Odell, konst och debatt

I flera dagar har jag gått och funderat på ett långt och klokt inlägg om Anna Odell - och det absurda åtalet mot henne (och nu domen). För till skillnad mot de flesta debattörer och bloggare så tycker jag att det är helt rimligt att man ska kunna bedriva granskning och debatt genom konst. Jag finner inga större skillnader mellan det "resursslöseri" som hennes iscensatta handlingar har kostat - och de resurser som tas i anspråk för andra former av granskning (som när journalister, forskare eller studenter intervjuar, observerar, får hjälp att ta fram material etc. inom ramen för myndigheter och företag). Okej, en avgörande skillnad är att Odell gjorde detta genom iscensättning - hon informerade inte berörda inblandade (allmänhet, polis, vårdpersonal) om vad som skulle ske. Men vissa företeelser är inte möjliga att komma åt i "ren" form på annat sätt än detta. Att exempelvis intervjua vårdpersonal eller polis hade kunnat ge intressant information, utifrån specifika perspektiv, men det hade knappast kunnat ge inblickar i faktiskt agerande. Den här typen av granskning bygger på att den inte missbrukas - den bör användas till frågor och områden som berör fler än den enskilde (vilket väl de flesta borde hålla med om att psykvården gör?) och som just är svåråtkomliga till sin natur. Både pengar, engagemang och förtroende är begränsade resurser. Det innebär dock inte att man ska undvika eller förhindra granskning av samhällets institutioner.

En aspekt av den senaste tidens konstdebatt, eller snarast konstfacksdebatt, som märkligt nog inte har lyfts fram är att den här typen av teoretiserad konst är en effekt av akademiseringen av konstutbildningarna. Och när de flesta verkar förfasa sig och bildar Facebook-grupper under parollen "inga mer skattepengar till konstfack" så blir jag glad över att konstfackseleverna äntligen har börjat väcka frågor och skapa konst som faktiskt berör folk.

Ja, ja, jag skulle kunna skriva mer om detta. Men för ögonblicket får det räcka.

Tant, ingen tvekan

På lunchen shoppade jag en skum kulturtantskavaj. Jag bejakar min inre tant, det känns fint.

Jag, Per och köket

Om man tillagar saker som gammeldags slottsstek visst är det då bara en tidsfråga tills man får ett Per Morberg-kök (inklusive fyra ugnar, stekhäll, gasspis och två diskbänkar) av sin partner? Visst är det så?

Havet (del 11)

Dagmarväskan

När jag ser den här så dör jag en smula. Oh. My. God. Korten i plånboken darrar av skräck (men jag har karaktär, minsann!).

Say hello to my little friend!

Konsumtion

Nu & snart

Nu: sanering av hem.
Snart: kvalitetskonsumtion. Åh, vilken konsumtion som väntar!

Dagens iakttagelse

Om man har ett företag som heter typ "Kalle Svensson entreprenad" och man har företagströjor med tryck på ryggen som ser ut som loggan på ett MC-gäng. Gäng av det mer tuffa slaget, om ni förstår hur jag menar. Vad är det då för slags företag man driver? Mannen som bar tröjan såg ut som en typisk hantverkare. Snickarbrallor, skor med stålhätta, spackel på händerna. Är det uppdrag av typen "vi fixar både ditt krånglande avlopp och din brorsa som inte har betalat pokerskulden från förra månaden"? Eller "problem med svärmor - ring oss"?

Snart så...

Smider konsumtionsplaner. Riktigt seriösa konsumtionsplaner. Ahhh, vilka planer.

Djupt vatten

Det är temaauktion på ett av auktionshusen i nästa vecka, vintage. Gamla fina kläder helt enkelt. Smycken. Sjalar. Väskor. Och textilier.

Det är där någonstans som det blir kortslutning i min hjärna. Jag har många laster. Tyger är en av dem. Väskor en annan. Så just nu sitter jag och funderar på rimliga bud på coctailväskor från 60-talet, Tampellatyger och för stora klänningar från Marimekko. Jag har till och med förvarnat min mor om att hon kan komma att bli tvungen att åka och hämta eventuellt vunna bud (det är fullständigt rättvist: det är nämligen min mors fel att jag hänger på auktioner).

Vägbeskrivning till för länge sedan sålt torp

I en papperskasse, tillsammans med böcker från min barndom, låg en gammal papperslapp. Den var prydligt ihopvik och märkt med min (gissningsvis) tioåriga handstil. Vägbeskrivning till Rimbo. Eller rättare sagt, lappen innehöll en vägbeskrivning till min pappas kusins torp i Edsbro, där vi ibland var och hälsade på om helgerna. Kusinen som råkade vara hans enda och som i brist på syskon mer var som en syster för honom. Kusinen som numera mest är känd som hon som inte har någon farstu.

Hur som helst, papperslappen måste ha legat i kassen i 25 år. Med hjälp av Eniro lyckades jag till och med lista ut var torpet ligger. Jag minns det som väldigt fint. Kusinens make hade massor av deckare. Jag glömde ett silverörhänge sista gången jag var där.

Krubb & bok

Igår träffades bokcirkeln på den relativt nya restaurangen Fem Knop. Vilket krubb! Vilket vin! (Vilket hål i plånboken! Italiensk mat kräver ju ganska många rätter för att komma till sin rätt.)

Vi hade läst Bombyx. En sådär bra bok, men som fick oss att längta till Paris.

A day in my life

Fixa, trixa, maila, boka, ringa, maila, omboka, bestämma, dirigera, ändra, ge upp, trixa lite till, maila, maila, rapportera, boka, skriva, beräkna, fixa, övertala, böna, maila, be, le, maila...

Om Lilla L. fick bestämma

...så skulle vi vara vid havet. Nästan alltid.

Nio tums spik (del 8)

Under tiden går denna konsert-dvd med NIN i bakgrunden. Konsertversionen av Hurt, den är inte att leka med. (Det är inte exakt samma version som här, med nästan. Känn hur håren på armarna lossnar.)

Föresten: här är snudd på rätt version.

Inte i bästa skick (del 3)

Om någon av mina kollegor får skumma mail så får de skylla sig själva. Så går det när jag försöker styra upp arbetet i feberdimma. Exakt hela kroppen värker.

AOI

Ungefär 100 år efter att den släpptes så har vi inhandlat De La Souls Art Official Intelligence. Vare sig jag eller maken är några utpräglade hip hopare (maken är ju en P1-man som knappt lyssnar på musik över huvud taget), men då och då uppstår behovet av lite old school, laidback Native Tongue. Möjligen med tillägg av någon Outkast-rökare.

Inte i bästa skick (del 2)

Det värker i kroppen. Det muterade Mad Max-piggsvinet liksom roterar i halsen. Det är oskönt (för att uttrycka det på västerbottniskt vis).

Inte i bästa skick

Nu är det dags för fläskiga metaforer igen! I min hals har jag ett muterat piggsvin. Typ Mad Max 2-versionen. Detta kombinerat med frossa och gravt illamående.

DM

En kollega stod inne på kontoret och babblade så länge att jag nästan missade att köpa Depeche-biljett, till konserten i Globen i januari. Nu fick jag tag på en biljett, även om med lite dåligt läge. Om jag hade missat ytterligare en konsert, efter missödena med Köpenhamn i somras, så hade jag brutit ihop.

Hus, hus, hus

I morgon går Bästa M:s flyttlass, till det nya fantastiska huset (som jag ännu så länge bara har sett från utsidan). När hon berättar om det så blir jag grön av avund. Inte nog med att det är ett trevånings tegelhus från slutet av 1800-talet, som har en trädgård som gränsar mot en 36-håls golfbana, det består även av nio rum och kök.
- Tre vanliga sovrum
- Ett stort gästrum
- Två arbetsrum (var sitt - hur lyxigt är inte det?)
- Vardagsrum
- Matrum
- Tv-rum
- Tre badrum
Husporr anyone?

Jag, Lilla L. och havet

Det är lite märkligt. Vi har en stuga i ett av de mer populära områdena utanför Umeå, ett ställe där det finna många stugor och mycket folk. Trots detta är jag och Lilla L. nästan alltid ensamma på stranden. Oavsett vilken av de fina sandstränderna vi går till.

Jag klagar inte.

Havet

Note to self

- Hämta Lilla L.
- Apoteket
- Handla mat
- Packa okända prylar
- Åka till stugan

Nio tums spik (del 7)

NINs March of the Pigs vs Ministrys Thieves.

Jag måste ha många inneboende aggressioner just nu. Jag skulle jag kunna springa ett par mil om jag bara lyssnade på Trents ljuva stämma.

Nio tums spik (del 6)

Härom veckan läste jag Marilyn Manson-biografin, som han har skrivit tillsammans med Neil Strauss. Nu råkar jag vara en varm anhängare av rockbiografier, och har inte heller några större invändningar mot att folk tänjer på sanningen för att skriva en bra historia, varför jag fann boken tämligen underhållande. Ganska stora delar av den handlar dessutom om Nine Inch Nails/Trent Reznor, vilket bidrog till ännu bättre underhållning.

Just nu lyssnar jag mest på Closer. Bara för att den är så bra måste jag länka till två versioner av den. Passagen efter You bring me closer to god är...fantastisk.

Det kanske är lika bra att jag färgar över det tomteröda håret? Svart. Jag ser nästan ut som Linda Skugge numera. Det var inte meningen. Alls.

Retoriken slår tillbaka (del 2)

Lilla L. slänger en blick på en nyinkommen blus från Odd Molly, i en av moderns favoritaffärer.
- Hmm, mammas klänning. Inte köpa. Har hemma.
Modern lyfter på en tröja och Lilla L. fortsätter skoningslöst:
- Låt bli den mamma. Inte köpa.

God smak enligt Lilla L.

Den tappra och tålmodiga modern försöker handla höstkläder till Lilla L., en ung dam med mycket bestämd smak. Modern håller fram kläder med ränder, prickar, Hello Kitty, Spindelmannen, bilar, glassar, Star Wars, blommor i rött, svart, gult, grönt, blått och rosa. Kläder med volanger, fickor, snören och allehanda applikationer. Allt bemöts med samma avmätta kommentar:
- Den är inte fin mamma. Inte köpa.
Efter ett tag kort och gott:
- Inte fin.
Till slut tvärbromsar Lilla L. och utbrister:
- Den är fin! Mamma! FIN!
Och pekar på en grön luvtröja med Ramone-tryck. Så småningom hittar hon även ett par baggy jeans, som duger utifrån kriteriet att de är "sallybyxor" (det vill säga, är blå liksom bilen Sally), och ett par strumpor med Blixten McQueen. Ett paket med hårsnoddar i regnbågens färger och shoppingrundan är klar.

Om ni ser en liten tjej i treårsåldern som ser ut som en skejtare så kan ni ju tänka att det är bra att någon jobbar på ett krossa könsstereotyperna.

Vänta, väntan och mer väntan

Det här är fan ingen bra dag. Det var inte gårdagen heller. Nu sitter jag här, med mitt tomteröda hår, och vill gråta över att jag inte har kontroll över saker och ting.

Vänta, vänta, vänta. Jag hatar att vänta, oavsett om det gäller köer på McDonalds eller betydligt viktigare saker än så. Nu vill jag gå i ide till ungefär den 10 september.

Det här är för övrigt ett helt obegripligt inlägg.

My Bloody Valentine

När jag läser recensionerna från Way out West om My Bloody Valentines spelning så vill jag nästan gråta. Det var alltså till Göteborg jag skulle ha åkt i sommar. Inte nog med att jag missade Depeche i Köpenhamn och ett antal potentiella NIN-spelningar. Nu missade jag My Bloody Valentine. Niklas Wahllöf slår huvudet på spiken:


Jag tror att My Bloody Valentines buller på en lerig gräsmatta en augustinatt erbjuder mer kontemplation än ändlösa timmar på den där spikmattan som alla vill tjäna pengar på i år.

Var är pappershögarna?

Det är någonting provocerande med Underbara Claras arbetsrum. Kanske är det burkarna med trådrullar? Kanske är det bristen på bråte? Helt ärligt så tror jag inte att jag skulle kunna få ur mig en rad i ett så idylliskt rum.

Inte som tänkt

Efter tre timmar hos frisören: åtta nyanser av tantrött. Ehhh...det var inte riktigt planen, vare sig från min eller frisörens sida. Eländet, eller försöken att fixa till det, fortsätter i nästa vecka.

Om jag hade varit tonåring så hade jag antagligen låst in mig i garderoben.

Retoriken slår tillbaka

Undertecknad står och rotar i en hink med nagellack på Ica Maxi. Den rara avkomman utbrister:
- Mamma! Sånna har du redan. Hemma!
- Ja, men...
- Mamma ska inte köpa.

Undertecknad svarade lögnaktigt "det har du rätt i" och smusslade sedan ner ett nagellack i korgen.

Konversation i ösregnet

- Jag sticker iväg och slår några bollar, i golfarens motsvarighet till metadon. I golfsimulatorn. Eller...är det motsvarigheten till ett nikotinplåster? Är golf som heroin eller som rökning?
- Ehh, inte vet jag.
- Ja, ja, jag åker iväg nu.

Ken?

Så här är det: jag har en rätt anal personlighet. Jag gillar ordning, reda och kontroll. Detaljer. Jag gillar inte när mina referensmaterial är på villovägar. Det spelar ingen roll att jag kan ladda ner en ny artikel från Web of Science och printa ut den, för jag vill ha mitt ursprungliga exemplar med mina egna eminenta marginalanteckningar. Nu är Ken Hylands fantastiska artikel från 1999 spårlöst försvunnen. Sannolikheten att någon, typ en kollega, ska ha lånat den är minimal. Alltså är det jag själv som har slarvat bort den. Irriterande.

Argumentera mera

Idag måste ni läsa Håkan Boström på DN:s ledarsida.

Tokiga åsikter kan bemötas med argument. Det är betydligt svårare att sätta sig upp mot statligt styrd ideologiproduktion.

Tokiga åsikter in bara kan - utan bör mötas med argument. Få saker blir bättre av förbud. Även om det är omodernt så är jag bergfast övertygad om att kunskap och argumentation är vägen framåt.

Åhh, underbara vardag

För övrigt känns det trevligt att använda:

- Snygg klänning (billig men stilig trasa från Lindex)
- Mascara (resten av sminkväskan får anstå någon vecka)
- Smycken
- Almanacka (ännu inte hysteriskt intecknad)
- Jobbdator (nu när jag har lyckats lokalisera filerna)
- Hjärna (hmm, jag ska bara skrapa bort lite sand och mögel från den)
- Rutiner (jag älskar rutiner!)

Lilla L. är i extas över att vara tillbaka på dagis, med bästisen A. Även fröknarna (pedagogerna, så klart!) är ett kärt återseende.

Moment 22

Efter ynka tre dagar på arbetsplatsen, med dess sunkiga kaffeautomat, så kvider magen om nåd.
- Inte en kopp kaffe till! Snälla!
Men man (jag...) kan ju inte dricka te på jobbet. Hur skulle då någonting bli gjort?

Go bananas

Maken kommer in i vardagsrummet och utbrister:
- Ska det där föreställa en ergonomisk sittställning!?
- Japp. Jag kallar den för bananen.

Myrsteg

Vissa saker går förbannat långsamt, det är bara att inse. Idag var jag laddad att ta tag i ett av mina manus. Först lyckades jag inte hitta själva texten, som jag skrev på i Kanada. Sedan hittade jag inte rätt version av filerna med analyser.

Efter en stund insåg jag att det här var en ganska exakt repris av förra året.

Det här är inte ett exempel på att akademiker sitter och pillar sig i naveln på jobbet. Jag gör - faktiskt - mest andra saker än skriver texter på arbetstid. Så det så.

Snart en ny och bättre människa

- Bokat tid för klippning
- Bokat tid hos det privata vårdalternativet (efter att ha blivit vänligt men bestämt avvisad från den offentliga motsvarigheten - för 900 spänn kan jag dock få den undersökning som jag efterfrågar)
- Beställt pretto soptunnor (varav en är för återvinning av matavfall)
- Tiggt till mig ett nytt handtag till det flådiga kylskåpet (som visade sig vara av något mindre god kvalitet)
- Postat paket till min mor

Inte mycket action

Första arbetsdagen efter semestern är avklarad. Framåt lunch, då jag hade avverkat de mest akuta ärendena, kände jag att luften gick ur mig. Två tredjedelar av kollegorna spenderade uppenbarligen dagen på en badstrand. Korridorerna ekade ödsligt. De elektroniska formulären i vårt administrativa system fungerade inte alls. Det kändes dock fint att sitta i lugn och ro på kontoret, skyffla några papper, dricka kaffe och skvallra med (de få närvarande) kollegorna. Kanske blir det mer drag i morgon?

Sista dagen

Så var det sista dagen på semestern. Svärföräldrarna har varit här på visit, vi har varit en sväng i stugan samt rastat Lilla L. på badstranden. I morgon är det dags för dagis, jobb och ordentliga kläder. Det kanske till och med är dags att sminka sig?

Lite skönt ska det bli.

Hallen (del 3)

Här kommer ett nytt försök att visa vår hall - som faktiskt börjar bli klar. Hallen är extremt svårfotograferad, då den innehåller sex dörrar/dörröppningar och diverse konstiga vinklar. Här syns den i alla fall från matrummet mot badrummet och trapphuset, mot köket samt mot murstocken som är mellan hallen och köket. De flesta av väggarna är ängsligt vita (men numera släta och fina!). En vägg (som är "kuben" med badrummet) är tapetserad med den fina tapeten Brick Lane. Tidigare fanns det ett absurt fondtapetserat tak i hallen samt en vägg och dörr mellan hallen och köket. Murstocken har också knackats fram.

De senaste dagarna har vi roat oss med att sätt upp lister och foder. I hallen står även ett av den senaste tidens auktionsfynd, en pianopall omklädd med ett fårskinn.

15 böcker jag inte skulle kunna ha olästa

Jag höll nästan på att glömma bort utmaningen från Alexandra.


Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes. Tag 15 friends.

Joyce Carol Oates Foxfire
Bret Easton Ellis Rules of Attraction
Bret Easton Ellis Less than Zero
Jean Philippe Toussaint Badrummet
Donna Tartt The Sectret History
Jeanette Winterson Written on the Body
Klas Östergren Ismael
Klas Östergren Fantomerna
Barbara Voors Akvarium
Douglas Coupland Microslavar
Siri Hustvedt Ögonbindeln
Sylvia Plath Glaskupan
Willy Kyrklund Prosa
Sara Stridsberg Drömfakulteten
Steve Sem Sandberg En lektion i pardans

15 böcker var ganska lätt...men 15 vänner? Trogna läsare: känn er helt enkelt utmanade! Jag är nyfiken på era läsupplevelser.

Obligatorium

Jahapp. Idag är det dags för det Umeåobligatoriska Noliabesöket. För er utsocknes så är Nolia en samling med mäss/idrottshallar, där det vart annat år hålls en gigantisk mässa (vart annat år hålls den i Piteå). Från början var det en jordbruksmässa, med traktorer och skördetröskor, nu är det all möjlig bråte. Det kommer att vara stekhett och alldeles för mycket folk. Vi kommer sannolikt att köpa honung, jämtländsk getost och en packe med tidningar...

Ny upplevelse

Lilla L. har haft eget besök idag. Grannpojken H., ett år äldre än L., kom på eget initiativ för att leka. Tillsammans lekte de, alldeles på egen hand och under stojiga former, i flera timmar. En liten stund kom även lillebror H. över, men sedan fortsatt L. och H. att utforska samlingen av bilar, teletubbiesfigurer och dockskåp.

Det var en ganska ovan upplevelse. Tidigare har lekdejter varit på föräldrarnas initiativ och betydligt mer övervakade. Nu klarade sig barnen fin-fint på L:s rum och ute i trädgården.

Nyhetstorka?

Intet ont anande hämtade jag DN i brevlådan. Halva förstasidan täcks av en bild föreställande Ernst Brunner. Lite längre fram ägnas tre sidor åt samma man - och hans nya bok om Hornsgatan. (Var det inte en recension av den i DN igår?) Strax innan jag flyttade till en av Hornsgatans parallellgator, för mer än femton år sedan, så läste jag Brunners bok Kocksgatan. Den var inte bra, men däremot väldigt grabbig. Det enda jag kommer ihåg är en skildring från en av lägenheterna, som påminner väldigt mycket om en passage in en av Lundells tidiga böcker, och att Brunners alter ego fick ligga mycket. Nu slår han fast att det bästa med Hornsgatan är att "det är tillåtet att knäppa upp skjortan och visa kaggen". Det låter ju...härligt.

Nåja, Brunner har två bra tips på "favoriter på Hornsgatan", nämligen Bokmagasinet på Hornsgatan 80 samt kvarteret som det ligger i (Bysistorget). Som understimulerad student brukade jag handla begagnade pocketböcker för en tjuga och recensionsexemplar av nya böcker på Bokmagasinet. Var och varannan dag.

Långsamt, långsamt

Sedan vi fick barn, för drygt tre år sedan, kännetecknas våra husprojekt av att vara väldigt oavslutade. Vi tapetserar en vägg, sedan dröjer det ett år innan listerna kommer upp. Vi sätter in ett nytt kök, efter tre år har vi fortfarande inte kopplat in fläkten.

För ganska exakt två år sedan bytte vi ytterdörr. Idag satte vi upp dörrfodren och målade klart entrén.

Snabbt går det inte...

Skräp, sopor och ren skit

Vi känner oss märkvärdigt renade, nästan pånyttfödda. Inte nog med att vi rensade källaren för några veckor sedan, idag har vi även städat garaget och åkt till återbruket med något ton ren skit. Överblivet byggmaterial, tomma färgburkar, en defekt ytterdörr (en lång och plågsam historia), en trasig spegel, resterna av en genomrutten yttertrappa och en massa annat skräp.

I segeryran funderar jag till och med på om vi ska beställa en sådan där soptunna för återvinning av matavfall. När jag nämnde det för maken så gav han mig en blick som avslöjade att ett besök på psyket är nära förestående.

Verkligheten anropar

Det är svårt att ha en avslappnad attityd till den sista semesterveckan när kollegorna börjar droppa in på jobbet...och skickar mängder med mail. Hur ska jag göra här? Kan jag anlita x? Har du koll på arvodena? Var är pdf-en till hemsidan? Gärna med tillägget: ta tag i det här när du kommer tillbaka. Det vill säga: gör det helst nu!

Mot återbruket

Äntligen, som Gert Fylking skulle ha sagt. Idag ska vi städa garaget!

Fin i långkalsonger

Dottern och jag tog en lång cykeltur, då vi skickat maken/fadern till en närbelägen golfbana. Vi åkte till Haga och pumpade däck, kollade om akvarieaffären hade öppet och fortsatte ner på stan. Väl där gick dottern omkring som John Wayne och såg allmänt nedstämd ut. Efter en inspektion av rumpan insåg jag att hon var dyblöt - men inte av kiss utan av cykelsadeln (den har väldigt opraktiska "hål" som det samlas vatten i). Innan vi begav oss hemåt blev det akutshopping på Polarn. Lilla L. valde randiga långkalsonger och en matchande tröja. Belåtet klappade hon sig på benen och utbrast:
- Fiiiina!

Nio tums spik (del 5)

Jag borde verkligen ägna mig åt någonting annat, men...jag lyssnar fortfarande bara på Nio tums spikarna.

I believe I can see the future
Cause I repeat the same routine
(Every Day is Exactly the Same)

För övrigt har jag beställt en konsert-dvd.

Ny dag, ny personlighet

Okej. Nu har jag varit hos naprapaten - och kommer förhoppningsvis bli en ny och trevlig människa. En människa som inte morrar åt folk vid tilltal.

Elektro, dansband och fula tatueringar

Håkan Karlsson, en av arrangörerna bakom Emmabodafestivalen, slår huvudet på spiken:

– Folk har fått för sig att indie är en viss musikstil där man står och drar gitarriff och tittar på sina skospetsar, säger han. Men de har fel! Den franska electron är den nya rocken, trots att musikrecensenterna till stor del ignorerar den genren. Och hårdrocken är den nya dansbandsmusiken. Jag menar, kolla bara på hårdrocksfestivaler nu – det är 50 000 personer som står där stiliserade med sina djävulstecken och fula tribaltatueringar och tycker att de är såå udda.

Ögonblick jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva

Från vardagsrummet hörs maken sjunga:
- Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn...när hon tror att ingen glor, svarar hon i telefon...

Moahaha. (Information till er som inte har barn: det är Mamma Mu-sången.)

Bamse, russin och semesterleda

Om jag sätter på mig en fin klänning, ett halsband och byter till en roligare väska - då känner jag mig kanske lite mer spännande. Nu börjar jag komma till semesterstadiet då hjärnan är ett torrt litet russin. Det spelar ingen roll att jag klämmer en roman varannan dag. I bakgrunden skrålar Bamse-boxen. Ledan gör sig påmind.