onsdag 29 juni 2011

Konversation under tiden jag målar en stuga

- Mamma, varför målar du?
- Eh, för att stugan inte är färdigmålad. Kolla här! De här plankorna har ingen färg! De behöver målas.
- Ja, men varför målar du mamma?
- Öh?
- Varför målar du?
- Det brukar vara jag som målar. Väggar, stugor...olika saker som behöver målas.
- Hm. Kan inte pappa måla?
- Jo, det kan han väl. Men just nu så gör han andra saker.
- Jaha...men varför målar du inte stugan rosa?
- För att jag inte vill ha en rosa stuga. Jag tycker att det är finare med en svart stuga.
- Hrmf. Det skulle vara mycket finare med rosa!
- Ja, det skulle det kanske vara. Men jag tycker att det är finare med svart.
- Hrfm! Det är det inte alls. Jag tycker att stugan ska vara rosa.

(Tja, och så här fortsatte det ett bra tag till.)

tisdag 28 juni 2011

Läst 2011 (del 18)

Titel: Vänner för livet
Författare:
Per Hagman
Antal sidor:
605
Förväntningar:
Höga! Jag har läst Per Hagman sedan debuten Cigarett och älskar hans böcker!
Handlar i grova drag om:
Vänner för livet handlar om Erik och Sophie, två personer som av en slump möts i Nice. När de träffas lever Erik som en blandning mellan halvkriminell diversearbetare och manligt prostituerad till uttråkade medelålders kvinnor. Sophie har just lämnat Paris, där även hon har levt som lyxprostituerad i några år. Men även om de på många sätt befinner sig i liknande utsatt position, och hyser lika få illusioner om sin omgivning, så kunde deras bakgrunder inte vara mer olika varandra. Sophie är till största delen uppväxt i England, som dotter till en världsberömd kusk. Erik har kommit till Nice från Västergötland, via Stockholms förorter och dåligt betalda restaurangjobb. De möts - och tappar varandra i gyttret av lögner och halvsanningar. Vänner för livet är en bok om vänskap och kärlek - och om två människor som egentligen inte vet vad någondera är.
Så tycker jag: Åh, jag vet inte riktigt vad jag tycker! Å ena sidan så är det en bra och effektivt berättad historia. Den har en fantastisk dialog och har ett antal sjukt snygga vändningar. Å andra sidan så stör jag mig på vissa berättargrepp (exempelvis en dramatisk händelse som kommer i början och som sätter tonen för en hel del som kommer senare) och på det excentriska persongalleriet. Till slut blir det för många osannolika och till extremen dragna karaktärer.
Betyg:
3 av 5

Saker man kan göra under semestern

Vi flänger mellan stugan och stan. Målar. Fixar. Jagar barn. Äter stugmat (ja, det är faktiskt en helt egen kategori av maträtter). Hänger på stranden. Klipper gräs. Tittar förundrat på sonen som försöker krypa, åla och ta sig fram.

lördag 25 juni 2011

Dimman ligger tät (men vi är på stranden ändå)

Saker man kan göra en midsommardag

Här sitter jag och slösurfar på marathon runt om i världen. Jag vill ju springa en mara innan jag fyller 40 år (hej medelålderskris!) men vill helst inte springa på våren. Här i norrland ligger ju snön djup under hela vintern - och även om jag ska försöka fortsätta springa i vinter så vet jag att träningen inte kommer att bli densamma i snö, slask och is. Att fixa den sista uppladdningen på en månad eller två känns lite tveksamt.

De flesta populära marathon, som Stockholm, Paris och London går under våren. Även Toronto, som ju skulle vara ett utmärkt alternativ då bästisen bor där, är i maj. Några höstalternativ är Berlin och Oslo, men då är de ganska snart inpå så är jag osäker på om jag hinner träna tillräckligt till dess (eller snarast: jag skulle nog ta mig runt men risken är rätt stor att jag drar på mig någon skada). New York hägrar förstås, men då måste man i princip köpa biljett via något resebolag (läs: skitdyrt). De rutinerade kollegorna, som har sjukt många lopp bakom sig, rekommenderar Berlin och Paris (för att de är platta och lättsprungna). Ingen av dem tycker att Stockholms marathon är ett bra nybörjarmarathon.

Och så sitter jag och drömmer mig bort till helt andra platser. Hej Miami!

fredag 24 juni 2011

Dagen i punkter

- Färgat håret (jag ser ut som en självlysande morot) - check!
- Sprungit broarna runt (vilket är ungefär en mil) - check!
- Snusat O. i nacken (han luktar lite kräk, men det är mest hemtrevligt) - check!
- Fixat lite sill och allmän midsommarmat - check!

Inte i år heller

Det blir ingen midsommarstång i år heller. Inga Små grodor. Inga kransar.

Det är inte så att jag vill ge våra barn en torftig barndom, men jag fixar inte riktigt att byta personlighet bara för vi är en barnfamilj. Det är verkligen skittråkigt att stå och frysa i duggregnet vid en midsommarstång och att låtsas att man kan texterna till barnsånger som man har glömt för länge sedan. Vi hittar helt enkelt på någonting annat.

torsdag 23 juni 2011

Bra början

Maken har hämtat ut mitt bokpaket och jag hunnit plocka upp lite hårfärg. L. har fått ansiktsfärg och O. lite sommarkläder.

Början på semestern firade vi med ett berg (nej, jag överdriver inte!) med sushi från Sagami.

Puhh

Nu...semester. Allt är verkligen inte klart eller avslutat, men det är ändå semester.

onsdag 22 juni 2011

Saker jag vill göra just nu

- Hämta bokpaket
- Färga håret
- Klippa mig
- Köpa blommor
- Läsa en bra bok
- Snusa O. i nacken
- Gå till stranden med L.
- Springa broarna runt
- Måla klart stugan
- Sova en hel natt

Snart sista dagen

Just nu håller jag ärligt talat på att gå sönder av stress. I morgon är sista dagen (åtminstone officiellt) med mina nuvarande arbetsuppgifter. Sedan är det tänkt att jag ska ha semester. Och efter det ska jag fortsätta med helt andra arbetsuppgifter. Det är många avslut och överlämnanden, kombinerat med overkligt många trådar i luften (som ligger bortom min kontroll) och ett par deadlines för texter. Plus allt annat som hör säsongen till. Föräldrasamtal, after work med kollegorna inför semestern, sista bokcirkeln innan sommaren...

Och just det. Jag jobbar ju halvtid, då jag ju är föräldraledig också.

Men. Det finns faktiskt ett men. Det finns ett slut på alla listor och måste-absolut-fixa. Exakt allt kommer inte heller att bli gjort.

tisdag 21 juni 2011

I detta nu

Sonen sover, så nu gäller det att passa på och läsa korrektur. Inte blogga. Läsa.

måndag 20 juni 2011

Var sak har sin tid?

För några år sedan hängde jag en hel del på ett nätforum för föräldrar. Pratade om ditt och datt även om kanske förvånande lite om just barn. Nu hänger jag på ett löp/joggforum. Inte för att jag skriver ett endaste litet knyst (vad har jag att bidra med? Nada.) men för att jag inte kan få nog av att följa supernördiga diskussioner om allt från träningsupplägg, skomodeller och barfotalöpning till recensioner av marathon runt om i världen. Dessutom har forumet fin-fina funktioner för att mäta upp löprundor och samla ovärderlig (?) information om sin egen träning. Nästan vilken plågsam rund som helst är värd smärtan och besväret när jag får skriva in mina resultat.

söndag 19 juni 2011

Snart så!

En helg i stugan gav försmak av semester. Strandhäng. Gräsklippning. Grillade korvar. Kaffe i vita Swedish Grace-koppar. Lördagsgodis från standkiosken (som egentligen inte hade öppet, men som hade smygöppet ändå). Att jag sedan har fått tio kubikmeter krossgrus tippat över den enda rabatten, tja, det försöker jag förtränga.

Nu återstår en hysterisk arbetsvecka fram till midsommar. Hysterisk.

En dag på stranden

Ps. Vad bilden inte avslöjar är att jag i princip aldrig solar i traditionell mening. Jag har klänning, kofta och tights på mig. När solen är riktigt stark brukar jag toppa med hatt. För trots att mina rödlätta pigment inte är gjorda för solbad så gillar jag att hänga på stränder.

Morgon i stugan. Den ena dricker kaffe, den andra leker med sina fötter. Övriga sover.

torsdag 16 juni 2011

Okej, jag erkänner. Jag är störd och behöver terapi, men 80-talet var ganska fint ändå.

YMG


Long time, no see. Hade nästan glömt bort sagolika Young Marble Giants, men bara nästan.

Matpremiär

Lille O. fick för övrigt lite mosad banan idag. Han var inte imponerad. Alls. Han såg mer ut att tänka: vad är det där för äckligt kladd på tungan?

Dagen

Beställde en packe med böcker. Åkte till en av de få klädaffärerna som har drägliga kläder i stan, som började sin sommarrea idag, och kom hem med färgglad piké till maken (ehh, har jag helt tappat stinget?). Åt lunch med vännen J., som snart flyttar alldeles för långt norrut.

I övrigt har jag mest administrerat styrdokument. Hej och hå, snart är det semester.

onsdag 15 juni 2011

Dagens bekännelse

1. Jag kommer sannolikt inte att lyssna på ett enda sommarprogram på P1, trots att en del av sommarpratarna (som Sara Stridsberg) är hur spännande som helst.
2. Jag när inte den minsta lilla önskan om att ha ett eget sommarprogram.

Så...här sitter jag och känner mig lite lagom originell.

Hungrigt hjärta



Så fint, så somrigt.

I detta nu

Läser studentuppsatser, lyssnar på Bruce och dricker kaffe. Lille O. sitter och leker med sina fötter.

tisdag 14 juni 2011

Dagen i punkter

Uppgift: möten, möten och fler möten
Färg: blå
Inköp: en kycklingsmörgås och en latte på jobbfiket
Musik: introt till ett Fiffi-avsnitt (i sanning ett vidrigt intro)
Frisyr: samma gamla lite lätt asymetriska page (som skulle behöva färgas)
Missade: lunch med vännen J.
Insikt: damn, det är snart semester! Listorna med "måste fixas innan semestern" är fortfarande långa.

söndag 12 juni 2011

Saker jag inte förstår mig på (del okänd)

Maxiklänningar? What's the fuzz about? Finns det någon som kommer till sin fördel i en sådan här kreation?

Ps. Föredrar nog sådant här istället.

Mango?

Av någon anledning så hade jag fått för mig att Mango är en tonårskedja, ungefär som Gina eller Bik Bok. Lite vagt minns jag att jag har varit inne i någon butik för hundra år sedan. Well, inte riktigt men åtminstone för väldigt länge sedan (Paris eller om det kanske var i London). Då var jag inte ett dugg imponerad.

Men så hittade jag en länk i en blogg (vilken har jag pinsamt nog glömt) till en helt sagolik klänning från Mango - och började kolla runt på deras klänningar. Och kjolar. Och väskor. Och det mesta ser ju hur fint ut som helst! Vilken är haken? Är det jättefina bilder på crappy kläder?

Jag kan tänka mig en hel del. Eller ännu mer.

När livet är rätt okej (okej då - bra)

Hemmet är sanerat. Maken är ivägskickad till en golfbana, tillsammans med bästa polaren. Dottern leker med ett av grannbarnen. Sonen, a.k.a. prickiga korven (japp, vattkopporna har spridit sig!), sitter nöjt och jollrar i sin sitter. Jag äter kolakakor och funderar över vilken löparrunda jag ska ta när maken har kommit hem.

lördag 11 juni 2011

Hot out there


Okej, det här är billigt...men fy fan vad varmt det är.

fredag 10 juni 2011

Plötsligt händer det - på kontoret!

När jag hade knåpat ihop ännu ett i raden av excelblad, skickat iväg det till berörd instans samt cc-at det till min efterträdare (inklusive en kort förklaring om vad det var för slags dokument och vad h*n förväntas göra med det nästa gång det dyker upp) så slog det mig - shit, jag håller faktiskt på att avsluta och överlämna mina nuvarande arbetsuppgifter. Det känns bara bra, trots att jag har sjukt svårt att släppa taget.

Saker man kan göra en fredag kväll

Oh, well.

Det är värmebölja i Umeåtrakten.

Lillknorten har fått vattkoppor.

Det här kan bli kul. Eller inte.

torsdag 9 juni 2011

Ibland får man onekligen veta för mycket

För övrigt funderar jag att stänga mitt Facebookkonto. Trots att det är kul och trevligt att få vardagliga uppdateringar om vad som händer i folks liv så börjar jag bli förbannat trött på distanslösheten. Jag vill nog inte veta exakt vad som rör sig i huvudet på alla kollegor, vem som ska grilla med vem eller vilka äktenskapliga kriser som briserar i utkanten av bekantskapskretsen. Så länge jag har ett konto kommer jag inte att kunna låta bli att gå in och kolla, eller att själv skriva diverse meningslösheter. Jag är helt enkelt för nyfiken. Frågan är dock hur jag ska lösa bokcirkelkommunikationen utan fejjan...

Föräldraledig?

Just nu är jag i akut behov av semester. Det här med halvtidsarbete fungerar sådär för ögonblicket. Det är snarast heltid fast med bebis på armen, barbiefilmsskrål i bakgrunden och med en uttråkad snart femåring som högljutt sällskap. Fem miljarder excelblad, papper, rapporter och mail som måste fixas och skickas till rätt person. Dessutom borde jag hinna introducera och överlämna mina arbetsuppgifter till min efterträdare.

Juni är högsäsong i universitetsvärlden.

onsdag 8 juni 2011

Saker man kan göra en onsdag kväll

Båda barnen är nybadade och sover sött. Jag äter en ganska omogen mango och funderar över marinblå kläder. Ännu fler marinblå kläder.

tisdag 7 juni 2011

Om allt man kan vara rädd för

Härom dagen skrev Popmorsa alldeles lysande om allt hon var rädd för som barn. Rädslan för att komma för sent. Glömma gympapåsen. Gå fram till svarta tavlan och skriva. Och så vidare.

Jag var rädd och nervös för det mesta, fram till att jag blev 24-25 år. Då gick det plötsligt över och jag insåg att jag är en fullt kapabel människa. Men innan dess var jag verkligen rädd för det mesta. För att prata. Cykla ensam genom det lilla samhället som jag växte upp i. Få frågan i klassrummet (trots att jag nästan alltid kunde svaren). Ringa (oavsett till vem). Spela fotboll. Prata med främlingar. Lämna in hemuppgifter (då skulle ju någon läsa det jag hade gjort). Komma för sent. Använda nya kläder i skolan (någon kunde ju tycka att de var fula). Klippa mig (det blev ju ändå alltid fel). Gå till tandläkaren. Glömma bort viktiga saker. Och ungefär fem miljarder andra saker.

Trots att både jag och Maken försöker peppa L. att våga olika saker så kan jag så ofta se liknande rädslor hos henne. Paniken bokstavligen lyser i ögonen om vi tycker att hon kan gå ensam till grannen och ringa på dörren eller släcka lampan i rummet där hon ska sova. Det är en svår balansgång, att peppa lagom mycket och samtidigt respektera att hon är rädd. För av egen erfarenhet vet jag att allt för mycket pepp och puch lätt gör att rädslorna går i baklås. Då blir det ju bara ännu värre.

söndag 5 juni 2011

Läst 2011 (del 17)

Titel: Himlen i Bay City
Författare: Catherine Mavrikakis
Antal sidor: 248
Förväntningar: Höga! När jag läste baksidetexten fick jag omedelbart en känsla av att den här boken i är samma stil som Tawni O'Dells böcker.
Handlar i grova drag om: Det här är en berättelse om döden. Om döden som ständigt närvarande. Om döden och kollektiv skuld. Om döden som kommer på besök. Om döden som önskan, hägring och befrielse.

Amy växer upp i 60- och 70-talets USA, som dotter till Denise - en överlevande i en judisk släkt som snudd på utplånats under andra världskriget. Denise och hennes syster Babette börjar sina nya liv, i ett nybyggt plåthus i en sömnig småstad, som levande bevis på den amerikanska drömmen. De väljer också att skapa en form ev historielöshet - där ingen får tala om det förflutna. Amy växer upp med en påtaglig ambivalens. Å ena sidan är hon en tidstypisk amerikansk tonåring, som mest vill röka på, ha sex och lyssna på Alice Cooper. Å andra sidan lever hon, bokstavligen, med sina förfäders smärta. På sin artonårsdag, natten mellan den fjärde och femte juli, sätter hon eld på familjens hus - med intentionen att de alla ska dö tillsammans. Hon själv, mamman, brodern, mostern, mosterns man och deras son. Men vad är det egentligen som händer? Amy överlever och frågan är om hon ens har tänt någon eld.

Utöver döden så är det här en bok om himmelen. Den grålila himmelen över Bay City och andra himlar runt om i världen.
Så tycker jag: Jag är nästan stum av hänförelse, för den här boken är så sjukt bra. Den är absurd, galen, svartsynt, humoristisk och vacker. Läs!
Betyg: 5 av 5

Plötsligt händer det!

Det känns som om jag har vaknat ur en flera år lång koma. Plötsligt orkar jag gå ut i trädgården och gräva bort konstiga växter. Plötsligt vill och orkar jag springa (och det liksom flyter på). Plötsligt orkar jag tänka längre än näsan är lång.

Jag inser att det antagligen tog mer på krafterna än jag ville erkänna, båda att försöka bli gravid i flera år och att sedan vara gravid i nio månader. Nu när Lille O. är här är det mesta så mycket enklare. Jag orkar.

fredag 3 juni 2011

Tack, men nej tack

- Hej! Jag ringer från xxxx och har ett supererbjudande till dig!
- Jaha, men...
- Jo, det är så att vi säljer jättebra lotter till förmån för blablabla och...
- Tack, men det är jag inte intresserad av!
- Men jag har ju inte berättat om...
- Tack, men det spelar ingen roll. Jag tänker inte köpa några lotter.
- Men! Vill du inte vinna då?
- Eh, nej? Det vill jag inte.
- Men!
- Jag vill inte köpa några lotter och jag är inte intresserad av att vinna någonting.
- Men...för den goda saken då?
- Om jag vill göra en god sak så kan jag göra det ändå. Då sätter jag in pengar på Läkare utan gränser eller gör någonting annat vettigt. Tack å hej.
- Men!
Klick.

(Ja, jag vet att det är ett eländigt och otacksamt jobb att sitta på ett call center och försöka kränga allt mellan himmel och jord. Men det kan ändå inte bli min skyldighet att köpa allt från lotter till att byta telefonabonnemang bara för att det är synd om personalen. Bakom detta står crappy företag, som väljer att kränga sina usla produkter på detta sätt. Den enda signalen som når fram är att säga nej.)

Läst 2011 (del 16)

Titel: Ränderna går aldrig ur

Författare: Agnes Hellström

Antal sidor: 303

Förväntningar: Mediumhöga.

Handlar i grova drag om: Ränderna går aldrig ur handlar om Elin, som börjar på Sigtuna Humanistiska Läroverket när det är dags för gymnasiet. Elins mamma och mormor har även de gått på Sigtuna, men mamman valde senare att bryta med sin överklassiga bakgrund och fostrade Elin i ett radhusområde i uppländska Gimo. Mötet med internatskolevärlden blir ganska dramatiskt, då Elin både tillhör och står utanför den kultur som dominerar på internatet. Det här är både en berättelse om själva internatskoleandan och om de starka vänskapsband som uppstår när man lever tätt inpå varandra i flera år. Självklart är det också en berättelse om social klass - om betydelsen av att ha rätt bakgrund, namn och tillräckligt mycket pengar.

Så tycker jag: Jag förväntade mig en mer stereotyp, alternativt förutsägbart kritisk, skildring av internatskolemiljön – men blev positivt överraskad. Visst skildrar Hellström en ganska stelbent och konservativ miljö, där både klass, kön och etnicitet är avgörande för vilket handlingsutrymme man har. Men samtidigt så finns det många nyanser. Till stor del är det här en bok om kärlek och vänskap – och om det kluriga i att vara tonåring. Det är också en intressant bok om en ung människa som utforskar sin egen bakgrund och upptäcker att allt inte är vad det synes vara.

Betyg: 4 av 5

Trädgårdshäng




Skickat från min iPhone

torsdag 2 juni 2011

Arbetsdag

Helgdag? Snarast hysterisk arbetsdag, fast i hemmet. På schemat står att läsa ett gäng med uppsatser. I morgon, när många tar klämdag, blir det slutseminarier från arla morgon till sen eftermiddag. Allt för att hinna examinera alla flitiga studenter innan terminen slutar.

onsdag 1 juni 2011

Snart på mina fötter


Mina röda Hasbeens, som är inne på fjärde sommaren, sjunger på sista versen. Så idag slog jag till på dessa pjuck i storlek 35. Bara det faktum att Hasbeens finns i den storleken, och att det inte är någon muterad låtsasstorlek, gör mig lycklig.