Yta och renovering (del okänd)

Det här är en bekännelse som jag har gjort otaliga gånger i bloggen, att jag är en ganska ytlig person. Ytlig i betydelsen att jag bryr mig mycket om hur saker och ting ser ut. Arkitektur, hus, inredning, kläder och jag själv. Detta står dock inte (åtminstone inte numera) i någon direkt relation till hur saker och ting ser ut i verkligheten. Tvärtom ser exempelvis hemmet ut som en halvrenoverad sopstation trots att det driver mig till vansinne exakt varenda dag. Det enda positiva med vår heminredning under de senaste åren är att den har blivit väldigt prylbefriad. Detta beror dock mer på klättrande och nyfikna barn än på någon medveten inredningstanke. Annars präglas hemmet mest av väggar som borde fixas, golvlister som inte har kommit på plats, badrummet från helvetet och allmänt bedrövliga detaljer. Tidigare (läs: innan barnen) så skulle jag inte ha gått omkring och irriterat mig på detta - utan gått till källaren och hämtat färgburken/verktygen/tapetklistret/whatever och satt igång. Numera prioriterar vare sig jag eller maken renovering, för på vilken tid skulle den egentligen ske? Det fungerar inte att spackla väggar med en nyfiken ettåring i närheten. När barnen har somnat orkar ingen av oss hålla på. Barnvakt har vi väldigt sällan. Då och då diskuterar vi att ta hit snickare, målare och andra hantverkare, för att åtminstone åtgärda de största och tråkigaste uppgifterna, men det brukar falla på att vi inte vet vem som skulle göra ett bra jobb (om jag ska betala för det så vill jag verkligen att det ska bli bra och inte bara okej eller slarvigt) eller att vi inte har tid att vara hemma och övervaka det hela (vilket vi har insett är nödvändigt). Så det händer inte mycket, förutom att jag lider och gnäller.

Well, nu under påsken har vi i alla fall påbörjat ett projekt, nämligen att fixa väggarna i matrummet och vardagsrummet. Först ska väggarna gipsas och spacklas, sedan ska det upp slät väv och mängder med kritvit färg. Och så ska golvsocklar och diverse foder på plats. Sedan är det dags att flytta alla förbannade böcker från det nuvarande arbetsrummet till matrummet (eftersom vårt sovrum ska flyttas till arbetsrummet och Lille O. ska överta vårt sovrum...så småningom). Det innebär att alla mina gamla sparringskenor ska upp (vilket tar unegfär 700 år och nya nivåer av svårdomar att montera). När allt detta är klart har vi planer på nya stolar till matrummet.