söndag 31 maj 2009

Så kul som det kan bli

- Lilla L. är verkligen en kul typ!
- Ja...fast det är ju inte så konstigt. Vi är ju också rätt kul typer.
- Hehe. Så är det.
- Och självgoda.
- Hmm...insiktsfulla var mer ordet jag letade efter.

Motvikt

För att väga upp morgonens presentskörd så har jag nu spenderat ett antal timmar med att läsa uppsatser. Det är nämligen uppsatssäsong just nu. Allt ska läsas, seminariebehandlas och bedömas inom loppet av några dagar. Det är då man (läs: undertecknad) önskar att författarna (läs: studenterna) kunde vara lite...spirituella och kreativa. Och noggranna. Frågan är dock om noggrannhet står i motsats till kreativitet?

Förtydligande

Alltså...presenterna nedan är inte en lyxig variant av morsdagsfirande - utan födelsedags dito från maken. Kontentan är dock densamma, jag är bortskämd.

Bortskämd



lördag 30 maj 2009

Plötsligt händer det

Barnvakt. Party. Aftonklänning och snyggaste skorna. Maken i kostym.

Under hatten

Idag ska det bli värmebölja i Norrland, typ någon form av rekord för årstiden. Vi satsar på att bege oss ut i trädgården för att plantera om buskar, klippa gräs och ta fram trädgårdsmöblerna ur garaget. Om det inte vore för all pollen, och det faktum att jag inte fixar värme, så skulle det vara trevligt. Med andra ord: dags att ta fram solhatten.

(Är det inte fantastiskt? Jag lyckas gnälla över sol och värme, efter nio månaders frånvaro.)

fredag 29 maj 2009

Uppladdning och nedladdning

Idag gäller en sak: läsa ett ton uppsatser. (Japp, de mäts fortfarande i viktenheter.) Under tiden passar jag på att ladda inför nästa vecka. (Nu talar vi om Bruce!)

torsdag 28 maj 2009

När minnet inte räcker till

Vi är så dåliga på att komma ihåg vad folk heter att vi nu sitter och googlar grannarna. Ett utmärkt sätt att även ta reda på vad de gör...

Det behöver inte påpekas, vi är pinsamma.

Ralf & Florian (del 2)

Jag är även barnsligt förtjust i de nyare remixarna av Tour de France.

Ralf & Florian

Visiten på flygplatsen i Düsseldorf påminde mig om Kraftwerks storhet, för att inte säga överlägsenhet. De senaste dagarna har i-poden gått varm med Computer World och Trans Europe Express.

(Och ja...i min ungdom brukade jag gå omkring i röd skjorta och svart slips, helt ogenerat. Om vi någonsin får en son skulle jag lika ogenerat kunna ge honom namnet Florian. Jag är inte riktigt säker på att maken skulle tycka att det är en lika lysande idé.)

Dagens gnälltant

Här kommer några tips till dig som driver restaurang eller är servitris/servitör (läs: på Tapas Bar & Deli):

- Om det kommer att ta en timme och tjugo minuter att få maten så är det bra att upplysa gästen om detta.
- Om det tar en timme och tjugo minuter att få maten så är det trevligt att få en ursäkt eller förklaring, när man börjar inse att det kommer att ta lång tid. Det kan också vara trevligt att få någonting att gnaga på under tiden, typ några oliver eller lite bröd.
- Det är bra om den katalanska köttbullen inte smakar kryddat sandpapper.
- Det är likaså fint om den marinerade fläskfilén inte har stått i ett värmeskåp halva dagen och smakar träbit.
- Det tillhör god ton att inte sätta upp ej beställda och ej förtärda drycker på notan. Om detta ändå, av misstag, inträffar så är det fint att erbjuda sig att kolla upp saken/leta rätt på restaurangchefen/be om ursäkt. Att tjafsa emot i fem minuter, för att sedan komma på att man har gjort helt fel och inte ens be om ursäkt, är vare sig smart eller trevligt.
- Det är trevligt om samtliga vid bordet hinner äta upp sin efterrätt, särskilt när en vid bordet har meddelat servitrisen att han/hon måste rusa till bussen om 50 minuter. Att behöva vänta ytterligare drygt 30 minuter och inte hinna äta upp den leder vare sig till dricks eller muntra miner.

Ja, ja. Musslorna, scampin och osten var god. Servitrisen fick inte ett öre i dricks.

onsdag 27 maj 2009

For the record

Innan hjärtinfarkten tänker jag gå på bokcirkel och äta en brakmiddag på Tapas Bar & Deli. Så det så.

Som man bäddar får man ligga (och så vidare)

Dagens insikt: om man åker bort i tio dagar så får man betala ett pris. Förr eller senare. Och det priset är antagligen en hjärtinfarkt.

Säg helst inte ordet riksrevision i närheten av mig just nu. Snälla.

tisdag 26 maj 2009

Scener ur ett äktenskap

- Har du redan hängt upp den?
- Va?
- Tvätten!
- Ehhh, ja?
- Jaja, tvättmaskinen är säkert glad över att du är hemma igen, så att det blir lite ordning och reda!
- Ja, antagligen.

Fotnot 1: Det är uppenbarligen inte bara bilar som är förmänskligade i det här hushållet, utan även tvättmaskinen.
Fotnot 2: Jag har ett sjukt förhållande till vår tvättmaskin. Fullständigt sjukt.

Till slut


...kom reseväskan också fram - och med den även presenterna.

måndag 25 maj 2009

God morgon Dusseldorf!


Här har jag inte varit sedan jag var 14 år och tvingade mina föräldrar att åka omkring i Düsseldorfs industriområden på jakt efter Kraftwerks Kling klang-studio. Jag var en mycket charmig tonåring...

söndag 24 maj 2009

Snart

Nu har jag packat. Det är bara några timmar kvar innan jag åker hem. Lite sorgligt, minst sagt.

En shoppaholics bekännelser

- Ett par jeans från Seven for all mankind
- Två pikétröjor från Hilfiger (jag spelar ju golf...då har man sådant på sig)
- Ett par chinos från GAP
- En turkos tröja från Abercrombie & Fitch (jag är fast i någon sjuk 90-tals estetik...)
- Ett par kycklinggula loafers från Nine West (helt hysteriska, men jag gillar hysteriska skor)
- Ett par svarta ballerinaskor (fullständigt normala!)
- En tröja från Banana Republic (present till maken)
- Dockskåpsmöbler och tillhörande kaninfamilj från Calico Critters (jag kommer antagligen att ångra att jag inte släpade hem ett helt dockskåp)
- Lastbilen Mack och två Blixten McQueen (gissa till vem...?)
- Småkrafs från Dollar Store (också det till Lilla L.)
- Muffinsformar i silikon (jag är trots allt en husmor)

(Visst hade det kunnat varit värre?)

Snart på väg

Det känns lite sorgligt, samtidigt väldigt skönt. I morgon åker jag hem (även om jag kommer fram först i övermorgon). I tio dagar har jag saknat Maken och Lilla L. så att hjärtat vill hoppa ur kroppen, samtidigt har det varit fantastiskt att spendera dagarna med bästa vännerna i Kanada. Jag har pratat, pratat, pratat med Bästa M, ätit fantastiska middagar, råshoppat och hängt i en fantastisk stad. Jag har jobbat och jag har varit ledig. Men framförallt så har jag umgåtts med Bästa M. - och det är någonting speciellt att umgås med en person som man har känt väldigt länge och väldigt väl. Vi pratar helt enkelt om andra saker än vad jag pratar med de flesta andra människor om. (Och det handlar inte bara om lampor...)

Ouppkopplad

Jag tror att jag har slagit ett personlig rekord i att inte vara uppkopplad. Jag har nämligen inte kollat mina mail, eller min blogg, på drygt fyra dagar. Fyra! När jag väl loggade in på jobbmailen så hade jag hjärtklappning. Vem vet vad som kan ha hänt på fyra dagar? Universitetet kunde mycket väl ha stängt, chefen skaffat ett nytt jobb, eller studenterna löpt amok. Nu hade inget av detta hänt. Det var mest en massa spam och allmän information.

lördag 23 maj 2009

Viktig spaning


Eames-stolar från herman miller.

torsdag 21 maj 2009

tisdag 19 maj 2009

Vad vi gör



Niagara


...och ungefär 100 meter från usa. Dessvärre glömde vi passen hemma.

måndag 18 maj 2009

Arbete och nöje

Ni kanske tror att jag bara semestrar och har det skönt på andra sidan Atlanten, men det är inte riktigt sant. Nu, kring åtta på morgonen, sitter jag och går igenom en språkgranskad artikel (utifrån korrigeringarna kan jag konstatera att jag är betydligt bättre på att kommatera på svenska än på engelska - och att jag gör klassiska omkastningar av ord). Sedan måste jag förbereda ett jobbmöte.

Å andra sidan så ska jag och Bästa M. till Niagarafallet idag. Jag tror bestämt att det även ligger en gigantisk shoppingmall i närheten...

söndag 17 maj 2009

Föreställningar

Det är intressant att träffa människor som man bara har hört (mycket...) talas om. Idag, på Mini M:s dop, träffade jag Bästa M:s pappa och bror (mamman har jag träffat flera gånger tidigare). Båda två var helt annorlunda mot väntat. Pappan såg spänstig ut och pratade inte alls med den accent som jag väntat mig. Brodern var inte det minsta lik Bästa M., åtminstone inte till utseendet. Skumt.

Starbucks

För övrigt så älskar jag den artificiella känslan som finns på varje Starbucks runt om i världen. Jag gillar de utstuderat hemtrevliga jazzskivorna, de fejkat slitna läderfåtöljerna, du fula tavlorna och det blaskiga kaffet. Artificiell urbanitet, oavsett om det behövs eller ej.

Fynd, eller fynd?

Om man läser den här bloggen just nu så kan man få för sig att jag inte tänker på annat än konsumtion. (Är det någon som minns minska-konsumtions-projektet för några månader sedan? Nä? Utmärkt.) Grejen är den att jag just nu umgås med världens mest medvetna konsument, Bästa M. Hon skulle lätt få jobb hos Sverker på Plus. Bästa M. har stenkoll. På det mesta. Det spelar ingen roll om det är elbolag, försäkringar eller lampor. Jag känner inte heller någon som har större tålamod med konsumtion än Bästa M. Hon är helt enkelt en person som förstår att det är en allvarlig sak att konsumera. Man köper inte bara ett par skor, eller ett par jeans, hur som helst. Man måste kolla, prova, jämföra och tänka efter. Och sedan antagligen kolla lite till. Prova. Fundera ännu mer.

Idag har vi spenderat ungefär tre timmar i en och samma affär, någon slags outlet för kläder och skor. Det var ett helt oöverskådligt ställe, som hade allt från de fulaste kläder man kan tänka sig till helt sanslösa kreationer (typ Michael Kors, Donna Karan, Dolce & Gabbana). Det hela slutade med att jag köpte ett par jeans från Seven - för 29 kanadensiska dollar. I min bok kvalificerar det som ett solklart fynd. Jag kan inte ens ha dåligt konsumtionssamvete.

lördag 16 maj 2009

Väskfans

Kanadensarna tycks ha god smak. Två oberoende, och för mig helt okända, människor travade fram till mig på den stora shoppingmallen och sade:
- What a beautiful bag! Where have you bought it?
Vilken väska det gällde? Svenskt tenn-kassen så klart. Den ena av kvinnorna stönade även lite lätt över min Odd Molly-kofta.
- Ohhh, we don't have that kind of clothes here...
Det sistnämnda är ju inte riktigt sant, men just där i shoppingmallen framstod koftan som väldigt snygg och originell.

Oh, ljuva morgonstund


Här sitter jag, klockan fem på morgonen. Jag är oerhört vaken. Jag är likaså oerhört jetlaggad.

Gårdagen spenderades med att guidas runt i förorten där Bästa M. bor. Vi har tittat på hus (någon som är förvånad?), fikat, shoppat, ätit lunch och tittat på några fler hus. När det gäller shopping så koncentrerade vi oss på att fixa det viktigaste inköpet först av allt, så att vi inte behöver ägna tio dagar åt det. Vad det gällde? Att hembringa Mack, från Cars. Helt gratis var den inte - men det blev åtminstone billigare än att buda hem den för en halv förmögenhet på eBay.

fredag 15 maj 2009

Dagen har börjat


...med ett besök på en lokal shoppingmall.

All denna väntan


Jag har inte kommit längre än till heathrow, men snart går planet till kanada. Saker som jag har hunnit med sedan morse: läst en roman och skrivit bra text. Flygplatser är utmärkta att jobba på.

CKR

Igår ägnade jag mig för övrigt åt kändisspotting på Arlanda, av arkitekturtrion Claesson, Koivisto och Rune. Är det inte humoristiskt? Nog för att jag har sprungit på dem ganska många gånger förut, då jag bodde ganska nära deras gamla kontor, men det är ändå lite rockstjärnevarning över dem, i deras svarta uniformer. Men vad ska man säga?
- Hej, hej! Min högsta önskan är att få ett hus byggt av er! Ni får gärna inreda det också!

Framme och inloggad

Så är jag - äntligen - på plats hemma hos Bästa M. och hennes familj. Efter en evighetsdag, spenderad på flygplatser och skumpiga flygplan, med dåligt kaffe och märkliga maträtter, så sitter jag nu utsövd och med laptopen inloggad på Bästa M:s nätverk. Förutom att jag ska jobba lite grann (och träffa kollegor på ett av universiteten här) så sammanfattade P. (Bästa M:s make) det hela ganska bra:
- Nu ska vi prata hus i tio dagar.
Jag gjorde tillägget:
- Ja, och lampor!
Varpå Bästa M. omedelbart såg sig tvungen att poängtera:
- Jamen, det är ju ett problem. Var ska vi köpa lampor?
- Okej...somliga hoppade genast över metadiskursen och gick rakt på lampdiskursen!

torsdag 14 maj 2009

Fatta hur tidigt det är


Klockan är kvart i sex och jag är på flygplatsen. Förhoppningsvis har jag med mig alla prylar och har hunnit få undan de mest akuta sakerna på jobbet.

onsdag 13 maj 2009

Kontroll

Jag tror att jag har packat klart. Så snart ska jag sluta tjata om mina jag-ska-åka-till-Kanada-listor. Allt är under kontroll. Fullständigt under kontroll.

tisdag 12 maj 2009

Porren breder ut sig

På något sätt känns det betryggande att det inte bara är jag i hushållet som husporrar. Nyss ertappade jag maken med att sitta och flåsa över funkisvillor i Lund.

For the record: vi har inga som helst planer på att flytta till Lund (även om undertecknad glatt skulle stuva in bohaget i ett flyttlass i morgon). Maken är även den i hushållet som hävdar att det inte ska flyttas. Över huvud taget. Fan tro't.

Livet i en lista

Livet är inte så upphetsande just nu. I ärlighetens namn består det mest av listor.
- Muminskål - check!
- Hålslag - check!
- Lämna tillbaka monteringssats till en cykelsadel - check!
- Present till Lille W. - check!
- Superviktigt jobbmail - check!
- Fixa språkgranskare - check!
- Linsvätska - check!
- Fixa x-antal juridiska dokument - check!
- Boka in x-antal möten - check!
- Köpa nya underbrallor - check!

Plågsamma punkter som måste fixas i morgon:
- Svara på superviktigt jobbmail
- Skicka artikel till språkgranskning
- Lista ut hur jag ska få med mig en mapp i Endnote till en dator som saknar det programmet
- Boka flygtaxi
- Packa kläder och fem miljarder andra grejer
- Fixa färgkarta med "stockholmsvit"

måndag 11 maj 2009

Gaaah

Jag får helt enkelt sova när jag har satt mig på planet som korsar atlanten, för jag lär inte hinna göra det innan. Inte så mycket i alla fall. Några punkter på de oändliga post-it-listorna är avverkade. Alltför mycket återstår. Möten, mail, fem miljarder dokument...och att packa.

söndag 10 maj 2009

Och det här går ju bra...

Inte en enda punkt av de nedan nämnda är fixad. Hmm, det bådar inte gott för morgondagen.

Å andra sidan så har vi putsat fönster, sanerat hemmet, veckohandlat och beskurit äppelträd.

Snart så...

Okej, en kopp kaffe till - sedan måste jag börja sanera hemmet, åka till Cervera, gunga med Lilla L., veckohandla, tvätta och vara en trevligt fru.

I sista minuten, som vanligt

På torsdag åker jag till Kanada. I vanlig ordning har jag inte packat. I ärlighetens namn har jag inte ens skrivit ut biljetterna, än mindre ringt efter en flygtaxi. Det som bekymrar mig mest är att jag inte har fixat listan med grejer till Bästa M. Idag måste jag:
- Köpa en muminskål från IIttala
- Hämta en färgkarta med "stockholmsvit"
- Leta rätt på en fleeceoverall i källaren
- Köpa ett hålslag
Jag är dock omåttligt nöjd med ett jag har fixat en doppresent till Mini M. (ett halsband från den lokala Guldsmedjan).

lördag 9 maj 2009

Kofttanten

Idag provade jag en svart skinnjacka, en sådan där kort svart sak med muddar. Lite 70-talsstuk, lite rockerstil. Den var, rent objektivt, jättefin på mig. Ändå så känner jag mig tveksam till att langa fram Visakortet. Jag är nämligen ingen skinnjackstjej, eller rocker. Jag är en åldrad indietant, som vanligtvis hasar omkring i stickade koftor och lågskor. Ändå är jag sugen på jackan, jackan som är i fel stil.

Hum, hum, hum. Dagens i-landsproblem?

Hur går det till?

Hur går det till? Hur kan ett hem gå från att vara välstädat, fint och trevligt till att bli en veritabel sopstation på några dagar? Det är strumpor under soffan, smulor i ett jämnt lager över alla golv, dammråttor stora som grävlingar, duplo, blomblad och små bilar - överallt. Jag avskyr när det är stökigt. Avskyr. När folk säger att man inte kan avsky sådana saker, att så starka känslor är förbehållna betydligt värre saker, typ brott mot mänskligheten, så har de fel.

fredag 8 maj 2009

När det fortfarande finns hopp

Det är någonting särskilt med fredagar, de sista timmarna på jobbet. Det är vanligtvis ganska tomt och tyst. Inga studenter är frivilligt på ett universitet efter lunch en fredag. Och det är ärlighetens namn inte de flesta av mina kollegor heller. Helgen ligger ny och orörd framför en. Det finns fortfarande hopp om allt som äntligen ska ske. Man kanske ska dra ut till stugan? Hinna vara social och trevlig? Putsa fönster? Läsa en god bok? Tänka kloka tankar? Bygga duplo i timmar? Jobba i kapp? Plantera blommor? Köpa nya skor?

Sedan blir det lördag och söndag - och allt är precis som vanligt.

torsdag 7 maj 2009

Jag, min mor och hennes blomkrukor (del 2)

Appropå min mors intresse för blomkrukor, så borde jag nog ta med mig en kamera hem till henne och skaffa fram bildbevis. Det är nog ganska svårt att föreställa sig hur ett blomkruksberoende tar sig uttryck. Utöver alla blomkrukor som hon använder så har hon ett stort skåp, modell garderob med hyllor, som är fyllt med blomkruksstaplar. Krukorna är sorterade efter tillverkare, färg och storlek. Ingenting är nyare än 1960. Favoriterna är från Rörstrand och Bo Fajans, men hon är även ganska svag för Uppsala Ekeby.

Jag, min mor och hennes blomkrukor

Det är kvalitetsauktion i födelsestaden, det vill säga staden där min mamma bor, nu i helgen. Auktionskammaren är min mammas andra hem. Snudd på hela hennes sociala liv utspelar sig där, på visningar och auktioner. Auktioner, antikmässor och allmänt antikskvaller är även vårt främsta samtalsämne. Det finns alltid tavlor att diskutera. Eller italienska glasfåglar. Eller jugendlampor. Eller min mors favoritämne: blomkrukor. Jag bryr mig inte nämnvärt om just blomkrukor, men då jag har stor förståelse för nördiga intressen så ställer jag upp.

Just nu sitter jag och dreglar över en grön Jetsonfåtölj, ett fint danskt teakbord och några bra litografier. Min mor är mest inne på tavlor just nu.

Titta!


Jag har Sallynaglar (som lilla L. skulle säga).

onsdag 6 maj 2009

Snart, snart, snart

Om en dryg vecka korsar jag atlanten. Det ska verkligen bli trevligt. Tio dagar med Bästa M. och hennes familj. Några jobbmöten, men mest av allt ska vi vara riktiga lattemorsor. Vi ska spendera dagarna på Starbucks, i någon avlägsen shoppingmall. Vi ska skvallra om våra makar (deras värsta mardröm...) och prata lampor. Det har även utlovats ett besök vid Niagarafallet och i en Prada-outlet.

(Japp, du läste rätt. Lampor.)

Nickar belåtet åt mig själv

Vissa dagar är jag ett under av effektivitet. Intyg utfärdas, kallelser skickas iväg, text produceras, möten och resttentor avverkas. Idag lyckades jag till och med klämma in en kompislunch.

Den mest imponerande aktiviteten idag är dock att jag har bokat flygbiljetter till mig och Lilla L. Nu talar vi om Bruce Springsteen-helgen i juni. Jag lyckades till och med med konststycket att fixa biljetter för oss båda, tur och retur, för 1300 riksdaler. Det är imponerande.

Nu väntar jag med spänning på hur det ska gå att flyga med en vild (snart) treåring. Hon är ju inte känd som hon som sitter still.

tisdag 5 maj 2009

Svar på tal?

Endera vet ni redan det mesta som är värt att veta om mig, eller så är jag för tråkig, eller så är ni för blyga. Hur som helst, här kommer svar på några frågor.

Hur jag hamnade i Umeå?
Jag fick ett fast jobb på universitetet - och då sådana inte växer på träd i storstäderna så blev det Umeå. När jag flyttade tänkte jag att jag alltid kunde flytta, till Stockholm eller någon annan stans, om jag inte trivdes. Sex år senare är jag fortfarande kvar.

Vad det hemliga är?
Det kan, eller snarast orkar, jag inte skriva om riktigt ännu. Snart kanske.

Hur jag ser ut...
Någon enstaka gång kan det dyka upp ett inlägg med bildbevis. De brukar dock tas bort illa kvickt...

Vad jag gör?
Lektor på stadens stolta universitet.

Om jag är född och uppvuxen i Stockholm?
Nope. Stockholm är dock den plats jag har bott längst på och som är mest hemma, rent mentalt.

Hur det blev Världen enligt J?
Mitt namn börjar på J. - egentligen ville jag döpa bloggen till "The World According to..." men det var upptaget. Sivan är bara ett nick. Någonting var jag ju tvungen att kalla mig och då jag gillar retronamn som Rut och Siv så blev det Sivan.

måndag 4 maj 2009

Sally

Alla Lilla L:s bilar hade flyttat in i det nya garaget - med undantag för den högt älskade Sally, som var på drift på dagis sedan förra veckan. Idag återfanns hon dock bakom några kuddar i en soffa och hölls i ett fast grepp under cykelturen hem.
- Ska Sally också flytta in i garaget nu?
- Ja! Se upp Blixten! Här kommer Sally!
Det känns fint att ha närt en feminist vid min barm.

Komsi, komsi... (del 2)

Jag lovar: när vi väl har svarat på frågorna nedan *pekar två inlägg bakåt* så återgår ordningen till den vanliga. Det vill säga: jag gnäller och ni får vara i fred (och får skriva om och när ni har lust).

Det oändliga lidandet?

Jag försöker tänka, tänka, tänka smarta tankar - och få ned dem i ett dokument. Det går halvbra...eller heldåligt. Vissa dagar undrar jag varför jag inte kunde nöja mig med att sitta i kassan på Ica. Eller jobba som säljare på Ica Partihandel (ett i sanning rysligt jobb). Då hade jag sluppit detta.

Komsi, komsi...

Jag vet nog att ni smyger omkring här. Så svara nu snällt (?) på frågorna nedan.

söndag 3 maj 2009

Sanningens ögonblick...

Jag brukar inte ställa frågor till er som läser här, men nu tycker jag att det är dags. Så - gör nu din läsarplikt och besvara följande frågor:

- Brukar du läsa här?
- Hur hittade du hit?
- Har du läst den här bloggen länge?
- Känner vi varandra utanför bloggosfären?
- Vad gillar eller ogillar du med den här bloggen?
- Vad vill du veta om mig?
- Har du någonting annat på hjärtat?

Aj, aj, aj!

Gårdagens joggingrunda, säsongens första, börjar nu ge sig till känna. Inte nog med att jag trodde att jag skulle dö när den väl pågick. Nu kommer träningsvärken. Aj!

lördag 2 maj 2009

Nu med eget hus!


Härom dagen kom det ett stort paket med Bussgods. Ett garage till Lilla L:s bilar! Ett riktigt fint vintagegarage! Behöver jag lägga till att Lilla L. är lycklig?

fredag 1 maj 2009

Mare (del 3)

Appropå Mare Kandre så måste jag ju länka till Global Infantilists. Och när jag är inne på post-punk-arty-80-tal så kan jag ju lika bra länka till Ståålfågel och Ubangi också.

Mare (del 2)

- Nu har jag köpt Aliide, Aliide på Tradera! Listigt! Jag har inte tänkt på att man kan köpa böcker på Tradera.
- Jaha, fanns den inte på Bokus eller Cdon?
- Nä, det tror jag inte. Den är ju så gammal.
...
...
- Ehum...det var ju inte så smart.
- Va?
- Jo, jag köpte boken med "köp nu" funktionen på Tradera för 60 kronor. Men...här finns den ju på Cdon för 39 kronor.
- *Fniss*
- Och...på Bokus kostar den bara 36 kronor. Jag är verkligen smart.

Mare

Jag tittade just på K Special om Mare Kandre. Det var som att sätta sig i en tidskapsel och slungas tillbaka till sent 1980-tal. Jag läste Bübins unge och I ett annat land när jag gick på gymnasiet. Det var inte bara det tyglade språket som fascinerade utan hela Mare som person. Hon var förbannat snygg. Och djup. Djup på det där 80-talsviset. Kafkaläsning, oändligt kaffedrickande, för många cigaretter och existentiella diskussioner.

Nu till dagens mysterium. Jag hittar endast mitt exemplar av Det brinnande trädet, både Bübins unge och I ett annat land är försvunna. Någon kan ha lånat dem, eller så har något av mina gamla husdjur klöst sönder dem. Efter dokumentären känner jag dock ett intensivt behov av att införskaffa dem igen.

När fan blir gammal - och så vidare

Maken, jag och Lilla L. cyklade ner på stan för att titta på 1:a majfirandet. På vägen ner ser vi att kyrkobron är smyckad med röda fanor, varpå maken utbrister:
- Vi borde tända marchaller hemma på tomten och ha högläsning av Karl Poppers The Open Society and its Enemies. Och hänga upp en stor bild av John Stuart Mill.
- Tja, vi kan ju avsluta högläsningen med Om frihet.
- Ja, det borde vi fan göra.

Jag har också varit ung och radikal. Vilket som framstår som mest osannolikt nu vet jag inte...

Till slut!



Mitt i en rondell, mitt i natten

På vägen hem från vännerna M & L så står en ung man i rondellen vid Ålidhem. Mitt på vägen. Kanonfull. Och vill lifta. Vi undrar hur någon ens i fyllan kan tycka att det är en bra idé. Ingen plockar upp en liftare, eftersom det bara är potentiella galningar som kommer på idén att lifta (om de är äldre än tolv år och inte bor ute i den riktiga obygden där det inte går bussar). Ingen vill väl heller bli upplockad av en bil, eftersom det bara är riktiga psykon som skulle komma på den idén. Typ galna yxmördare eller folk som har en tortyrkammare i källaren. Den unga mannen, som raglade omkring i rondellen, var sannolikt ingen galning. Han var nog bara valborgsfull. Men vem vill ta reda på vilket? Hoppas han kom hem ordentligt.