där Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore gör fina portätt av de tre kvinnorna. Jag hade nog inte kommit på tanken att läsa boken om det inte var för att vännen L. starkt rekommenderade den när vi läste Cunninghams När natten faller i bokcirkeln. Men jag tror ändå inte att det spelade någon större roll att jag visste vad det var för slags berättelse, för en stor del av poängen med Timmarna är hur Cunningham skriver - och alla intertextuella referenser till Wolfs böcker och liv. Det är elegant och välskrivet. Berättelserna flyter i varandra. Och det är frustrerande tragiskt. Jag gillade När natten faller och jag gillar Timmarna. I efterhand så inser jag dock att jag borde ha läst den på engelska istället, då Cunninghams uttryckssätt är ett så pass framträdande drag.
Betyg: 4 av 5

Saker man kan göra på semestern (del 22)

Saker man kan göra på semestern (del 21)

Man kan sätta sig på en länstrafikbuss och åka längs kusten, för ett dygn med egentid och 40-årsfest. Man kan läsa Murakami, planera för långpass och den kommande veckans arbete.

Saker man kan göra på semestern (del 20)

Man kan dra ännu längre norrut.

Saker man kan göra på semestern (del 19)

Under semesterns sista skälvande vecka kan man packa in familjen i bilen och dra till svärföräldrarna i Norrbotten.

Man kan sitta i hamnen medan åskan dånar över havet, köpa en kjol för 30 kronor på rea, planera långpass längs främmande vägar och beundra tomater i växthus.