torsdag 31 mars 2011

Inte en dag som har gått till historien direkt

Vissa dagar önskar jag att det var möjligt att dra täcket över huvudet och bara fortsätta att sova. Slippa gnälliga barn, besök på vårdcentralen och hundra andra måsten...i kombination med extrem sömnbrist och lätt bakfylla.

Jepp, jag var på fest med jobbet igår och drack två glas vitt vin. Dessa två glas känns dock som en helkväll av betydligt blötare slag. Jag funderar seriöst på att bli nykterist. Det är inte värt det.

onsdag 30 mars 2011

Plötsligt händer det: på gymet (i ny variant!)

Normalt sett så tränar jag ganska regelbundet. Under vår och sommar brukar jag springa och under höst och vinter tränar jag på ett gym. Väl på gymet så brukar jag springa på löpband eller använda cross trainer och roddmaskin. Om jag tränar med någon kompis kan det bli traditionell styrketräning, men då jag är mer intresserad av kondition än av regelrätt muskelbyggande så föredrar jag att springa på löpband framför att lyfta vikter (ja, det är klart att jag begriper att muskler och kondition inte utesluter varandra - men det är ju ganska olika fokus i olika former av träning). I perioder har jag även tränat yoga (men efter envetna ryggproblem så ligger det på is).

Hur som helst. Igår testade jag någonting nytt. Jag var på mamma-baby-gympa.

Med tanke på att jag inte har varit på ett träningspass med stegkombinationer och koreografi på hur många år som helst så kan vi sammanfatta det som en upplevelse. Jösses så osynkroniserad jag är!

Sovvanor

Lille O. är onekligen en annan bebismodell än sin storasyster. Som det här med att han vill sova på mig, gärna på axeln, gärna hela natten. Det är väldigt mysigt, men ack vilken nackspärr jag har.

tisdag 29 mars 2011

Mer än ett dygn senare

Ameh...nu är allt på plats i den nya datorn. Det krävdes dock en rejäl omväg och jag råkade partionera datorn av misstag.

Läst 2011 (del 10)

Titel: Jag är med bandet: en groupies bekännelser
Författare: Pamela Des Barres
Antal sidor: 384 (men jag har gett upp halvvägs)
Förväntningar: Halvhöga - jag är extremt förtjust i musik/rock-biografier.
Handlar i grova drag om: Vi får följa Pam från att hon är en musikintresserad liten tjej ute i en förort, via L A där hon hänger med lokala rockband till att hon drar vidare ut i världen för att ligga sig genom gräddan av 60-talets rockelit. Här flimrar Zappa, Jim Morrison, Led Zeppelin-folket och Mick Jagger förbi. Hon ligger dock inte med Morrison, vilket påstås i baksidetexten. De nöjer sig med att hångla loss på ett golv. Morrison är nämligen trogen mot sin flickvän.
Så tycker jag: Gah, så trött jag är på den här boken! Ja, jag begriper att Pam är en intelligent, stark och självständig kvinna. Ja, jag begriper att hon också var kreativ och att det här i mångt och mycket är en bok om kvinnlig vänskap. Men...Pams bokstavliga dyrkan av den genialiske musikermannen som koncept blir bara tröttsam. En annan mycket tröttsam sak är namedroppingen. Det är så mycket folk som passerar i den här boken att jag blir matt och uttråkad,
Betyg: 1 av 5

Tio timmar senare

Ameh...inte f*n fungerade det som det skulle.

måndag 28 mars 2011

Smart, jättesmart eller inte

Det lät som en bra idé: Oj, så smart! Jag kan överföra all information och alla inställningar från den gamla Mac:en till den nya via nätverket! Jag behöver inte ens leta reda på en sladd!
Aktuell insikt: Ungefär 10 timmar och 37 minuter återstår.

Så blev det

- Jobbat lite grann
- Fixat några Traderapaket
- Gått en hyfsat lång promenad med Lille O.
- Packat upp min nya tjusiga MacBook Air...
- Ritat prinsessor

Olika alternativ inför dagen

- Försöka jobba en stund (hej deadline, snart i min närhet!) medan Lille O. sover sött
- Gå en riktigt lång promenad med Lille O.
- Börja riva tapeter i vardagsrummet medan Lille O. tittar på (alternativt sover sött)
- Lämna grejer hos Myrorna
- Försöka hitta en golvläggare som kan komma hit och ge en offert
- Ringa till kommunen (lantmäteriet?) och börja dra i trådarna för avstyckningen av vår stugtomt

Tja, vi får väl se om det blir någonting över huvud taget.

söndag 27 mars 2011

Inte en sak in och en sak ut...utan mest bara ut

Så är jag tillbaka på Tradera-banan igen. Ett gäng auktioner har gått ut i kväll och nya är upplagda. Det är mest 50- och 60-talsgrejer. Kuriosa. Ingenting märkvärdigt, men charmiga saker som jag har tyckt om någon gång för länge sedan. I morgon tänker jag även åka iväg med lite grejer till Myrorna (eller liknande ställe).

Det är skönt att rensa.

fredag 25 mars 2011

Fel från början till slut

Jag vet inte vad det har varit för fel på den här dagen, men många fel har det varit. Den började med att jag steg upp vid halv fem för att utfodra Lille O. Han somnade om, det gjorde inte jag. Någon timme senare vaknade gnällfian, a.k.a. L., och Maken promenerade iväg till jobbet.

Sedan har dagen bara varit en lång plåga av migrän, gnällig snart femåring och konstant hungrig nyföding. Det har inte hjälpt hur mycket vi har försökt att pyssla (hej färgglada piprensare! hej ny rolig täckfärg!), besökt kulturevenemang (någon slags utomhussångstund för barn), ätit hamburgare på Max och kollat på CartonNet. Lille O. har hetsätit och följaktligen haft magknip, L. har bara varit allmänt uttråkad och rastlös och jag har som sagt haft blixtrande migrän.

Som om inte det räckte så sa jag att det var okej för Maken att ta en välförtjänt after work med kollegorna. Och eftersom han i princip aldrig säger nej till mina önskemål beträffande utegång eller resor så hade jag inte mage att ringa och avstyra det.

Snyggt!




Även om jag, i likhet med många andra umeåbor, kan falla i trans över västerbottensgårdar och breda golvtiljor, så är jag en varm anhängare av att det äntligen byggs snygga hus i stan. Hus som inte bara är pastischer på svunna tider och som får vara högre än tre våningar. Som den nya arkitekthögskolan, en byggnad med i det närmaste sinnessjukt snygg fasad. Läs mer arkitekthögskolan och själva huset här.

Blommiga kaffekoppar utanför sitt sammanhang

Damn, så sorgligt det känns. Stora delar av min mormor och morfars bohag säljs på auktion i helgen. Ett hem från två människor som har handlat med antikviteter långt innan Antikrundan eller någon började yra om vintage. Att kolla igenom katalogen är som en kraschlandning i barndomen. Där är de engelska kaffekopparna som jag har druckit ur hundratals gånger. Skålarna som vi kusiner åt glass med färska hallon ur. Taburetten från tv-rummet. Alla fina buddor och några av de ryska ikonerna. Och mycket mycket mer, även om inte allt. Totalt så tror jag att bohaget är uppdelat på tre olika auktioner.

Nu försöker jag bestämma mig för vad jag ska köpa. Om jag lät nostalgikänslorna ta över så skulle det kunna bi hur mycket som helst, men så ska det nog inte bli i slutändan. Dessutom så har jag fått många saker från mormor och morfars hem under årens lopp, saker som betyder mer för mig än de som finns på auktionen nu. Men några saker kommer det helt klart att bli.

torsdag 24 mars 2011

Plötsligt händer det: på gymet (igen!)

Gud vad min kropp behöver motion. Kondition! Kondition!

Efter att knappt ha kunnat röra mig sedan i september så känns det fantastiskt att dra på mig träningskläderna. Kanske blir det inte marathon i år, men det ska åtminstone bli en halvmara på anständig tid.

Idag blev det 30 minuter ganska hårt tempo på crosstrainer, 15 minuter rodd och lite avslutande yoga.

onsdag 23 mars 2011

Så olika det kan vara

Den förra föräldraledigheten tyckte jag var ganska jobbig. Jag var extremt understimulerad, träffade knappt en vuxen människa och jobbade ganska mycket (i brist på annat). L., som på den tiden titulerades Lilla L., var en extremt nöjd bebis som mest låg på en filt och kravlade omkring.

Den här föräldraledigheten hinner jag knappt sätta mig ner på rumpan. Är det inte hämtning/lämning på förskolan med L. så är det BVC-besök, hantverkare eller någonting annat som ska fixas. Det är en helt annan grej att fixa saker med en nyföding och en snart femåring än att bara göra det med en nyföding - och även om det kan vara lite stressigt och frustrerande så föredrar jag faktiskt den nuvarande varianten. Jag fixar inte att vara understimulerad.

tisdag 22 mars 2011

Saker man kan göra när man är föräldraledig

Dagens prestation: jag rensade i förrådet bland L:s alla gamla kläder. Det blev ett par olika högar. Det blev en papperskasse med kläder som Lille O. kan ärva. Tre kassar till klädinsamligen (med kläder i ok skick). En kasse till den nyfödda kusinen (med lite finare kläder, typ klänningar). Och så blev det en kasse som gick rakt ner i soptunnan (med trasiga och utslitna grejer).

En iakttagelse: kläderna från L:s första ett och ett halvt år är ganska blandade och färgglada. Visst finns det en och annan klänning men det är ändå påfallande varierat. Mjukt, skönt och i fina färger. Sedan kom en period med många typiskt pojkaktiga kläder, då L. var helt besatt av filmen Cars (och hade ungefär tio olika Cars-tröjor med matchande byxor/tights och strumpor - det var mycket viktigt med matchningen). Med sedan - från att L. var ungefär tre år - hände det någonting drastiskt. Oavsett vad jag tycker är fint så ville (och vill fortfarande ) L. bara ha rosa/Hello Kitty/prinsessutstyrslar/balettklänningar. L. har dessutom mycket bestämda åsikter om vad som är fint/fult/coolt, varför det känns som en ganska lönlös strid att försöka få på henne kläder som hon inte vill ha. Även om jag tycker att det är finare med typiska unisexkläder, typ randiga tröjor från Polarn och blå jeans, så bär det emot att dissa L:s preferenser bara utifrån kriteriet att de är tjejiga. Hon tycker ju att Tingelingklänningar är skitsnygga! Jag hoppas bara att hon fortsätter att utforska sin egen smak och sina egna gränser. Om hon snöar in på skatekultur, färgar håret i åtta färger eller blir goth som tonåring så kommer jag bara tycka att det är roligt. Jag lovar.

måndag 21 mars 2011

Plötsligt händer det: på gymet

Här. Vi får väl se om jag tar mig ur sängen i morgon.

Morgonstund och ett litet hopp inför dagen

Tänk om jag lyckas öppna den späckade excel-filen, som jag fick av maken i förra veckan, och påbörja arbetet med vårt nya antologikapitel idag? Hepp, bara en dryg månad till deadline för utkast. Dags att börja...skriva.

Jag undrar hur jag tänkte när jag tackade ja till detta projekt? Jag visste ju att jag skulle vara föräldraledig med en lite knort på armen lagom till leverans. Med smicker kommer man som vanligt långt. Likaså med ett coolt amerikanskt förlag.

söndag 20 mars 2011

Ooops, nämen inte nu igen

Bekännelse. Jag har ett helt skruvat förhållningssätt till konst. Även när jag var fattig student och levde på pasta med riven ost och ketchup så prioriterade jag inköp av konst. Inte så dyr, men ändock.

Idag impulsköpte jag denna bedårande litografi av den danske konstnären och jazzmusikern Bamse Kragh Jacobsen. Det blev lite dyrare än jag hade tänkt (och jag har uppenbarligen inte lärt mig att ge min mor vettiga instruktioner) men jag känner mig fånigt nöjd.

Om konsten om att ta sig ut ur huset

Av någon anledning så tycker jag att det är ganska svårt att ta mig ut ur huset när jag är hemma och är föräldraledig. Det är någonting med alla kläder och prylar, att det är kallt och snöigt, att det är bökigt att släpa fram vagnen alternativt att lyfta in den i bilen - och att så snart man har fått på alla kläder och samlat ihop alla prylar så är det någon som behöver kissa, kräks, blir hungrig eller bara allmänt less.

Idag konstaterade jag att jag inte har tagit mig längre än till brevlådan och soptunnan på tre dagar - och tog mig i kragen och släpade fram vagnen. Sedan var jag och Lille O. ute och gick i en och en halv timme. Efter det gled vi in på en lunch hos trevliga bekantas bekanta och avslutade det hela med ett besök på Plantagen där jag hetshandlade några blommor. Det känns...bra!

fredag 18 mars 2011

Ö...som i ögon

Jag tror faktiskt att jag törs påstå att L. har väldigt fina ögon - och att jag inte bara säger det för att jag är hennes mamma.

Någon funktion ska man ju ha

Idag är det sex veckor sedan Lille O. kom till världen. Ungefär en evighet sedan, när det känns som om han alltid har varit här.

Sedan halv sex i morse ligger han som klistrad i min famn. Så snart jag försöker lägga ner honom så ger han ifrån sig de mest hjärtskärande ljud. När jag kollade på inomhustermometern och såg att det är 18 grader inne - så insåg jag att jag helt enkelt fungerar som värmedyna.

Ä...som i äpple

Finaste äppelhalsbandet, som jag har haft sedan jag var barn.

torsdag 17 mars 2011

Å...som i ångest

Fatta hur mycket snö det är...fortfarande. Den här tiden på året är nog det värsta med att bo i Norrland. Det tar liksom aldrig slut.

onsdag 16 mars 2011

Dagen i punkter

- Sovit som en kratta (hur nu sådana sover?)
- Träffat chefen och pratat jobb (med Lille O. i vagnen)
- Stressat hem
- Fixat en massa praktiska grejer
- Försökt roa fyraochetthalvtåring (med tveksam framgång)
- Beställt ny dator (hej MacBook Air!)
- Surfat på semesterresor (hej all inclusive!)
- Rättat tenta
- Försökt häva migränen (helt utan framgång)

Nu vill jag bara sova, sova och sova.

Z...som i zzzzzz

I likhet med storasyster så snarkar Lille O. Små söta snarkningar.

tisdag 15 mars 2011

Y...som i yta

Plötsligt händer det! Jag har på mig jeans...för första gången sedan i augusti.

Jämställdhet i vardagen (del 3)

Hushållsarbete.

Det bör nog redan från början göras klart: det här tycker jag är det svåraste området när det gäller jämställdhet i parförhållanden. När man blir föräldrar, eller slår ihop sina ekonomier, så går man på ett tydligare sätt gemensamt in i någonting nytt. Det är också ganska stora och tydliga förändringar, som kanske gör att man lättare inser behovet av att reda ut hur man tycker, tänker och prioriterar. Hur man städar toaletter, om man släpper strumporna nedanför sängen eller hur ofta man tycker att det är rimligt att putsa fönster sker mer utifrån gamla vanor. Varje enskild syssla tenderar också att vara ganska liten och obetydlig, även om hushållsarbete i sin helhet tar mycket tid och energi. Kanske tycker jag att detta är extra knepigt för att jag har bott ensam i ganska många år. Jag är helt enkelt van att göra som jag själv vill (vilket inte är samma sak som att jag tycker att alla andra ska göra likadant).

I grova drag så har vi en ganska tydlig uppdelning av vad vi gör var och en för sig och vad vi gör tillsammans. Jag planerar och lagar den mesta av maten. Under tiden tar Maken hand om barnen (oavsett om det gäller att leka eller att byta blöjor). Jag tvättar all tvätt (mest för att jag är knallneurotisk när det gäller mina kläder - en krympt kofta och jag skulle bli seriöst vansinnig). Tillsammans storstädar vi huset en gång i veckan. Maken bär ut sopor och fixar många så kallade sällansysslor (rensar avlopp, byter lampor, bär ut prylar i garaget, byter däck etc.). Skälet till att Maken gör sällansysslorna, i likhet med väldigt många andra svenska män, är inte att jag inte vill eller kan eller att vi tycker att det är typsikt manliga sysslor, utan snarast att det är lämpligt då jag gör mer av det dagliga hushållsarbetet (lagar mat och tvättar). Som jag skrev i inlägget om barnen så tar Maken även mer av de praktiska sysslorna kring L., oavsett om det gäller nattningar eller toalettbesök.

När det gäller dessa större poster av hushållsarbete så tycker jag att vi lägger ungefär lika mycket tid och energi, även om vi gör olika saker.

Sedan finns det sysslor som jag gör mer av - och som jag har kommit fram till beror på att jag tycker att de är viktigare än maken. Det gäller bland annat allmänt småplockande och sorterande. Jag gillar inte när det ligger saker framme - och jag vill ha ordning i skåp och lådor. Här börjar vi närma oss klurigheterna - för vems "nivå" eller prioriteringar ska man utgå ifrån? Jag tror att maken har anpassat sig en hel del jämför med när han bodde själv, men samtidigt så kan jag inte hymla med att jag är en neurotisk pedant (som dock har blivit liiiiite mer avslappnad under de senaste åtta åren). På det stora hela tycker jag dock att det fungerar bra att jag gör mer på detta område. Jag mår helt enkelt bättre av att det är hyfsat undanplockat och jag tänker sällan på när jag gör det.

En lite rolig detalj kring jämställdhet och hushållsarbete är från när jag och Maken träffades och flyttade ihop. Den första tiden, typ det första halvåret, låtsades jag att jag knappt kunde laga mat - bara för att inte falla in i mönstret av att vara den som självklart skulle göra det. Efter ett tag blev det dock ganska uppenbart att jag faktiskt kunde laga mat - och att jag dessutom tycker att det är väldigt roligt - och då blev det ändå den traditionella uppdelningen av att jag som kvinna står för merparten av matlagningen. Men nu vet jag i alla fall att Maken kan laga mat, vilket han också gör ibland.

X...som i xs

Stora är de inte.

måndag 14 mars 2011

Det kan visst vara sorgligt när gamla människor dör

Jag och Lille O. har varit hemma hos min mamma i ett par dagar, mest för att gå på min morfars begravning.

Min morfar blev 93 år. Fram till för fem månader sedan, då han diagnosticerades med cancer och fick ett antal följdsjukdomar, så var han den piggaste 90-åringen man kan tänka sig. Han bodde hemma i sitt hus, var ute på dagliga promenader och hade ett glasklart intellekt. Han hängde med i allsköns debatter och hade åsikter om det mesta. Till skillnad från de flesta gamlingar gillade han nyheter och förändringar - särskilt tekniska sådana. Om det inte hade varit för att han fick grå starr när han var kring 85 år så hade han nog inte slutat jobba då, men då han var finsnickare och extremt beroende av just sin syn så satte detta punkter för yrkesarbetet (ja, han bedrev kommersiell verksamhet fram till att han var 85 år, även om han sålde sitt företag ett antal år tidigare).

När folk säger att begravningar av riktigt gamla personer inte är sorgliga utan att det "bara är skönt att han/hon har fått gå vidare" så känner jag...skitprat. Det beror så klart på omständigheterna. När min pappa dog, efter tio års plågsam sjukdom och allt lägre livskvalitet, så kände jag att det var en befrielse. Befrielse för honom. Befrielse för min mamma. Befrielse för oss andra. När min 93-åriga morfar dog och begravdes så kände både jag och många andra i familjen att det var för tidigt. Så klart ville ingen att han skulle fortsätta att plågas av cancern, men han hade fortfarande så mycket att ge.

Begravningen i fredags var ärligt talat skitjobbig. På kvällen hade vi traditionellt gravöl, med massor av mat och vin, då vi släktingar fullkomligt vältrade oss i gamla minnen, fotografier och brev. Det sistnämnda var fint och välbehövligt.

Läst under 2011 (del 9)

Titel: Människor helt utan betydelse
Författare: Johan Kling
Antal sidor: 165
Förväntningar: Halvhöga.
Handlar i grova drag om: Vi får följa huvudpersonen Magnus under en dag i hans liv. Magnus är en ganska diffus person med extremt dålig självkänsla. Han frilansar inom tv-världen (utan någon större framgång) och har ett förhållande som tycks vara på upphällningen. Han glider omkring på Stockholms gator, blir avpolleterad av sin uppdragsgivare och väntar på att (den distanserade) flickvännen ska ringa. Han stöter på diverse bekanta som bara får honom att känna sig ännu mer diffus och misslyckad. Det är en berättelse utan konkret början eller slut. När dagen är över är berättelsen också det.
Så tycker jag: Jag är över lag väldigt förtjust i den här typen av samtidsskildringar: medelklassångest och illa dold bitterhet. Likaså är jag förtjust i minimalistiska berättelser: språkligt avskalade och fokuserade på något smalt utsnitt (av en karaktär, händelse eller liknande). Så ja - jag tycker att det här är bra! Men jag gissar att många tycker att berättelsen är på tok för avskalad - och extremt desillusionerad.
Betyg: 4 av 5

söndag 13 mars 2011

Blixtvisit


Lille O. har introducerats till NK och mitt standardfik på Vasagatan. Nu bär det iväg mot Arlanda för vidare transport till Norrland.

onsdag 9 mars 2011

Puh...

- Jobbat som en liten iller (fixat språkgranskning och en massa annat med textjäveln)
- Fixat ekonomisk redovisning för forskningsnätverket
- Styrt upp blommor och annat till morfars begravning
- Roat nyfödning och mindre framgångsrikt roat fyra och ett halvtåring
- Packat

I morgon bitti ska jag och lillgrabben ut och resa.

tisdag 8 mars 2011

Bra som tusan!

Ett par gånger tidigare har jag producerat sådana här hyllningslistor: se här och här. Dagen till ära kommer en (ofullständig) fortsättning:

Sofi Oksanen (overkligt bra författare), Cloe Sevigny (cool skådelspelerska), Åsa Moberg (författare och feminist) Gwyneth Paltrow (skådespelerska och stilikon), Tove Adman (formgivare med sjukt snyggt hus), Lady Gaga (musiker, störst sedan Madonna), Patricia Urquiola (halvknasig formgivare), Laurie Andersson (allkonstnär), Mia Skäringer (komiker, författare och drottning av Solsidan), Lykke Li (musiker), Anna Kraitz (formgivare), Shideh Shaygan (ariktekt), Maija Isola (finsk tygdrottning), Annika Norlin (musiker), Gunilla Allard (formgivare), Karin Knorr Cetina (forskare), Fredrika Bremer (feministisk pionjär), Lina Thomsgård (skapare av Rättviseförmedlingen), Tawni O'Dell (författare), Maria Miesenberger (konstnär), Ann-Sofie Back (klädskapare).

V...som i Vitrini

Finaste Vitrini-asken, i äppelgrönt glas, som jag fick av min mamma i julas.

måndag 7 mars 2011

U...som i ute

Där ute, på andra sidan persiennen, ligger det diffusa ute. Faktum är att jag alltid har varit en inneråtta. Jag vill ha någonting konkret att i sikte, typ en löparrunda eller skidåkning, för att gå ut. Allmänt utehäng är inte min grej.

T...som i tvätt

Å hej vad jag hade förträngt hur mycket tvätt en nyföding producerar per dygn.

Textjävlar och...kalvar

Appropå uttrycket textjäveln så gjorde Maken, a.k.a. bondsonen, följande fina jämförelse igår:

- Alltså det här med texter, det är precis som när kon stöter bort sin kalv. Till slut är man så jävla trött på sin avkomma att man helt enkelt knuffar ut den ur boet. Trots att den är typ det käraste man har. Så nu är det dags för dig att skilja dig från artikeln!

S...som i skriva

Här har jag varit barikaderad de senaste dygnen, i vårt delade arbetsrum, med en hög med artiklar, utkast, kommentarer från reviewers, halvätna knäckemackor, hundra koppar kaffe - och skrivit, skrivit och skrivit. Nu är textjäveln skickad till språkgranskning.

söndag 6 mars 2011

Jämställdhet i vardagen (del 2)

Barnen.

På många sätt kan jag tycka att barnen är det område där vi är mest jämställda. Redan från att L:et kom ut så har Maken tagit en minst lika stor del av blöjbyten, vab-dagar, bvc-besök, snoriga näsor och nattningar som jag. Föräldraledigheten delade vi i princip lika, genom att vi båda jobbade halvtid från att L. var två månader. Totalt så har jag varit hemma en månad extra jämfört med Maken.

Vissa saker gör vi så klart i lite olika omfattning. Exempelvis så har Maken alltid tagit en större del av tröstande och nattande, medan jag är den som håller ordning på praktiska saker (lappar, tider, om det behövs köpas nya galonbyxor etc.).

En vanlig reaktion, främst på hur vi har delat på föräldraledigheten, har varit att det förvisso är en bra/intressant/ovanlig lösning men att den aldrig skulle fungera för dem själva. Underförstått så är det någonting som bara går för folk med fria tider, höga löner och som jobbar i jämställdhetsvänliga organisationer. Det är klart att det underlättar - och jag skulle heller aldrig hävda att alla kan variera att jobba halva veckor, varannan dag och ibland även halva dagar. Men samtidigt så kan jag bli lite irriterad på den inställningen, för vi har fixat och trixat med en lösning som fungerar utifrån våra förutsättningar. När L. var nyfödd fick jag en ny befattning som i ärlighetens namn inte gick att hoppa på om jag avsåg att börja med att vara föräldraledig i ett halvår eller ett år. Då hade jag varit tvungen att avstå (vilket inte ens fanns på kartan, eftersom jag verkligen ville ha jobbet). Jag vet inte hur många kvällar och helger under min föräldraledighet som jag har suttit och filat på en dragning till nästa morgon, eller en rapport som måste skickas in. På liknande sätt har Maken också jobbat på kvällar och helger. Det har inte alltid varit enkelt eller kul - och det har nästan ställt större krav på vår relation, i termer av förståelse och uppbackning, än det formella uttaget av föräldraledighet och vab. Att just dela som vi har gjort är inget självändamål. Tvärtom är det nog ofta enklare att vara hemma 7-8 månader var, på heltid. Däremot så kan ju tycka att delandet i sig är väldigt avgörande, för om man inte är hemma och tar hand om ett litet barn så är det nog väldigt lätt hänt att man inte delar ansvaret när det blir större. Oavsett om det gäller att sanera nedkräkta sängar, trösta, skjutsa till fotbollsträningar eller att komma ihåg tandläkartider.

En annan reaktion har varit att jag ska vara glad och tacksam över att Maken är så snäll (som typ tar hand om sina barn och är föräldraledig i större omfattning). Det är en så tragisk inställning att jag knappt orkar kommentera den. Ja, det är väl klart som fan att han är snäll (annars hade vi inte varit gifta) - men jag hoppas innerligt att det inte är motivet till varför vi delar på ansvaret för barnen hyfsat lika.

Nu har barn nummer två landat i hushållet och vi står inför en ny föräldraledighet och många andra praktiska utmaningar. Det ska blir intressant att se om vi kan fortsätta på inslagen väg, eller om det kommer att bli annorlunda nu. Men det får jag återkomma till längre fram.

lördag 5 mars 2011

R...som i R (a.k.a. min mamma)

Min mamma R. har ett ganska excentriskt och ovanligt namn, så det skriver jag inte ut. Men här är hon, med Lille O. som försöker äta upp hennes ylletröja.

fredag 4 mars 2011

Q...som i Qvist

Ur en Rut, Knut och Tjut-bok. Hur kul rim som helst.

Step into my office, baby

Ursäkta att fotoutmaningen har förvandlat bloggen till värsta fulbloggen, där jag var vare sig skriver någonting vettigt eller ens svarar på fina kommentarer. Men just nu ser det ut så här. Artikelutkast, flaskor med mjölkersättning och Lille O. på armen.

P...som i Piggelin

En relativt ny kärlek är Marianne Westmans keramikserie Piggelin. Här en stor burk, med spegel under locket.

torsdag 3 mars 2011

onsdag 2 mars 2011

N...som i nåldyna

Den finaste nåldynan (eller ska jag säga nålsvampen?), som min farmor har haft.

M...som i mat

Mat måste man äta. Här en bolognese, a la Jamie, gjord på amarone.

L...som i L. (formely known as Lilla L.)

Hon börjar bli stor, vår fina L.

K...som i Kraftwerk

Inte för att jag sitter hemma och lyssnar på Kraftwerk hela dagarna, men för att så stor del av min identitet ändå hänger ihop med musik. Gammal synth. Industrimusik. Deppiga singer-songwriters. (Och har något band varit snyggare än just Kraftwerk? Skulle inte tro det.)

tisdag 1 mars 2011

J...som i jogging

Jag väntar både på joggingsässongen och joggingformen (post graviditet och post kejsarsnitt).