Kerstin

Jag har just kollat på en gammal Stina-intervju med Kerstin Thorvall (den finns säkert på Svt-play). Gud så cool denna kvinna var! Det är få människor som kan uttala en svordom var tredje ord och ändå låta intelligenta och belästa. Det är ännu färre som kan tala om kvinnors sexualitet, sinnessjukdom och ångest lika frispråkigt som Kerstin.

Dessutom är det lite skrämmande att hon såg ut som om hon var 55 när hon var 75 år.

Var är gården?

Om jag är tvungen att höra talas/läsa om köttklister fler gånger så kommer jag att bli tvungen att bli midnattsbonde och föda upp mina egna glada djur, som både får leva och äta bra och slaktas under värdiga omständigheter. Och när de väl är slaktade så får köttdelarna vara vad de är. En filé är en filé och inte hoplimmade slamsor.

Och nej, att bli vegetarian är inte ett alternativ. Efter över tio år utan kött och fisk så vill jag äta mer varierad kost än så. Det räcker inte att det finns god vegetarisk mat. Till slut skrek kroppen efter kött. Blodiga biffar.

Happy wife is a happy life: en make som vet när han ska säga rätt sak

- På lunchen så köpte jag en klänning. Det var ju precis vad jag behövde, en ny klänning. *lätt självironisk ton*
- Men det är väl klart att du ska köpa en klänning! Det förtjänar du! Vi ska ju snart på semester och då behöver du ju...ja, något mer somrigt!
- Öhh, ja...det är ju klart. Det behöver jag ju.

Ja, ja, alla dagar är inte lika roliga

Hemmet skulle behöva totalsaneras, det har tagit hundra år att natta Lilla L. (och nej, hon sover inte ännu) och jag har spenderat en hel dag på att skriva ungefär 300 ord. Om jag orkade så skulle jag färga håret eller kanske röja upp det värsta i vardagsrummet, men det är tveksamt om jag just orkar. Eller ids.

Hur korkad får man vara: om konsten att köpa seabands till en treåring

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet att kräk är ett återkommande tema. Här kräks det på längden, bredden och tvären. Är det inte vinterkräk så är det åksjuka. Är det inte något av de alternativen så kan man ge sig fan på att någon i hushållet äter sumpiga skaldjur och kräks av den orsaken. Det kräks i sängar, det kräks i soffor, det kräks i bilar, det kräks i stugor, det kräks i hinkar. Det hulkas och fontänkräks. Det käkas åksjuketabletter och dricks vätskeersättning. Det tvärnitas på motorvägar. Det sjungs sånger. Det insups frisk luft, i hopp om att illamåendet ska gå över. Det tvättas lakan och saneras bilar.

Vid ett desperat tillfälle, efter en utdragen kräkattack i det norrländska inlandet, så inköptes små akupressurarmband (så kallade seabands) till Lilla L. För 180 riksdaler fick vi två vita tygsnoddar (tänk hårsnoddar från 1980-talet) med en liten plastkula fäst på insidan. Denna lilla plastkula är tänkt att ge ett lätt tryck på den så kallade P6-punkten på handleden. Här är det läge att avge ett rått asgarv - för vilken treåring sitter snällt i bilen med två fåniga tygsnoddar runt handlederna? Ungar pillar, drar och undersöker - och avslutar vanligtvis det hela med att kasta bort grejen i fråga. Jag tror inte ens att Lilla L. har haft banden på sig i en minut. Sammanlagt.

Sammanfattning: 180 riksdaler rätt i sjön. Det kräks fortfarande ofta, gärna och intensivt i hushållet.

På lottas

And the kräk goes on (del 743)

Idag har vi lyckats uppnå det näst värsta kräket någonsin. Nyäten blodpudding, utspädd med c:a tre glas vatten. I bilen. Det värsta kräket bestod av banan blandad med välling, som kom upp på vägen mellan Östersund och Åre. Uppdelat på fyra spyattacker på tio mil... Klistereffekten av bananen går inte att beskriva. Klistrigt var det dock.

Nu är bilen totalsanerad. I morgon blir det en ny bilbarnstol. Framåtvänd. Jag hoppas att det lindrar åksjukan en smula.

Saker jag stör mig på

Den lokala icabutiken har möblerat om. Ganska exakt allt. Resultatet är att jag nu har spenderat en timme på att försöka lista ut var de har gjort av pumpafrön, getost, ärtskott, garam masala (vilket misslyckades helt - jag får väl blanda till själv), kokosflingor och valnötter. Det finns ingen logik alls. Eller så är det jag som köper konstiga saker.

På mitt bord, i mitt huvud

En packe med artiklar, från tidskrifter som Science, Technology and Human Values, Social Studies of Science och History of Political Economy. Ett huvud fullt av huvudvärk och spridda tankar. En nästan klar artikel, som dock behöver en ny inledning (därav packen med artiklar, som är tänkta att ge ledtrådar om vad den skulle kunna innehålla).

Att bota drömmar

Nu är det dags för omvänd KBT! För att bota mina drömmar och planer om att bygga hus så tittar jag på Fuskbyggarna.

Någon slags kvalitetstid och en ny klänning

Som någon slags kvalitetstid med mig själv så åkte jag till det halvdeppiga shoppingcentrumet, som ligger ett stenkast från hemmet, efter jobbet. Jag behövde ha en kruka med koriander och en burk med ricotta från Ica. Och så fick det bli en blå-vit-randig klänning, som verkar vara årets mindre hippa version av förra årets randiga Weekday-tröjor. Hur som helst; klänningen är fin, har knappar på ryggen och är mycket prisvärd. Till klänningen blev det ett par marinblå heltäckande strumpbyxor.

Ps. Klänningen och bilden är från Lindex.

Alla är inte lika eller strävar efter samma sak

Jag blir alldeles matt när jag läser om hur Försäkringskassan ska undersöka om det är fusk att starta/driva företag under föräldraledigheten. Så länge man tar hand om sin unge så bör Försäkringskassan strunta i vad man gör med sin tid (exempelvis när barnet sover, eller när ens partner är hemma). Om man filar på debutromanen, startar företag, pillar navelludd, joggar, pluggar eller ligger och sover är helt ointressant. Folk har både olika drivkrafter, behov och arbetskapacitet. Det är nog illa som det är för enskilda företagare att över huvud taget vara föräldralediga, mestadels på grund av stelbenta regler och obegriplig byråkrati.

Uppdatering: när jag var föräldraledig på halvtid och jobbade halvtid (vilket jag gjorde större delen av föräldraledigheten) så var tid ett återkommande tema på denna blogg. För hur sömndepriverade vi än var i perioder så hade både jag och maken sjukt mycket tid över. Tid som vi kunde lägga på alla möjliga projekt, utan att bli dåliga föräldrar.

Reseplaner (del 2)

Förhandlingen om jobbresan till USA gick förbryllande enkelt. Jag undrar vad maken tänker sig för kompensation, för åtta dagars frånvaro? Jag hör hur det mullrar på Homankontot (för en förklaring, klicka på etiketten nedan).

Reseplaner

Tänk om man skulle ta och klämma in två resor till USA i höst. En jobbresa och en privat. Den privata med en avstickare till Kanada. Kanske lite skidåkning i Vermont (nu talar vi om december).

Det tål att funderas på.

Inlägg nummer 2000

Efter en lång dag, fylld av möten och fackliga förhandlingar, så sitter jag och bjuder på en kompis till mina svenskt tennlampor. Bara tio minuter kvar! Spänningen är olidlig!

I det här hushållet är lamporna förmänskligade. Och jag är en tant, tant, tant!

Jag är en tant, en stolt tant, en tant som inte ens har vett att skämmas över färgglada skor (del 3)

Okej. Innan ni flyr denna blogg för gott så vill jag påminna om ett antal försonande drag:
- Tanten lyssnar mest på Nine Inch Nails, obskyra unga män från Kanada och tysk elektronika.
- Tanten har över huvud taget ett osunt förhållande till musik och har en mycket nördig skivsamling. Ja, även på vinyl (det är inte tantigt, det är gubbigt.)
- Tanten vägrar sjunga barnsånger. Endera så får dottern nöja sig med Depche och NIN eller så får det vara.
- Tanten har ganska snygga ben. Inte ett dugg tantiga.
- Tanten skulle aldrig ta uttryck som high water byxor i sin mun. Varför är faktiskt ett mysterium.
- Tanten kan hantera såväl slagborrmaskiner, gersågar som gräsklippare. Vid närmare eftertanke så är det också ganska gubbigt.
- Tanten hyser inga som helst illusioner om att det inte finns några dåliga väder utan bara dåliga kläder. Tvärtom så tycker tanten att vid dåligt väder så stannar man inomhus och läser en god bok. Trots den färgglada regnjackan. Den används bara i absoluta nödfall.

Jag är en tant, en stolt tant, en tant som inte ens har vett att skämmas över färgglada skor (del 2)

Fler tecken på att jag är en tant:
- Jag har en färgglad mönstrad regnjacka.
- Jag har flera par mycket färgglada skor.
- Jag spelar golf.
- Jag har solhatt.
- Jag går och lägger mig tidigt på kvällarna.
- Jag kan laga husmanskost (typ göra riktiga gräddsåser och goda grytor på högrev).
- Jag har flera koftor från Odd Molly (jepp, de är också...färgglada).
- Jag odlar grönsaker.
- Jag har cykelkorg på min cykel.

Jag är en tant, en stolt tant, en tant som inte ens har vett att skämmas över färgglada skor

I ett annat sammanhang har det varit en diskussion om loafers och hur mycket tantvarning det är på dem. Ett omdöme som dök upp är att loafers hör ihop med klimakterietanter på Wermdö golfklubb. Och eftersom jag verkligen inte ser något negativt med vare sig tanter, loafers eller nämnda golfklubb så tänker jag slå ett slag för färgglada loafers. Helst från Tod's.

Just nu skulle jag gladeligen kunna tänka mig sådana här shorts, skor (gärna rosa eller orangea) och en slapp tröja (fast beige).

Jag sa ju att jag är en tant...tralalalala

Uppdatering: det enda som hindrar mig från att köpa tantskorna från Tod's är att jag är för snål.

Hur man gör en ung fröken nöjd

Jag kan inte minnas när jag senast var in på ett Kappahl, än mindre handlade någonting där. Idag inhandlades dock en klänning och en kofta till den unga fröken, från Vintage stories-kollektionen. Hon är ju inne i en mycket girle girle-fas nu och tyckte att allt var mycket fint.

Bilder från www.kappahl.com

Om konsten att göra planer

Jag och chefen brukar skämta om att så snart vi tror att vi har läget under kontroll och en snygg plan för det kommande året så händer någonting. Och det gör det. Händer någonting. Ungefär var och var annan månad.

I förrgår trodde jag att jag hade personal och uppdragssituationen under kontroll. Ett fint förslag låg färdigt för facklig förhandling, så att jag förhoppningsvis skulle kunna fixa kontrakt i nästa vecka. Vad händer? Jo, en längre tjänstledighet meddelar att h*n vill komma tillbaka ett halvår tidigare. En mycket kompetent medarbetare, som jag gärna vill ha på gott humör.

Okej.

Dags att göra en ny plan.

Facklig förhandling på måndag morgon.

En vanlig dag

Delta på personalmöte, läsa uppsatsutkast, handleda, fix och trix, ge feedback och lämna tillbaka en rapport, svara på ett antal frågor, svara på ett antal mail, godkänna ett antal studentärenden, fix och trix, äta lunch med maken, skriva utkast på projektplan, läsa uppsats, skicka utkastet till projektledaren, lyssna på Spotify, skriva kommentarer på uppsatsen, prata med chefen om ditten och datten, stressa till dagis, hämta en blöt unge, koka gulbetor och stoppa in kyckling i ugnen, rita teckningar, bädda rent, stoppa in handdukar i torktumlaren, fixa fetaoströra, duka.

Tanken på en cigarett, på ett fjäll

I söndags stod jag vid en tjärn uppe i de svenska fjällen, mitt ute i vildmarken. Mannen som hade skjutsat mig och Lilla L. på sin skoter tände en cigarett - och allt jag kunde tänka på var hur förbannat gott det skulle vara med en cigarett. Jag som på sin höjd har feströkt någon enstaka cigarett under de senaste 15 åren och som på intet sätt längtar tillbaka till den tid då jag rökte mer frekvent. Bara tanken på inrökta studentkorridorer, folkhögskolor, evighetsfikor på Ritorno med sju koppar kaffe och maratonrökta paket med Marlboro lights får mig att må illa. Det var ju dessutom på den tiden då man fick röka nästan överallt (och dinosaurierna strövade fritt i trädgårdarna).

Kanske var det den överdrivna mängden av frisk luft. Kanske var det bara ett ögonblick av förvirring. Hur som helst så bet jag ihop, grillade en korv och gjorde snöbollar till Lilla L. istället.

Nu så!

Tecken på att löpningen har legat i träda: man kommer inte ens ihåg lösenordet till jogg.se.

Men nu ska det bli nya tag. Maraton innan 40 års ålder, det ska bli av.

Spridda skurar av sådant som jag vill ha

- En beige välskräddad vårkappa
- En klar artikel
- En dotter som (åter) somnar bra på kvällen
- En packe med nya böcker, bland annat Sara Stridsbergs senaste
- En packe med skivor, bland annat Sufjan Stevens Illionois
- En trädgård utan snö

Helgen

En kort sammanfattning av helgen, som har spenderats i ett mycket spartanskt hus uppe i fjällen. Vi har åkt fantastisk skidåkning, beundrat kalfjällen, åkt skoter, grillat korv uppe vid en liten tjärn, pratat skit, druckit kaffe och tittat ut över fjällen lite till.

Fjäll är ungefär som hav i min bok. Mycket meditativa inslag. Ibland tror jag att det är helt nödvändigt med en fjällstuga. Också.

Skoterfärd

Paus

Fjällen!

Mat i obygden

Ett inlägg som antagligen bara intresserar de som har åtminstone har ett minimalt intresse för golf

All reklam inför US Masters handlar om Tigern, Tigern och Tigern. Tigern svingar som en gud, Tigern gör sin berömda segergest (från ett klassiskt inspel i just US Masters), Tigern knyter näven och så vidare.

Det känns lite lätt osmakligt. Det känns till och med mycket osmakligt. Jag hoppas att får ett totalt melt down, åtta-puttar från en meter, missar cuten, förlorar sin huvudsponsor och att Elin aldrig någonsin förlåter honom.

Ska vi emigrera, eller åka några dagar till fjällen?

Tre par skidor, tre täcken, tre kuddar, tre omgångar lakan och påslakan, oräkneliga strumpor och underkläder (vissa med färgglada figurer andra inte), en kamera, tre par stavar, två mobilladdare, tre hjälmar, en kofta, tre omgångar skidkläder, en bärbar dator (behövs det kanske två?), oräkneliga tröjor och färgglada strumpbyxor, ett par omgångar med underställ, tre badlakan, två necessärer, några par byxor, två böcker, en liten väska med leksaker, en I-pod, en I-phone, vantar, mössor...

Vad har vi glömt?

Update: pjäxor, skidglasögon, sagoböcker, vägbeskriving

Möte med näringstillförsel

På dagens långmöte fick jag minsann både kaffe, macka och lunch. Vissa har koll på hur man håller deltagarna vid liv, andra inte.

Har någon sett några monster? Eller...hur lättlurade är vi?

Vår dotter kör helt olika retoriska strategier när hon försöker övertala oss om att det inte är dags att sova, utan att hon istället ska få vara med oss. Till mig sade hon:

- Det är tråkigt här i sängen! Jag vill vara där nere istället!

Till fadern sade hon:

- Pappa, det är monster här! Jag är rädd! Jag vill vara där nere istället! *lätt darr på underläppen*

Det var cirka fem minuter mellan de olika versionerna.

Marathonmöte utan tillförsel av energi

Dagen har spenderats på ett marathonmöte, utan raster och med 25 minuters lunch (som vi dessutom jobbade under). I likhet med det förra marathonmötet, med samma personer, för någon vecka sedan, så var detta också utan kaffe, godis, frukt eller kakor. Är det bara jag som kroknar efter några timmar? Jag håller ju på att svimma av näringsbrist.

Till slut!

Running in my shoes?

Dagens prestation: årets första löparrunda. Eller löp och löp...nära döden runt området är nog en bättre beskrivning.

Påsken är lång

Vilket kan sjungas till melodin havet är djupt. Under tiden rättar jag några tentor...

APC

Kalla mig ytlig...men å vad jag går igång på sådana här klänningar. Lite styvt för en städrock, men ack så snygg.

Ps. Jag vill ha skorna också.

Påskmenyn

- Västerbottenssill (femminuterssill, creme fraiche, rödlök, dijonsenap, västerbottensost, rödlök, cayenepeppar)
- Matjesröra (matjesill, gräddfil, söt senap, rödlök, hårdkokta ägg, gräslök)
-Hårdkokta ägg
- Röd rom
- Citonaioli (äggula, rapsolja, vitlök, citron, vit balsamvinäger, en gnutta örtsalt)
- Lammstek (ugnsstekt lammben med en röra av olivolja, rosmarin, vitlök, rivet citronskal, salt, peppar)
- Potatis
- Hårt bröd och västerbottensost
- Öl och snaps

Äggjakt?

Någon smart person, gissningsvis på förskolan, har berättat för Lilla L. att påskäggen finns ute. Typ i träden, eller kanske under någon buske. Någonting osammanhängande om påskharar ingick också i detta resonemang.

Hur tänkte denna okända person? Vi bor inte i tropikerna och snödjupet i trädgården är kring metern. Där det är som minst snö.

Det kommer med andra ord att bli komplicerat att ordna äggjakt i morgon.

Konversation med en treåring som inte riktigt förstår konceptet med överraskningar

- Vad har du köpt till mig?
- Ehh...
- Vad har du köpt till mig?
- Ingenting!
- Vad har du köpt till mig?
- Alltså...du får ditt påskägg i morgon!
- Vad har du köpt till mig?
- Vad som är i påskägget är en överraskning!
- Vad har du köpt till mig?
- Ingenting! Det blir en överraskning!
- Vad har du köpt till mig?
- Jag har inte köpt någonting till dig idag, men i morgon får du ett påskägg och vad som är i det är en överraskning. Det är liksom hela grejen med påskägg! Överraskning!
- Vad har du köpt till mig?
- Sluta tjata nu. Jag har inte köpt någonting till dig idag. Det fixade jag för länge sedan, när du inte var med.
- Vad har du köpt till mig?
- Du får vänta till i morgon.
- Vad har du köpt till mig?
- Du...det hjälper inte att tjata.
- Vad har du köpt till mig?
- Du får vänta till i morgon.
- Vad har du köpt till mig?
- ...
- Vad har du köpt till mig?
- Du...sluta tjata nu. Du får se det i morgon.
- Vad har du köpt till mig?
- I morgon.
- Vad har du köpt till mig?
- Sluta tjata nu.
- Vad har du köpt till mig?
- ...
- Vad har du köpt till mig?
- ...
- Vad har du köpt till mig?

Plötsligt händer det: i tv-rummet (utan tv)

Ganska exakt två år efter att vi började ta tag i att göra om den gamla möblerbara hallen på övervåningen till ett litet tv-rum så börjar det likna ett rum. För två år sedan släpade vi hem material och golvskivor, sedan blev Lilla L. magsjuk i fem dygn och hela projektet kom av sig. För ungefär ett år sedan så tömde vi de platsbyggda skåpen och flyttade bort möblerna. Och så stannade projektet av igen. I julas rev vi upp det trasiga golvet, lade in nytt, rev gamla skåp och började fixa med väggarna. Sedan har jag tapetserat, målat och satt upp nya lister lite här och var.

Nu har vi fått in lite möbler och prylar. En gammal soffa, som har vandrat från mina föräldrar, hem till mig, till ett kusinbarn och åter hem till mig igen, får åtminstone stå här ett tag. Den fina ryamattan och den knalloreanga Bumlingen likaså. På fondväggen sitter Josef Franks Paradiset, som matchas av en Frank-lampa som tidigare stod i vardagsrummet. På en av väggarna har jag slängt upp några gamla 50-talssinglar med fina omslag. Ella, Frank, Duke, The Modern Jazz Quartett. I soffan ligger en norsk yllefilt och kuddar i ett gammalt Marimekkotyg. Så småningom blir det en tv och lite andra prylar.

Var är de?

Ska inte påskkäringarna komma på skärtorsdagen? Inte en enda unge har plingat på dörren - och då är vi ändå kända i kvarteret för att erbjuda riktigt fint godis.

Eller är det andra traditioner i Norrland? Kommer de på påskaftonen?

Hello Barbie!

Och så har jag sålt min själ till onda makter och köpt en Barbie Cinderella. Det är en påskpresent från min kära mor till min kära dotter...

Me, myself & EndNote

Så där ja! Nu har jag kopplat ett järngrepp på EndNote Desktop. (Tänk: OS-final i brottning så förstår ni kampen.)

Det hade ju varit fint om kursen härom dagen hade varit på Desktop-versionen och inte den mycket enklare webmotsvarigheten. Det hade även varit fint om kursledaren hade begriptit hur forskare använder databaser och referenser. Men vad är väl en bal på slottet?