onsdag 29 februari 2012

Jaja, det blir nog bättre snart? (del 2)

Influensa 2012, det är så här den känns. Bortsett från hjärtinfarktskänningen så har jag exakt alla symptom. Tror seriöst att jag kommer att kvävas av mitt eget snor. Eller hosta sönder lungorna.

Tills vidare överdoserar jag brittiska husletarprogram och Projekt Runway. Problemet är att alla i hushållet är lika ynkliga - och någon måste ju fixa krubb (läs: välling och diverse soppor), byta blöjor, krama febriga barn och sätta igång My Little Pony-spel.

Jaja, det blir nog bättre snart?

Fjärrvärmen (och varmvattnet) hoppade igång till slut - så nu är barnen nybadade och luktar gott igen. En klen tröst dock, då samtliga familjemedlemmar har influensa. Lille O. har gissningsvis producerat sin egen vikt i snor under det senaste dygnet. Ingen orkar äta. Alla piper. Och hostar. Och snorar. Och feberyrar.

Hoppas bara att vi kvicknar till snart...för i nästa vecka ska vi på semester.

tisdag 28 februari 2012

Men alltså, jag har invändningar

Först däckade vi influensa - och nu har fjärrvärmen lagt av. Ingen värme, inget varmvatten. Kul.

söndag 26 februari 2012

Stughäng

Med två förkylda ungar drog vi till stugan, mest för att titta till den och skotta av taket men även för att det är trevligt med lite stughäng - även om bara för några timmar. Lille O. var nöjd över att få botanisera i korgen med stugleksaker. Bland annat hittade han det omåttligt populära flygplanet från Fisher Price, som jag köpte till L. i Vancouver när hon var en liten bebis.


Utanför stugan såg det nästan ut som i fjällen, med snö långt upp vid fönstret.


I stugan råder helt andra kostideal än hemma. Här är det okej med grillad korv, köttbullar på spett och färdig potatissallad från Ica (läs: vad som helst som inte genererar allt för mycket disk).


lördag 25 februari 2012

Understimulerad?





Dagens i-landproblem (eller kanske ändå inte?)

Igår var jag och kollade på Lille O:s förskola. Det är en förskola som ligger helt galet till, i relation till hem och jobb, och som vi inte har valt aktivt. Då kommunen verkar vara helt oförmögen att räkna ut hur många förskoleplatser som behövs, samt var dessa rimligen bör lokaliseras, så har vi inte mycket till val. Endera tar vi den erbjudna platsen eller så väntar vi till augusti/september (det vill säga: ytterligare fem till sex månader). Det är lite intressant att hänvisas till en förskola som bokstavligen ligger på andra sidan stan, då det just nu råder en intensiv lokaldebatt om föräldrar som skjutsar sina barn till skolan/förskolan med bil. Från att vi normalt sett promenerar eller cyklar till L:s förskola och sedan vidare till jobbet (och ett antal timmar upprepar proceduren igen) så kommer vi nu att köra bil ett par mil per dag. Det finns ingen tidsmässig rimlighet i att gå, cykla eller åka kommunalt mellan hemmet, de två förskolorna (ja, L. går ju i en annan förskola) och arbetsplatsen.

Extra surt känns det när vi har valt (läs: spenderat ett antal miljoner) på att bo nära jobbet, just för att inte ägna en massa onödig tid på att transportera oss kors och tvärs i stan en normal vardag. Men...jaja. Förhoppningsvis gäller det här bara några månader.

Och förskolan såg helt okej ut.

Innan någon påpekar det: nej, jag tycker inte att man måste vara glad, nöjd och tacksam för att man blir erbjuden förskoleplats under vilka förutsättningar som helst. Visst - Sverige är ett land med väl utbyggd barnomsorg - men den finns till för att underlätta för att föräldrar ska kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete/studier - även om förskolan också har ett viktigt pedagogiskt uppdrag. Förskoleverksamheten finansieras till största delen genom skatteuttag, och till en mindre del genom direkta avgifter, och är med andra ord inte någonting som vi får av samhället. Skola, vård och omsorg är någonting som vi betalar för - även om vissa bidrar mer än andra (vilket är helt i sin ordning) - och därför är det också någonting som vi har möjlighet att ställa krav på.

fredag 24 februari 2012

Hoppsan!

Swedish Hasbeens har visst vinterrea. Och då bidde det ett par sådana här. Röda.

Jag älskar röda skor.

Det blir säkert vår om några månader eller så.

torsdag 23 februari 2012

Lunch i hushållet

Jag inser att jag är betydligt mer tillåtande när det gäller kladd med barn nummer två. Nu häller jag helt enkelt ut plockvänlig mat på bordet och så får gossebarnet äta själv. Efteråt hittar jag sås bakom örat och ärtor i strumporna.







Seriöst

Dagens bekännelse: jag hatar att lägga pärlplattor.




tisdag 21 februari 2012

Hur det kan låta i soffan

Jag: Men vad tusan sitter du och kollar på!? Hus i Florida?
Maken: Just det! Florida!
Jag: Men...
Maken: Hur mycket skulle vi kunna lägga...?
Jag: Men...vi ska väl inte köpa något hus i Florida? Vad jag vet?
Maken: Nähä?
Jag: Nej...så varför sitter du och kollar på hus i Florida?
Maken: Men vadå, man kollar väl inte på hus för att köpa dem?
Jag: (piper) jooooo!

Mer yta - hej Villa Weekend (del 2)

Nu har jag uppviglat Maken att gå in på TV8 och kolla på Villa Weekend. I mitt huvud har jag redan gjort en perfekt plan. Vi säljer huset, flyttar till en hyreslägenhet...och bygger Villa Weekend 2 (fast Villa Permanent) Jag har till och med funderat på vilken fyrhjulsdriven bil vi kommer att behöva.

Prylarna eldar vi upp innan flytten.

måndag 20 februari 2012

Mer yta: hej Villa Weekend

Jag har förvisso sett bilder från det här fantastiska huset, Villa Weekend, tidigare. Men jäklar, så fint det är!

Ganska exakt så här skulle jag vilja bo. Ganska exakt med dessa material Ganska exakt på en bergknalle. Vid havet, ganska exakt där vi har vår stuga. Ingen onödig bråte. Bara genomtänkt.

Dags för lite yta!

Alltså...Marni for H&M! Den prickiga/randiga koftan! Väskorna! Klänningarna! Den blå jackan! Jag tror till och med att jag vill ha något weird halsband med...spretiga plastbitar.

söndag 19 februari 2012

Saker man kan göra en helg i februari

- Springa drygt 16 kilometer i snöstorm (well, umeåbor förstår vad jag menar)
- Buda hem en 70-talsväska från Céline (förhoppningsvis snygg, men vi får se när den materialiserar sig)
- Käka middag hemma hos Makens bästa kompis (och familj)
- Fixa middag åt en annan (lika trevlig) familj
- Skotta snö (ähh, vad jag hycklar...jag gick ut, petade håglöst på snön med en spade och överlät sedan resten åt Maken)

fredag 17 februari 2012

Glastaket (del 2)

Jag orkar inte gå in på alla turer kring hur jag brutalt dunkade mitt huvud i glastaket. Inte heller orkar jag gå in på detaljerna kring hur arg eller frustrerad jag är. Sakfrågan kommer sannolikt att lösa sig, även om det tar längre tid och innebär mer (onödigt) jobb för mig. Och tills vidare får jag försöka fokusera på det som Maken har försökt att lyfta fram under det senaste dygnet: det är inte mitt fel och det är inte jag som brister (i detta fall i alla fall).

Nu ska jag försöka vara konstruktiv och fokuserad.

torsdag 16 februari 2012

Bonk! Aj!

Det var alltså så här det kändes att slå i det berömda glastaket. Tack för det. Det känns...upprörande och förbannat dåligt för självkänslan.

tisdag 14 februari 2012

Paul (nej, det tar aldrig slut)

Appropå nattens helt absurda twittertråd, på temat who the fuck is Paul McCartney, så måste jag länka till det framträdande som Paul avslutade Grammygalan med (det så kallade Abbey Road-medleyt bestående av Golden Slumbers/Carry that Weight/The End). Paul fick nämligen en Best Historical Album Grammy för Band on the Run (från 1973) - och små glin som låtsas att de inte vet vem Paul är, tja, de får väl skylla sig själva.

Och jo , han har förstärkning av bland annat Bruce Springsteen.



Fast kanske borde han ha gjort ett Band on the Run-medley istället? Band on the Run/Let me Roll it/Nineteen Hundred and Eighty Five? Eller bara Nineteen Hundred and Eighty Five, i en mastodontversion?

Nej, vi firar inte alla hjärtans dag

Hört vid frukostbordet: är det idag som det är den där...kärleksdagen?

måndag 13 februari 2012

Ännu en konversation i hushållet...om min bristande sömn

Maken: Du är inte normal.
Jag: Nähä?
Maken: Du får ju inte feber när du är sjuk. Och så blir du trött av att sova. Som i helgen, när du hade sovmorgon...du blev ju bara trött av det!
Jag: Ja, det har du nog rätt i.
Maken: Och så sover du inte av drömmar, du bara vaknar!
Jag: Ja...jag är väl inte normal. Men vad ska jag göra åt det?

söndag 12 februari 2012

Allt behöver inte vara kul, spännande eller allmänt upphetsande

Kanske är jag en smula tråkig, eller så saknar jag fantasi, men ofta tycker jag att det är väldigt skönt med rutiner. Som en helt vanligt helg, då vi gör ungefär samma saker som vi har gjort hundra gånger förut. Vi läser DN och dricker kaffe i hundra år. L. dansar på sin dansskola. Vi drar en runda på stan, lämnar tillbaka några låneböcker och käkar lunch på stamhaket. Jag köper någon pocketbok och petar på några tröjor på rea. Maken slår några golfbollar. Vi sanerar hemmet. Jag springer någon mil eller två. Lille O. sover middag. Vi bakar muffins och dricker (ännu mera) kaffe. Jag glor på några hus på Hemnet och vattnar blommorna. Vi käkar söndagsstek. L. leker med någon kompis. Maken skottar snö.

Ungefär så.

Whitney & jag

Whitney har aldrig varit någon husgudinna hos mig, det måste erkännas. Trots det så känns hennes öde så outsägligt sorgligt. Under sommaren 1985, när hennes debutalbum nyss hade släppts, så lyssnade jag en del på Whitney. Inspelad på kassettband, i en Sony Walkman, i baksätet på familjens bil. Det var varmt och luktade nyslaget gräs. Varifrån bandet kom vet jag inte, men det måste ha varit min syster som spelade in det åt mig.

Sedan lyssnade jag knappt på Whitney förrän den magnifika My Love is Your Love kom. För några ögonblick såg det ut som om hon skulle vinna kampen mot sig själv och berget av knark.

lördag 11 februari 2012

Mat som kräver viss planering

Inför morgondagens söndagmiddag förbereder jag en sådan här. En klassiker i rostbiffland.

fredag 10 februari 2012

Dagen i punkter

- Ettårskontroll med sonen (där han visade upp sina senaste cirkuskonster)
- Storhandlat
- Städat övervåningen
- Lagat lasagne
- Tvättat några maskiner med tvätt
- Spelat Wii Just Dance II

Fördel med en ettåring

Nu kan Lille O. ohämmat äta samma mat som vi äter. Idag blev det kycklingfilé med ris, bacon och sås på roquefortost. Jummy sa Lille O. Så mycket bättre än de smaklösa barnmatsburkarna.




torsdag 9 februari 2012

Dagens: på jobbet

Saker jag hade glömt (eller förträngt?): hur eländigt lång tid det tar att skriva ut intervjuer. Det är dessutom en typ av intervjumaterial som kräver ordagranna utskrifter, i konversationsform, för att kunna analyseras på ett vettigt sätt. Det är ingen idé att ta några genvägar (så till vida att jag inte hyr in någon för att göra själva utskrifterna, men just nu är det inte aktuellt).

Jag vet vad jag gör under de närmaste dagarna i alla fall.

Hej, jag är förutsägbar och ganska tråkig och gillar grafiska hem

Jag skulle kunna tänka mig ett sådant här hem. Just nu vill jag rensa bort varenda liten färgklick som har letat sig in (och de halvätna bananerna).

Bort, bort, bort!

onsdag 8 februari 2012

Slut som artist (för i dag i alla fall)

Efter en dag som började sisådär halv sex i morse, och som har omfattat 28 mil bilkörning, en fantastisk intervju med efterföljande lunch och allmänt superintensivt arbete, så är jag helt slut. Nu väntar förhoppningsvis riktigt god sömn. Det kan jag behöva.

God morgon Skellefteå





måndag 6 februari 2012

Drömmar så här en måndagkväll

Under tiden som jag försöker övertala Maken om att vi måste gå på husvisningdrömmer jag mig bort. Bort till vackra hem. Vuxna och en smula civiliserade hem. Hem där man inte kliver på en halväten banan i hallen, eller där alla fina saker är nerpackade i källaren (hey, sonen kan inte bara springa - han kan klättra också!).

Ärligt talat så skulle jag med glädje flytta in i valfritt hus från denna blogg (ja, jag fattar ironin). Hemtrevligt och personligt är överskattat. Och framförallt så vill jag ha ett rent hem.

Dagens soundtrack: Polly Jean H.

För ett ögonblick tänkte jag: nä, tänk om jag skulle ta och lyssna på någonting lite mer...mainstream? Typ radiopop? Den där Adele är kanske trevlig? Eller Laleh?

Sagt och gjort. Jag lyssnade på Laleh i ungefär 30 sekunder och Adele i kanske en och en halv låt - och höll på att falla i tråkkoma. Men jag lyckades i alla fall ta mig ur den senaste tidens Schweiz-belgiska industriträsk och satte på PJ Harveys Let England Shake.

söndag 5 februari 2012

Avprogrammering?

Och sedan sist har jag blivit kär. Kär. Kär i ett hus.

Just nu är jag inne i den helt okritiska förälskelsefasen:
- Tjena snygging! Ska det bli du och jag? Snygga...fönster du har! Och vilka läckra ytor!

Jag har ingen som helst lust att tänka närmare på Holmsundsvägen, förbipasserande långtradare, bullerplank eller bristen på trädgård. Lika lite bekymrar jag mig över furuköket, det förskräckliga valvet i vardagsrummet eller överdoseringen av terrakottafärgade klinkergolv. Och med allehanda tjuvknep försöker jag få med Maken i känslostormen. Han visar dock prov på obehaglig kyla:

- Hur har du tänkt nu då? Tänk när Lille O. smiter från gården och knallar ut på...Holmsundsvägen! Så kan vi väl inte ha det!?

lördag 4 februari 2012

Lille O. och den norrländska vintern

Lille O. gillar vare sig när det är kallt eller att åka vagn - och dagen till ära (ettårsdagen!) tvingade vi honom att åka vagn i minus 27 grader. Sammanfattning: not very popular. I vanlig ordning verkade han tycka att vi hade förlorat förståndet.

4:e februari 2012

För ett år sedan befann vi oss på BB med en alldeles nykläckt krabat. Lille O. såg ut som en monchichi och lät som en liten fågelunge. Det var då det. Nu är han ett stadigt gossebarn, som springer omkring, jagar sin storasyster och försöker sno åtråvärda My Little Ponys från nämnda storasyster. Han är också en mjuk och gosig gosse, som gärna myser och ger oss de mest bedårande skratten.

Väldigt många saker har varit annorlunda om jag jämför Stora L:s första år med Lille O:s - och jag har väldigt svårt att särskilja i vilken grad det beror på att de har förhållandevis olika personligheter, att vi inte längre är förstagångsföräldrar och att det helt enkelt är annorlunda med en bebis när det redan finns ett barn i familjen. Det mesta med Lille O. är nämligen väldigt enkelt. Han hänger på och gillar det mesta. (Well, förutom att åka vagn - han riktigt avskyr att åka vagn. Okänt varför.) Inte så att jag minns det första året med Stora L. som jobbigt, men annorlunda och mycket mer nervöst.

fredag 3 februari 2012

Och alla dessa prylar

Att ha barn innebär (för de flesta i alla fall?) att hemmet invaderas av en massa prylar. Det vette tusan hur det går till, för hur jag än försöker förhindra alltför stort tillflöde och rensar i det befintliga berget, så finns prylarna överallt. Innan vi fick barn så inbillade jag mig att vi skulle köpa fina tyska pedagogiska leksaker (typ sådana här) till våra ungar. Några väl utvalda saker, som varje kväll skulle ställas på sin plats. När jag nu tänker tillbaka på det (samtidigt som jag kliver på en My Little Pony) så drabbas jag av hysteriska skrattanfall.

Vi kan sammanfatta det så här: jag och barnen har mycket olika uppfattning om hur många saker man ska ha, vilka de ska vara och var de ska befinna sig.





Kylan, den där kylan

Alltså, Norrland. Nog för att det är fint och så, men ibland är det liksom åt helvete för kallt. Minus 22 grader en helt vanlig fredag. Det är för mycket. Dessutom har det effekten att det enda folk pratar om är vädret och kylan - om hur kallt det egentligen är, hur länge det kommer att vara så, hur mycket bättre det är med riktig vinter än något fjösigt Stockholmsalternativ (och så vidare). I fikarummet. På bussen. Vid frukostbordet. I kön på Ica.

Jag vill inte ha minus 22 grader. Jag vill springa.

torsdag 2 februari 2012

Vissa har ju koll på inriktningen i alla fall

- Jaha, vad sitter du och knattrar om då?
- Ehh, jag har väckt bloggen till liv igen. Jag kan ju inte bestämma mig...hur jag ska ha det.
- Jaså! Vad klagar du på nu då?
- Klagar?
- Ja? Det är väl ditt tema. Drottningen av gnäll.
- Men...jag har ju tagit bort undertiteln för länge sedan! *sårat tonfall*
- Äh. Det är ju ditt tema i alla fall.
- Hrfm.

Ibland fungerar fotbollsmetaforer förbryllande bra

Nej, jag tänker inte skriva ett långt inlägg om Ohlssondebatten/debatten om kulturvänstern i DN (en debatt som väl till största delen bedrivs på Twitter?). Men! Det finns en fantastisk formulering i den senaste debattartikeln, som sammanfattar min syn på politik:

Politiken är inget fotbollsderby.

Exakt så. Det handlar inte om att dra på en lagtröja och att heja på sitt lag - oavsett vad som händer. Politiskt förtroende är något som måste förtjänas kontinuerligt. Det är inte heller givet att politik bedrivs utifrån två möjliga positioner. Det kan vara 27, eller ingen.

Hej bloggen

I ärlighetens namn vet jag inte om det blir så annorlunda med bloggen nu, efter en månads uppehåll. Jag har inte kommit på något smart sätt att förhålla mig till vad som är privat och offentligt. Lika lite som jag har bestämt mig vad den ska ha för innehållsmässig inriktning. Men...jag saknar bloggen. Jag kommer på mig själv med att fundera på blogginlägg, som definitivt inte bara handlar om löpning, och då känns det bakvänt att inte blogga.

Så, jag gör ett nytt försök. Hej bloggen.