måndag 30 november 2009

Om konsten att le

Tidigare idag satt jag och läste en diskussion om leenden, där det framgick att folk försöker le mest hela tiden. De anstränger sig för att le (och skratta) så mycket som möjligt. Hela dagarna. Likaså anstränger de sig för att deras barn ska le (och skratta) så mycket som möjligt. Hela dagarna. För att det är viktigt och bra att le.

I vanlig ordning kände jag mig som ett ufo, som nyss landat och ännu inte har fått tag på någon kodbok. Nog för att det är bra att le - och skratta - när det finns anledning till det. Typ att någonting känns bra, trevligt eller roligt. Eller om man vill bekräfta eller uppmuntra en annan person. Men hela poängen med att le faller ju om man gör det hela tiden. Distinktionen upphör. Att bara le i största allmänhet framstår som rätt innehållslöst.

söndag 29 november 2009

Havet (del 12)


Helgen kom och gick. Jag fick i alla fall åka ut en sväng till stugan, lämna av lite grejer och titta på havet. *pekar mot systerbloggen*

Även små framgångar är värda att uppmärksamma

Julgranen har ännu inte kommit upp från källaren.

Moder-dotter: 1-0.

lördag 28 november 2009

Jul i vårt hus? (del 2)

Det är något konstigt med julpyntandet och julpysslandet i år. Till och med maken började orera om julgrejer idag. Att vi måste ha en adventsljusstake och att vi kanske borde dekorera träden i trädgården med ljusslingor. Han lyckades även uppvigla Lilla L., som genast ville hämta upp julgranen och julpyntet från källaren. De förstod inte alls mina invändningar, om att man inte tar fram en julgran förrän någon dag innan julafton (eller helst av allt julafton).

Var ska det här sluta?

Jul i vårt hus?


Folk verkar gå in hårt för det här med julpynt i år. Kanske traumatiserar jag vår dotter genom mitt motstånd mot detta myckna mys. Här brukar det finnas en deppig julstjärna i ett fönster, ett exemplar av Elflugan i ett annat (men den är mer någon slags vinterbelysning än juldekoration). Ett par dagar innan julafton tar jag upp den vita plastgranen och några bisarra juldekorationer från källaren. De plockas snabbt bort igen.

fredag 27 november 2009

Min far och jag

Lilla L. har börjat ställa många frågor om sin morfar, en morfar som i allra högsta grad är död. Detta leder också till många frågor om döden och om varför hon inte kan träffa sin morfar. På det stora hela är det nog helt obegripligt för henne - men jag tänker att det ändå är bättre att säga som det är (att hennes morfar är död, att han inte finns längre och att det gör att hon inte kan träffa honom som hon kan träffa exempelvis mormor, farmor och farfar) istället för någon inlindad omskrivning som man ändå tids nog måste reda ut.

Redan nu bävar jag för när hon blir stor nog för att vilja veta mer om sin morfar, vem han var och hur han var. För han var sannerligen ingen enkel person, som det gick att ha en okomplicerad relation till. På många sätt var han en klassisk patriark, dominant och hierarkisk. Han hade märkliga idéer om relationer och uppfostran - och var emotionellt tillknäppt. Han var envis som synden och kunde tiga ihjäl vilken människa som helst (om han inte plattade till dem på något annat vis). Han lyssnade på jazz, var vaken halva nätterna och var en jäkel på att dansa, fotografera och bygga grejer. Han hade ett fantastiskt poker face.

Även om jag lyckades få en hyfsad relation till min far som vuxen, innan han blev sjuk, så kan jag inte förbise de verkligt mörka sidorna hos honom. Sidor som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till i efterhand - eller i relation till Lilla L. Vissa delar bör nog, om de över huvud taget ska förmedlas vidare, sparas tills hon blir vuxen. Men det behöver inte heller innebära att den historia som berättas är en sockrad Disney-version.

Fredag kväll

Maken och kollegorna är på jobbfest. Själv har jag intagit middag på Donken tillsammans med Lilla L., trots att vare sig jag eller hon är särskilt förtjusta i burgare. Lilla L. tog inte ens en tugga av sin burgare, utan höll sig till apelsinjuice, pommes frittes och äppelbitar. Nu tittar vi på Madagaskar och funderar på vad vi ska göra i helgen.

torsdag 26 november 2009

Böcker, böcker, böcker

Snart är det dags för bokcirkel, på en inte alltför glamourös pub. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt varför jag gick med på att vi ska äta där, jag vill ha bra käk.

Idag är det min tur att välja bok. Några tänkbara alternativ är:
Steve Sem Sandbergs De fattiga i Lodz (inte alls för att just fick Augustpriset utan för att ett par av hans gamla böcker, De ansiktslösa, En lektion i pardans samt Therese , är något av det vassaste som har skrivits i Sverige.)
Joyce Carol Oates Älskade syster (Joyce är vanligtvis fantastisk, men jag är lite tveksam till just denna bok)
Claes Hylinges Utan ärende (jag älskar hans korta, luftiga och absurda berättelser!)
Jean Philippe Toussaints Running Away (fast jag vet inte om de övriga vill läsa på engelska...)
Klas Östergrens Den sista cigaretten

Vi får se vad det blir.

onsdag 25 november 2009

Tankar på konsumtion (nu igen?)

Hur snygga är inte dessa? Eller denna?

Vardagskonversation

- Mamma, du vill åka till stugan!
- Mmm, det vill jag. Vill du också följa med?
- Mmmm. Jag vill också åka till stugan. Och pappa.

Note to self

I kväll ska jag vare sig arbeta eller tänka på arbete. Alls. Över huvud taget. Det var ett tag sedan sist.

måndag 23 november 2009

Think big, think small?

Igår var det ett stort reportage om bloggar/modebloggerskor i DN, vilket får mig att tänka på diskussionen om att ta sin blogg till nya höjder/nå ut till fler läsare/blogga genom en stor/kommersiell portal (etc.). Men kanske kan den motsatta strategin vara lika effektiv? Här är bloggen med en handfull trevliga läsare, förväntningarna på kommentarer är låga (även om det är trevligt med sådana) och ni kan alla komma förbi och dricka adventskaffe om ni vill. Vi kan prata lampor, jämställdhet och grytrecept. Kanske även dela några karriär och potträningstips. Eller prata indiepop från 90-talet. Eller skor. Eller liberalismens grunder.

För faktum är: jag känner nog enbart tre av mina läsare i den fysiska verkligheten. Och så anar jag att en är en nuvarande eller före detta student.

söndag 22 november 2009

Monokromt




Efter att ha försökt mig på lite färg i vardagsrummet så har vi återinfört den monokroma världen. De nya prickiga gardinerna (som här ser skrynkliga ut än i verkligheten) matchas av världens vanligaste matta och några hemmasydda kuddar (+ en gammal från Marimekko).

Svart är för övrigt ett återkommande tema hemma hos oss, även om jag djupt ogillar moderna svart/vita/silver-fondtapeter.

Fler lampor

Låt mig uttrycka det så här: som vanligt så får man ungefär vad man betalar för. För 500 spänn får man ett belysningssystem som är svårt att montera och som inte har någon finish. Alls. Det ser ut som en muterad orm, trots att vi har försökt att montera det rakt.

Hörnet i vardagsrummet blir dock, förhoppningsvis, ljusare.

Me, myself & Svenskt tenn

G 2326 - välkommen hem!

lördag 21 november 2009

Jag, tyget och nervsammanbrottet

Om ni inte vill få ett psykbryt: undvik att sy gardiner av Ikeas tyg PS Tott. Det glider, det drar, det lever sitt eget liv. Ett antal svettiga timmar senare sitter gardinerna förvisso uppe, men jag bävar för min mors granskande ögon.

Gardinerna är för övrigt vita med svarta prickar. Och min mor är fantastisk på att sy. Att jag över huvud taget ger mig på det handlar mest om något slags hävdelsebehov: jag är snart 40 år och jag kan sy ett par raka gardiner.

Preferenser

Familjemedlemmarna har helt klart olika preferenser när det gäller hur helgen ska spenderas. För husfridens skull börjar vi dock med att uppfylla den minsta medlemmens önskemål: ett besök på Leos lekland. Sedan kanske jag får åka och kolla på orkidéer eller sy klart gardinerna. Och med lite tur kan vi även se till att maken blir glad och nöjd innan dagens är slut.

fredag 20 november 2009

Nästa år kryper allt närmare


Så idag var det lika bra att köpa en ny kalender.

Förflyttning av kontoret


Jag tänker ofta att en av fördelarna med mitt jobb är att det är så fritt, men hur ofta kan jag egentligen utnyttja det?

torsdag 19 november 2009

Spotify

Mest för att jag inte orkar köra tvärs genom stan, till den ocharmiga teknikladan, och för att cd-on helt plötsligt har börjat ta konstiga priser för sin produkter, så har jag skaffat Spotify. För att vara en person som både bryr sig väldigt mycket om musik och som gillar teknik så är det väldigt sent.

Nu ska det bli intressant att se vad jag tycker om saken. Kommer alla skivor åka ut?

Charlie

Saker som bekymrar mig: jag fnissar åt de dåliga skämten i 2 1/2 Men. Jag menar, hur kul är Charlie Sheen egentligen? Tänker man inte mest på...cheerleaders?

onsdag 18 november 2009

Dagens: en lista

Dagens händelse: hela familjen är vaccinerad och det gick oväntat snabbt och smidigt
Dagens look: Annie Hall-glasögon, prydlig klänning och stövlar
Dagens läsning: styrdokument
Dagens arbete: korrektur, fix och trix, av samma styrdokument
Dagens musik: Disco-samling (typ Boney M, Village People och Chic) - Lilla L. vill dansa disco
Dagens frustration: folk som vägrar svara på e-post (nu pratar vi inte om privata mail utan om rent yrkesmässiga)
Dagens middag: Sukiyaki-lax
Dagens habegär: Frye boots (inte riktigt den här modellen, men ungefär)
Dagens borde: sy klart gardinerna

tisdag 17 november 2009

Skriet från kärnfamiljen?

Relativt ofta läser jag den intressanta och tankeväckande bloggen Skriet från kärnfamiljen - och under de senaste dagarna har jag även läst boken med samma namn. Jämställdhetsfrågor är någonting som både intresserar mig privat och professionellt. Det händer att jag undervisar om feminism och jämställdhet, jag har varit med i diverse jämställdhetsprojekt, varit jämställdhetsansvarig, skrivit mängder av jämställdhetsplaner, genomfört enkäter - och har även en gång i tiden forskat om relaterade frågor. Privat är jämställdhet också viktigt. Jag skulle exempelvis inte kunna tänka mig att bilda familj med en person som inte har en liknande syn som jag själv - eller som inte är inställd på delat ansvar när det gäller barn, arbete och hushåll. Många uppfattar mig nog som en smula extrem, exempelvis då det gäller föräldraledighet (då vi har delat så gott som lika på denna - och även har gjort detta parallellt med yrkesarbete från att Lilla L. var mycket liten).

På många sätt finner jag Skriet från kärnfamiljen intressant. Den har många bra vardagliga exempel och för fram argumenten på ett lättillgängligt sätt, som inte bara vänder sig till akademiker eller mer eller mindre professionella feminister. Trots detta så blir jag en smula matt, främst på grund av hur lösningarna på jämställdhetsproblematiken framställs. Något förenklat så kan man säga att om vi bara gick ner i arbetstid (helst båda parter i en relation), flyttade till en billig och lättskött hyresrätt (som vare sig kräver renovering eller rensning av rabatter), skippade avancerade maträtter till förmån för fiskpinnar och hoppade av konsumtionshetsen - ja, då skulle vi må bra, ha tid för varandra och inte behöva falla in i könsstereotypa mönster. (Okej, det här är förenklande. Författarna tar även upp andra viktiga aspekter, som vikten av att våga förhandla och att bryta könsstereotypa mönster, i allt från ansvar för gympapåsar till vem som skruvar upp hyllor). Och det är där någon stans som jag blir matt. Är det verkligen så självklart att folk blir mer jämställda av att arbeta mindre? Mår man bättre av det? Självklart måste man prioritera och bestämma sig för vad som är viktigt i livet. Man kan inte förvänta sig att det går att ha allt på topp, från barnuppfostran, karriär och träning till allmänbildning, trädgård och kulinariska middagar. Men jag tror snarast att problemet är att folk inte tänker efter - och att de inte vågar/ids ta en diskussion med sin partner om saken.

Just för oss har jobb/karriär och vår dotter varit prio ett. I mån av tid och energi prioriterar vi även andra saker, som att vi har en stuga, tränar, lagar ganska avancerad mat och vill ha det hyfsat fint hemma. Däremot så är vi rätt asociala, engagerar oss inte i föräldraråd eller föreningar, skiter fullständigt i vilket elbolag vi har eller om vi lyckas finna de billigaste/bästa alternativen. Vi är antagligen inte världsbäst på jämställdhet, men vi försöker åtminstone ha idéer om vad vi vill och vad som är rättvist. Vi delar på vab, hämtar och lämnar Lilla L. på dagis var annan dag och hjälps åt med de flesta sysslor hemma. Sannolikt är vi även något mer medvetna om konsekvenserna av olika handlingar än många andra, varför vi kanske även diskuterar sådana här saker oftare. Om jag åker på en konferens i en vecka är det helt självklart att det måste förankras och diskuteras, eftersom det får uppenbara konsekvenser för min make. Men det som kanske skiljer oss från många andra är att han inser motsvarande. Våra jobb är lika viktiga, likaså vårt barn - och våra andra intressen. Vad vi gör eller inte gör får med andra ord konsekvenser för hela familjen.

För mig är det inte självklart att just yrkesarbete eller konsumtion är de stora bovarna i jämställdhetsdramat. Arbete är för mig starkt förknippat med min identitet och vem jag är, genom det får jag bekräftelse, utmaningar och intellektuell stimulans. Hur mycket jag än älskar min familj så skulle jag faktiskt inte få den stimulansen om jag jobbade halvtid eller satsade på ett jobb som krävde mindre av mitt personliga engagemang. (Sedan är det kanske inte nödvändigt att arbetet är lönearbete, jag skulle även kunna ägna mig åt någonting annat. Men i princip så handlar det ändå om att göra saker som betyder någonting utöver min privata sfär.) Jag blir vare sig mer jämställd av att äta fiskpinnar eller av att gå ner i arbetstid, däremot av att våga ta diskussioner och strider.

söndag 15 november 2009

Giv oss vårt dagliga bröd (del 2, fast egentligen del 1)

När jag står och knådar surdegen och spelar Markus Krunegård på laptopen så kommer maken in i köket och utbrister:
- Du kan ju inte lyssna på sådant där! Bakteriekulturen kommer ju hoppa ut ur bunken och rymma!
- Nejdå, det kommer att bli så fina bröd så.

Giv oss vårt dagliga bröd

Det känns som om jag har tagit mig vatten över huvudet. Inte nog med att gardinskrällena, av det fina tyget från Ikea, visade sig vara synnerligen svårhanterliga, så håller jag även på att baka något slags surdegsbröd. Och då ett bröd inte fick plats i ugnen så lär jag bli tvungen att vara uppe till midnatt.

Dagens mysterium

Jag är ju lite gammaldags när det kommer till musik och skivor, jag både köper dem i fysisk form och tycker att man bör betala för musik. Ingen nedladdning med andra ord. Sedan många år är jag trogen kund hos cd-on (och företaget som föregick detta). De brukar helt enkelt både vara billiga och bra att ha att göra med, exempelvis om det är något fel på produkten. Döm om min förvåning när jag idag upptäckte att alla skivor som jag funderade på att köpa var dyrare på cd-on, cirka 30 kronor per styck, än på den stora elektronikkedjan (som faktiskt har ett ganska ok utbud). Skumt.

Saker som jag vill göra idag

- Sy nya gardiner och kuddfodral till vardagsrummet
- Baka bröd
- Svänga förbi stugan
- Sanera hemmet
- Fixa ett par mindre jobbgrejer
- Läsa Jeanette Winterson
- Komma på en bra veckomeny till den kommande veckan

Allt detta lär inte inträffa, särskilt inte om jag sitter och bloggar och lyssnar på Markus Krunegård.

lördag 14 november 2009

Dagen ickeoriginella skörd

Nu har vi samma matta som alla andra, lite mer belysning, några praktiska saker till stugan och nya tyger.

Det är tur att jag inte inbillar mig att vi är originella. Vi har samma förutsägbara mix av teakmöbler från 60-talet, några dyra designprylar, auktionsfynd och Ikeaprylar som så många andra i vår generation har. Därmed inte sagt att jag inte tycker att det är fint, för det tycker jag så klart. Men originellt, nej.

fredag 13 november 2009

Socialisation: att gilla Ikea

- Vad ska vi göra i morgon då?
- Vi ska åka till IKEA!
- Ja, det ska vi! Vad ska vi göra där då?
- Jag ska äta bullar!
- Något mer?
- Mmm. Jag ska leka. Med alla sakerna.
- Det låter som en bra idé. I morgon ska du få leka i bollhavet också. Det finns ett jättestort bollhav på Ikea.
- Bollhav! Jag vill leka i bollhav!

(Om man inte bor 27 mil från närmaste Ikea är det kanske svårt att förstå hur ett Ikeabesök kan framstå som rena...happeningen.)

Vad tror hon att jag gör på jobet? Pärlplattor!?

Lilla L. beundrar mitt silverhalsband från 70-talet, med ett stort fint äpple som hänge.
- Det är fint.
- Mmm, visst är det fint.
- Har du gjort det?
- Nä, det har jag inte.
- Men...har du gjort det på jobbet?
- Nej, jag har fått det av mormor när jag var en liten flicka.
- Hmm. Du har...inte gjort det på jobbet?
- Nej...
- Hmmm.

torsdag 12 november 2009

Saker som jag borde engagera mig i just nu

Det känns som om jag borde skriva om intressanta och viktiga saker, som om mannen som försökte auktionera ut spermier på Tradera (men som dels blev avstängd och dels inte avsåg att fullfölja det hela, eftersom hans fru ändå skulle "lägga det högsta budet") eller om varför det inte läggs ner mer energi att sätta fast serievåldtäktsmän (som den så kallade Baby Face som härjar i Göteborg), men just nu har jag inte energi. Allt handlar om att få klart allt som måste fixas, smått som stort, akut och bara halvbrådskande.

Men snart ska jag börja engagera mig i världen utanför högen med post-it-lappar på skrivbordet. Snart.

onsdag 11 november 2009

Stilmedveten men envis som synden

Note to self: försök inte köpa nya vinterskor till en trött och tjurig unge. En unge som dessutom, vid tre års ålder, är en fullfjädrad stilfascist. Det blev inga skor, men väl en överdyr röd och vitrutig klänning från Polarn. Den ser ut som en kökshandduk.

tisdag 10 november 2009

Att se fram emot

Okej...nu ska jag prova någonting nytt. Positivt tänkande, eller vad fan det kallas.

Saker att se fram emot:
- i morgon ska jag avverka massor av måsten, det kommer att kännas bra efteråt
- på torsdag ska jag klippa mig
- på lördag åker vi till Ikea.

Mycket och mer

Vissa dagar och veckor gör jag mer skäl för min lön än andra. Och både denna vecka och förra ger argument för lönehöjning. Just nu handlar det om att leverera.

I morse steg jag upp klockan fem för att läsa klart och kommentera en rapport från överstemyndigheten, fixa det sista inför dagens föreläsning och publicera anvisningar på hemsidan. Att jag var tvungen att stiga upp klockan fem berodde inte på dålig planering från min sida, utan på grymt mycket att göra.

söndag 8 november 2009

Dagens: en lista

Dagens bedrift: jag släpade mig iväg till gymet
Dagens måste: jobba, snart!
Dagens middag: en vitvinskokt skinkstek (ett Jamie Oliver-recept som jag aldrig har gjort förut)
Dagens sanning: mörkret gör mig deprimerad, på riktigt
Dagens sjukstatus: Lilla L. rosslar betänkligt
Dagens utflykt: McDonalds, Barnens hus och lite husporr på Haga
Dagens outfit: fula kostymbyxor och en hundra år gammal randig tröja från Filippa K
Dagens uppstyrning: julfirandet är planerat, inklusive utlottning av vem som ska köpa julklapp till vem

Snart träna



lördag 7 november 2009

Tomtarna är här!

En tröst i höstmörkret och arbetsoverloaden är att det nu finns färska skumtomtar på Ica Maxi. Mjuka, härliga och med en helt artificiell smak. (Ska det föreställa jordgubbssmak?)

Som sagt, när det kommer till godis har jag inte en särskilt vuxen smak.

Mysterious Q-est

Igår köpte jag en present till maken, boken Quirkology av Richard Wiseman. Den börjar med The Mysterious Q-test, som går ut på att man ska rita ett stort Q med fingret på sin panna. Testa det!

Läs sedan mer här. Om ni vill så kan ni även roa er med att gissa åt vilket håll jag ritade Q-et. Maken ritade det för övrigt åt motsatt håll.

fredag 6 november 2009

torsdag 5 november 2009

Snart dags att sova


Och öronen kommer att ramla av på grund av att ha lyssnat på för många floskler.

onsdag 4 november 2009

Indikation på absurd trötthet

- Hej, det är jag...
- Hej, hej!
- Du...jag tänkte...du kanske skulle kunna komma och hämta mig på jobbet. Jag är så förbannat trött.
- Ehh...du kan ta bilen!
- ????
- Det är du som har bilen på jobbet. Jag är hemma, utan bil.
- Va? Har jag?
- Japp.
- Tur att jag ringde, annars skulle jag ha gått hem och lämnat bilen kvar på jobbet.

Things to do

- Packa
- Be till kräkgudarna om nåd (jag vill inte ligga däckad av magsjuka på ett hotellrum i Linköping)

tisdag 3 november 2009

Frågan...

Den intressanta frågan just nu är om jag kommer att komma iväg på konferensen på torsdag och fredag...eller om jag kommer ligga däckad i magsjuka. Hittills har jag bara klarat mig en gång då Lilla L. har varit magsjuk. Alla andra gånger har jag blivit superdundermagsjuk, medan Lilla L. har piggnat till ganska snabbt.

Inte min dag

Nu är det dags för gnäll, riktigt seriöst gnäll. Supergnäll.

Först har Lilla L. varit hemma, förkyld och allmänt hängig, samtidigt som jag och maken har haft skiftgång mellan hemmet och arbetet. Det är minst sagt mycket att göra just nu, varför att "bara" vara hemma och ta det lugnt inte har varit något alternativ. Efter lunch var det min tur att åka till jobbet. Då tog jag med mig min nya bärbara dator, som jag hade alla superviktiga och uppdaterade dokument på. Väl på kontoret synkade jag datorn mot servern - och då gick någonting riktigt fel. De uppdaterade dokumenten försvann. Bokstavligen. Jag försökte hitta och återskapa dem, halva supportavdelningen lika så. Trots flera timmars intensivt arbete, då vi sökte på längden, bredden och tvären och med alla upptänkliga specialprogram, kom vi inte längre än att vi hittade en dod fil med ett korrekt namn (men som ändå inte gick att öppna). Två dagars arbete, med intruktioner på engelska som jag behöver ha i morgon, var helt utplånade. Två dagars arbete som jag nu har försökt att rekonstruera på några timmar. Och när jag väl hade påbörjat det arbetet så ringde maken och berättade att Lilla L. kräktes över halva vardagsrumsgolvet.

Vissa dagar skulle man helt enkelt ha stannat i sängen. Dessutom hatar jag PC-datorer ännu mer än vanligt.

måndag 2 november 2009

En inte så bra början

Veckan började ännu värre än väntat. Jag har max sovit två timmar i natt, av okänd med sannolikt neurotisk anledning, och idag är Lilla L. förkyld, hes och allmänt hängig. Så utöver att vi har tokmycket på jobbet just nu, så får vi även lösa av med vabbande i skift.

söndag 1 november 2009

Mycket

Den kommande veckan kommer inte att bli kul. Eller snarast, inte enkel. Två kurser ska startas, massor med möten avverkas - och på torsdag åker jag på konferens. Så mycket borde fixas och göras klart, men ibland är det bara att inse att det inte går.

Gör om, gör rätt!

Dagen har ägnats åt samma tema som förra helgen, att göra klart. Köksfläkten fungerar nu inte bara - utan har även själva kåpan på plats (inklusive ett avancerat hål för ett utgående rör). En list i köket, som har saknats i fyra år, har kommit på plats. Det gamla linneskåpet är tömt och ett nytt har gjorts i ordning (med återanvända hyllplan och praktiska sparringkonsoller), vilket i sin tur gör att vi äntligen kan riva det gamla skåpet och börja lägga in golv i det som ska bli ett tv-rum på övervåningen.

Vi har även upprepat ett mantra från den arge snickaren; gör om, gör rätt!

Every Sunday is like a Sunday

Det är ungefär 0,0003 lux dagsljus ute, jag måste jobba och hemmet borde saneras. En vanligt söndag med andra ord. Ännu så länge har jag inte kommit längre än till att dricka kaffe, läsa alla delar av DN och sitta och skrota i ett randigt nattlinne. Varför är söndagar så...förutsägbara?