onsdag 31 mars 2010

Nytt försök!


Det kan bli intressant att se om servicen är bättre denna gång...

Konspiration?

Dagis (förlåt: förskolan) stängde efter lunch idag. Dagen innan skärtorsdagen, vilket även formulerades i den inte så diskreta meningen:
- Och hur ska ni ha det på torsdag då, ska L. vara här då?
Är det bara jag som anar en konspiration? Tanken är så klart att så många som möjligt ska ta långledigt. Som om det inte räckte med alla andra helgdagar och klämdagar under våren.

Visst, vi kan vara lediga eller sluta tidigare på torsdag. Men om vi är lediga så får vi göra jobbet någon annan dag, eller kväll, det är ingen annan som kommer att fixa det. Och det finns gränser för hur kul jag tycker att det är att svara på mail och rätta tentor nio på kvällen. Jag gör det ofta nog som det är.

tisdag 30 mars 2010

På tal om vänner

De senaste dagarna har Linna Johansson skrivit flera intressanta inlägg om kvinnor, män och vänskap, bland annat om hur kvinnor dissar andra kvinnor med förevändningen att män är så mycket enklare och rakare. Till skillnad från de komplicerade, intrigerande och skvallriga kvinnorna. Att vara en kvinna som har manliga vänner - och som tar avstånd från kvinnliga motsvarigheter - står ofta högt i kurs. Inte minst hos män. Jag tycker att detta är intressant, inte minst mäns bild av sig själva som raka, enkla, okomplicerade, objektiva och rationella. Och hur många kvinnor ganska oreflekterat anammar den motsatta självbilden, som känslosamma, komplicerade, kommunikativa, röriga, relationella och lite allmänt vimsiga. Dessa självbilder behöver inte ens ha särskilt mycket med verkligheten att göra.

Detta har även fått mig att fundera en del över mina egna vänner. Generellt så är jag en person som har ganska få vänner som jag umgås regelbundet och vardagligt med. Det brukar vara två-tre stycken. Oftast har det varit kvinnor, men några av mina äldsta vänner är män. Då jag har flyttat kors och tvärs i landet och gjort ganska många olika saker så har det blivit att vännerna har bytts ut lite då och då. Inte så att jag har sagt upp bekantskapen med mina gamla vänner, men de har av praktiska skäl övergått från att vara vänner som jag träffar ofta och vardagligt till vänner som jag träffar när det är praktiskt möjligt (vilket kanske är en gång om året, eller ännu mera sällan).

En gemensam nämnare bland mina närmaste vänner är att jag inledningsvis har tyckt att de har varit riktigt jävla jobbiga. Dominanta, komplicerade, omständiga och med högst märkliga åsikter. Efter ett tag har jag dock upptäckt att de även är smarta, roliga, nördiga och alldeles underbara. Men fortfarande ganska komplicerade. Allt annat än raka. Detta oavsett om de är män eller kvinnor.

Själv är jag nog inte heller särskilt rak eller enkel. Jag är konflikträdd, asocial och allmänt knäpp, men även ganska kul och omtänksam.

Dagens status

Migränen har idag övergått till ett tillstånd som enklast kan beskrivas som baksmälla. Helt utan inverkan av alkohol.

Ja, ja. Nu ska jag gå på en minikurs och en gång för alla lära mig alla avancerade funktioner som finns i EndNote.

måndag 29 mars 2010

Jag, migränen och en vanlig måndag

Efter några riktigt slitiga veckor på jobbet så såg jag fram emot denna måndag. Bara ett kort möte; sedan jag och artikeln. Men så blev det inte. Istället kom migränen med stort M och ödelade dagen.

Eftermiddagen har spenderats bakom mörkläggningsgardiner, under ett täcke. Jag vill fortfarande spy.

söndag 28 mars 2010

lördag 27 mars 2010

Frank, 50-tal och inget dagsljus

Gamla singlar från 50-talet, med bland annat Ella Fitzgerald, The Modern Jazz Quartet och Frank Sinatra, svenskt tenn-lampor, en ryamatta från 50-talet, Paradiset, en avlagd gammal soffa, Marimekkotyger från 70-talet och lite annat smått och gått. Det är några av ingredienserna i vårt nya tv-rum. Någon tv finns dock inte. Ej heller några eluttag eller taklister.

I morgon är det kanske ljust nog att ta några bilder, idag var det inte det.

Inte en morot så långt ögat når

Håret skulle bli morotsrött, men när jag ser mig själv i spegeln så ser jag en diffus kopparfärg. En färg som bara är något mörkare än min naturligt röda hårfärg (som numera är ganska gråspräcklig, därav att jag färgar över den).

Jättemesigt.

Besviken.

Misslyckat.

Lördag = DN:s boklördag (del 2)

Fler böcker som jag vill läsa just nu:

Per Hagmans Vänner för livet (som väl inte har släppts ännu?)
Andres Lokkos samlingar

Det är nog dags att skicka iväg en beställning till valfri nätbutik.

Lördag = DN:s boklördag

Böcker jag vill läsa just nu:

Sara Stridsbergs Darling River
Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan
TC Boyles The Woman (om Frank Lloyd Wight och Mamah Cheney)

Särskilt den sistnämnda boken vill jag läsa just nu, helst idag. Jag älskar biografier och mer eller mindre skönlitterära om arkitekter, konstnärer och författare. Och jag fullkomligt dyrkar Frank Lloyd Wright.

fredag 26 mars 2010

Helgplaner

Jag har köpt knallröd hårfårg, överdoserar Magnetic Fields och funderar över om det blir regn eller snö till helgen. Det vore bättre med det senare, för då åker vi iväg och åker skidor. Annars blir det nog en sväng till stugan och korvgrillning. Alldeles oavsett så tänker jag färga håret i en galen färg och lyssna ännu mer på Magnetic Fields.

torsdag 25 mars 2010

Oh, Canada!

Min kärlek till Kanada omfattar inte bara själva landet utan även musik. Boards of Canda är en gammal favorit - och nu sitter jag och lyssnar sönder Of Montreal.

Arkeologiska fynd i världens största mailbox

Idag var första dagen på några veckor, eller kanske till och med en månad, som jag inte var totalt uppbokad av möten, föreläsningar eller andra åtaganden som involverar ett gäng med andra människor. Idag satte jag mig ner vid skrivbordet, bläddrade i jättehögarna, sorterade post-it-lapparna och kom längre ner i mailboxen än vad jag har varit sedan gud vet när. Det var intressant och en smula skrämmande. Ibland när folk, främst studenter och kollegor, undrar hur jag kan missa att svara på ett mail inom ett dygn så har jag faktiskt god lust att be dem att komma på studiebesök. De skulle kunna få göra en arkeologisk utgrävning i min mailbox. Kanske skulle de finna någon ny gren av människoarten bland all bråte. Eller så skulle de, studenter och kollegor, gå vilse. Ett annat alternativ är att de skulle kunna få följa med mig på alla möten och se hur tappert jag försöker röja undan alla inkommande grejer på vägen mellan det ena och det andra.

Äh, det där sista lät en smula bittert. Jag blev mest lite chockad över allt som jag fann under en arbetsdag på mitt eget kontor.

onsdag 24 mars 2010

Komsi, komsi

Var är min, förhoppningvis, fina väska? Jag bara undrar.

Status: migrän

- Har du migrän? Nej, föresten! Det är bättre att jag frågar någon dag när jag tror att du inte har det...om du inte har det.
- *mutter mutter*

Tyck mer synd om mig?

Nu är det 10-12 timmars arbetsdagar som gäller. Oändliga möten, oändliga seminarier och jättehögar med rapporter som måste läsas. Varje dag.

Nåja, igår lyckades jag trixa in en klipptid med både mig och dottern - och trots allt så är ju det ovan som är mitt jobb. Idag har jag fått valfria mängder med kaffe och godis.

Med andra ord är det inte så synd om mig.

måndag 22 mars 2010

Tyck synd om mig?

Sju timmars projektmöte. 25 minuters lunch. En kopp kaffe. Inget vatten. Inget godis. Inga bullar.

Migrän.

Och nu borde jag läsa ett antal rapporter.

lördag 20 mars 2010

Åh, ljuva 90-tal...

Härom dagen insåg maken att vi förhåller oss till 90-talet ungefär på samma sätt som folk (typ 50-talister) förhöll sig till 70-talet på 90-talet. Både för mig och maken, som är födda på 60- respektive början av 70-talet, är 90-talet någon form av personlig topform. Det var då vi var unga, hyfsat coola och såg som bäst ut. Själv har jag nog aldrig varit snyggare än på Roskilde 1994, i knähöga Doc's, eldrött hår och en skir sommarklänning från 40-talet. Och aldrig har jag känt mig så uppdaterad och på rätt plats som någon sen natt på Tranan i slutet av 90-talet. Den enda skillnaden mellan 50-talisterna och oss är att vi ar bytt ut markörerna. Vi pratar inte om Bruce på konserthuset 1975 eller gärdetfestivalerna. Inte heller om rivningskontrakt på söder eller om att åka motorcykel genom USA med Pirsigs bok som förlaga. Istället är det Primal Scream, Lollipopfestivaler, Tindersticks, läkarsprit på studentfester och doktorandstudier.

I morse påbörjade jag projektet att skapa den ultimata 90-talsplaylisten på Spotify. Kriteriet var: 90-tal som det går att skotta snö till. En liten present till maken.

Uppdatering: om någon har missat det så tycker jag att det är helt okej att vara en medelålders tant.

Hello darling! (del 2)

Uppdatering för intresseklubben: min darling är alltså en G2326, i den gamla modellen utan "snöre", som jag köpte på auktion för några månader sedan. Nu har den fått en ny fin skärm i Terazzo-tyg och väntar på att få flytta upp i tv-rummet.

Ja, och om jag talar om mina lampor som om de vore människor så är det ingen slump.

Hello darling!



fredag 19 mars 2010

Shopping i tropikerna


Note to self: tänk inte på vad det kostade, tänk på hur fint det blir.

onsdag 17 mars 2010

Tecken på att jag inte är norrlänning

Efter snart sju år i den norrländska pärlan har jag acklimatiserat mig förhållandevis väl. Det finns dock ett antal undantag. Jag vägrar använda långkalsonger. Jag säger vare sig "fara" (i betydelsen att åka) eller "he" (detta fiffiga multiord...). Och jag låser ytterdörren, inte bara när jag lämnar hemmet utan även när jag är hemma. Inte nog med det - jag ringer/knackar på dörren när jag ska hem till någon och väntar tills vederbörande öppnar dörren (alternativt vrålar kom in!) in jag kliver in.

Vadan denna utläggning? Jo, alldeles nyss höll jag på att dö av skräck när någon stod och drog i dörrhandtaget på ytterdörren, utan att vare sig knacka på eller ringa på klockan. När jag tittade ut så såg jag granndottern försvinna tillbaka mot sitt hus. Hon ringde med andra ord inte ens på dörren när den var stängd och låst, utan utgick väl från att vi inte var hemma.

Och nej, det är inte ens charmigt när en femåring rycker i dörrhandtag alternativt bara klampar rätt in i huset utan förvarning. Men det är ännu mer obegripligt när vuxna gör det.

Den uppmärksamma

Dottern kommer hem från dagis, kliver in i vardagsrummet och tittar ingående på den hopfällda men påslagna laptopen som ligger på vardagsrumsbordet:
- Har du varit...hemma?
Den arma modern tänker blixtsnabbt:
- Öhhh...nej, det har jag inte.
Det känns ganska avancerat att förklara för en tre och ett halvtåring vad hemarbete är för någonting. Hon tror ju inte ens att vi gör någonting vettigt på jobbet...

tisdag 16 mars 2010

Livets alla orättvisor, enligt Lilla L.

Maken åkte till sydligare breddgrader vid sextiden i morse - och jag fick ta hand om fröken gnällfia. Idag har inte mycket varit bra. Den unga damen vill vare sig stiga upp, kissa, äta frukost, klä på sig, borsta håret, borsta tänderna eller gå till dagis. Det var mest bara gnäll, tårar och ren skär ilska. Och som grädden på moset blev hon synnerligen upprörd över att hennes far fick flyga flygplan - och inte hon.

Vissa dagar borde man ha stannat i sängen.

måndag 15 mars 2010

Ny dag, nya uppgifter

Idag började jag mitt nya uppdrag, som jag kommer att ha som en del av mitt vanliga jobb under resten av året. Det började med ett tvåtimmars videolänksmöte med den tekniska leverantören inom projektet. Det var spännande och...fullständigt förvirrande. Nu har jag en hemläxa till nästa måndag, som går ut på att jag ska jämföra en 30 sidor lång kravspecifikation med en prototyp och typ associera fritt när det gäller vad som kan utformas bättre.

Sedan fick jag migrän och ville mest bara spy eller sova, vilket faktiskt inte hade någonting att göra med ovanstående.

söndag 14 mars 2010

Söndagen i punkter

- Sanerat hemmet - check!
- Veckohandlat - check!
- Köpt och spikat fast golvlister - check!
- Tvättat - check!
- Köpt fina tulpaner - check!
- Köpt hemska Barbie-filmer - check!
- Lagat en fantastiskt god köttgryta, som fick koka nästan fyra timmar - check!
- Läst Birgitta Stenberg - check!
- Lyssnat på japansk pop - check!
- Ritat prinsessor - check!
- Coachat bajskorvar (ja, du läste rätt...) - check!

fredag 12 mars 2010

Det börjas i tid?

- Mammaaaa! Jag har inga fina klääääääder!!!!
- Jo, men det har du väl?
- Näääääe! Vi måste köpa nyyyyya!

Plötsligt händer det: på toaletten (del 4)

När Lilla L. till slut bestämde sig för att börja uträtta sina behov på toaletten - och använda trosor - så trodde jag att det här skulle bli en lång följetång av missöden. Men det har gått över förväntan! Visst har det hänt ett par olyckor (främst på dagis), men efter ungefär två veckor så betraktar jag henne numera som "rumsren". Den enda oväntade konsekvensen är att vi numera tvättar berg av i princip rena underbrallor, då den unga damen tycker att det är både roligt och nödvändigt att byta trosor ungefär fem-sex gånger per dag. Det finns ju så många snygga trosor att välja mellan: prickiga, blommiga, med Mumintroll, Hello Kitty, Bamse, katten Jansson, jordgubbar och kaniner.

Allt, allt och allt

Jag skådar ljuset i tunneln. Jag skådar helg, konsumtion, målning av hall, belåten dotter, skönlitteratur, Nine Inch Nails, kärlek, snygga tapeter, lister, solsken, kaffe... Efter arbetsveckan från helvetet så förtjänar jag allt.

onsdag 10 mars 2010

Work it out, baby

Okej...någon gång fram emot fredag eftermiddag så återgår livet till mer normala former. Nu är det massiv arbetsinsats som gäller. Ingenting annat.

tisdag 9 mars 2010

Så bra, så bra!

En dag för sent tänker jag göra en hyllning till kvinnor som jag beundrar, vilket kan ses som en uppföljning till den här tre år gamla listan. Den här gången tänker jag välja kvinnor som jag har gillat extra mycket under det senaste året. Listan är långt ifrån komplett, men åtminstone en bra början.

Birgitta Ohlsson (folkpartist och gravid minister), Anna Odell (kontroversiell konstnär), Alice Munro (kanadensisk författare), Madeleine Albright (politiker och järnlady), Sonia Rykiel (klädskapare och H&M-aktuell), Elinor Ostrom (första kvinnliga nobelpristagaren i ekonomi, även om hon är statsvetare), Karin Dreijer/Fever Ray (artist), Gudrun Sjödén (kulturtant, företagare och klädskapare), Joyce Carol Oates (alltid aktuell författare), Frida Hyvönen (artist), Sofia Lagerqvist,Charlotte van der Lancken & Anna Lindgren a.k.a. Front design (designers och företagare), Hanna Werning (formgivare), Ingegerd Råman (formgivare), Stina Wirsén (författare och illustratör), Kristina Tjäder, Karin Söderlind & Sofia Malm a.k.a. House of Dagmar (klädskapare och företagare), Jenny Wilson (artist), Dominika Peczynski (företagare och allmänt kontroversiell debattör).

måndag 8 mars 2010

Privat på jobbet?

NetWorking skriver Linda intressant om gränserna mellan privatliv och jobb - och hur pass privat man väljer att vara på jobbet.

På mitt jobb har vi över lag en väldigt avspänd attityd. Vi får klä oss i princip hur som helst - och vi har många privata relationer inom organisationen. Om man ställer det till sin spets så kan man säga att den ena halvan av organisationen är gift med den andra halvan och att många av oss har våra närmaste vänner på jobbet. Det är självklart inte oproblematiskt.

En intressant aspekt om man tänker på kläder och symboler är att de flesta av mina kvinnliga kollegor, och även jag själv, inte utnyttjar möjligheten att klä oss causual. Tvärtom är vi ofta ganska uppklädda. När vi föreläser åker kavajen eller den mer exklusiva koftan på, likaså de snygga högklackade stövlarna och de lagom tjusiga smyckena. Männen kan däremot glida in okammade och i reklamtröja utan att någon reagerar nämnvärt. Inte för att alla män utnyttjar denna "möjlighet", men jag tror definitivt att det finns en skillnad i hur män och kvinnor blir värderade och bemötta beroende på hur vi framställer oss.

En annan gräns som jag har upparbetat under senare år, och särskilt sedan jag hamnade på en ledningsfunktion, är att jag helst inte vill vara för intim med kollegorna (ja, det vill säga alla förutom maken då...vi jobbar ju trots allt på samma ställe). Bada bubbelpool på personaldagarna - nej tack! Bli full på personalfesten - nej tack! Det är dock svårare i andra situationer. Exempelvis umgås jag privat med ett antal kollegor. Vi käkar middag, vi har bokcirklar, vi fikar - och pratar definitivt både om jobb och privatliv. Då är det inte alltid glasklart vad man kan eller bör säga.

lördag 6 mars 2010

Stugor, snö och kommunikation

Efter flera veckors ångest tog vi oss ut till stugan, skottade oss fram - och skottade hela taket. Allt tack vare att svärföräldrarna dök upp i morse (i vanligt ordning så ringde de halv nio på morgonen och meddelade att de var i stan - kommunikation, anyone?).

Kolla in systerbloggen!

fredag 5 mars 2010

Varför denna arla morgonstund?

Vaknade klockan fyra i morse, på ett hotellrum mitt ute i ingenstans. Oerhört klarvaken. Väldigt förkyld. Jag har kollat på repriser av debattprogram, jag har skrivit långa mail till vänner. Nu väntar frukost och en dags konferens.

onsdag 3 mars 2010

Inte min mest jämställda sida: snöskottning

Det har vräkt ner snö de senaste dygnen och det har plogats upp en enorm snövall framför huset. Jag gissar att maken inte kommer att bli särskilt imponerad av mina snöskottningskonster när han kommer hem i morgon. Själv är jag nöjd med att jag åtminstone lyckades baxa soptunnorna över snövallen samt förflytta så pass mycket snö att jag kunde få ut bilen på gatan...

Step into my office baby



Dagens i-landsproblem (del 2)

Promenaden till dagis var mycket riktigt en strapats. Har man slutat ploga i Norrland? Här där man brukar vara så stolt över att man minsann kan hantera snö (läs: inte som i storschtaaaan).

Jag tittar på snövallen, tittar på den döda jobbdatorn, dricker lite kaffe och funderar på en lösning.

Dagens i-landsproblem

Var f*n är min datorsladd till jobbdatorn? Om jag måste åka till jobbet för att hämta den så måste jag först skotta ut bilen. Och nej, jag vägrar gå till jobbet. Det spelar ingen roll att det under normala väderomständigheter tar cirka 15 minuter. Nu är det helt oplogat och promenaden skulle förvandlas till en överlevnadsövning i fjällmiljö.

tisdag 2 mars 2010

Den som väntar tålmodigt skall rikligt belönas

- Lilla L. har levererat number two på toaletten. Projekt Trosa framskrider bra.
- Lilla L. har ritat en huvudfoting, med armar, ben, ögon, mun och hår. Jag har länge haft på känn att hon har kunnat göra det, men kort och gott inte velat visa upp sina färdigheter på pysselfronten.

Upphackad tid

Det här är en ganska upphackad vecka. Nu är jag hemma själv ett par dagar med Lilla L., medan maken är med kollegorna i fjällen. Sedan ska jag iväg ett par dagar, till något SPA-liknande hotell, med några andra kollegor. Idag och i morgon, när det ändå inte är en människa på jobbet, tänker jag jobba hemma. Men mina storstilade planer om hur mycket jag ska hinna med verkar gå om intet. Idag ska Lilla L. till tandläkaren, i morgon ska jag på provtagning på vårdcentralen, vilket innebär att blir just upphackat.

måndag 1 mars 2010

Tidsmaskin

Hakar på Linda K och gör en liten tidsmaskin.

I mars 2009 lyssnade jag på M.I.A:s Paper Planes och var hemma med en sjuk Liten L.
I mars 2008 var jag ruskigt magsjuk, mager och levde på soppa.
I mars 2007 funderade jag över kvinnor, bloggar och konsumtion. I övrigt var jag föräldraledig på halvtid och jobbade halvtid. Det var mycket Teletubbies och fika på Schmäck.
I mars 2006 hade jag ingen blogg. Jag var däremot gravid med Lilla L.

Ooops - did I do it again?

Just nu är jag väldigt mycket inne på grått, grått och grått - och då kunde jag inte motstå en fin väska från Imoni. (Länken vill inte fungera just nu, men kanske snart...)

Uppdatering: nu kanske?